Eugen Onegin på Malmö Opera 2015

Eugen Onegin på Malmö Opera 2015 Emma Lyrén och Maria Streiffert - foto: Malin Arnesson

I går kväll var det dags för säsongens första operapremiär, Pjotr Tjajkovskiij´s Eugen Onegin, på Malmö Opera och det skedde i skuggan av de tragiska händelserna i Paris. Det kändes på morgonen som det inte skulle bli något besök på Malmö Opera, men efter att större delen av dagen ha följt nyhetsrapporteringen i olika kanaler kändes det ändå angeläget och nödvändigt.

Eugen Onegin på Malmö Opera 2015

Eugen Onegin är ju i grunden en stark berättelse om kärleken mellan fyra personer och där först hon vill ha honom och han säger nej för att i slutet bli han som vill och hon som säger nej.

Verket slutar med att huvudpersonen, Tatjana, stannar kvar i sitt nuvarande äktenskap, trots att hon egentligen fortfarande älskar sin första kärlek.

För mig representerar Eugen Onegin något av det bästa i operaväg även om kompositören beskriver det som ett verk i lyriska scener och dirigenten ser verket som ett kammarmusikaliskt verk. Eugen Onegin är enligt min uppfattning ett verk där framförallt orkestern tar stor plats.

Det är en magnifik musikalisk upplevelse vilket säkerligen hänger samman med kombinationen  av den  enkla men mycket ändamålsenliga scenografin, kostymprakt, ljusdesign och en  illustrativ videodesign. Den sistnämnda förstärker kraftigt det musikaliska magnifika intrycket och upplevelsen.

Kostymprakten ger föreställningen ett tidlöst, men ändå en stark upplevelse av ett klart klassperspektiv med tanke på hur man klädde sig till vardags och fest. Tidstypiskt men som ändå spänner sig från ett 1800-tals Ryssland fram till modern tid. Det ger ett  mycket njutbart och elegant intryck, som riktigt förstärker helhetsupplevelsen.

Regissören, har inom ramen för den enkla och strikta scenografiska lösningen, som i grunden består av tre väggar med ett antal dörrar placerade på scenens framsida och sidor och som används på ett mycket effektfullt och ändamålsenligt sätt.

Malmö Operakör har getts en mycket bra och helt integrerad del i verkets handling och jag upplever starkt att de inte bara sjunger klangfullt och väl utan de rent koreografiskt har getts stort utrymme som de förvaltar väl.

Ett annat fint inslag är de båda dansarna som illustrerar vänskapen mellan Lenskij och Onegin efter duellen som förändrar livet för de båda vännerna.

Det är den musikaliska upplevelsen som jag säkert kommer att minnas bäst från denna uppsättning av Eugen Onegin, men gårdagens musikaliska upplevelse förstärks ju av utomordentliga kör – och solistinsatser.

Det som ur sånglig upplevelse kännetecknar föreställningen är först och främst den genomgående höga kvaliteten på rösterna. Det inte bara sjöngs alldeles utmärkt i några solistroller utan det gäller rakt av på samtliga solistinsatser.

Det börjar med Emma Lyrén och Maria Streifferts gedigna insats och förstärks av Sabina Cvilak och Lena Belkina dvs det är i grunden tre altröster som bryts av av en ljuvlig sopranstämma.

Upplevelsen blir total när Malmö Operakör kommer in och agerar skördekör. Det blir mycket klangrikt och njutbart.

Det är en kvartett herrar som fortsätter att lyfta föreställningen alltifrån Bengt Krantz och Jonas Durán till de stora rollpartierna som Vladislav Sulimskij´s Onegin och Peter Auty´s Lenskij vilka avrundas av den magnifike basen Taras Shtonda´s furst Gremin.

Det är alltså genomgående mycket hög klass på både det sceniska och sångliga framförandet och utöver de tidigare nämnda insatserna är det några scener som jag särskilt kommer att minnas, utöver Tatjanas brevsång, är det särskilt Peter Auty´s gestaltning innan duellen när han sjunger Kuda Kuda, men också hans uttryck i samband med namnsdagsfesten som jag kommer att särskilt minnas.

Huvudpersonerna är ju Tatjana och Eugen Onegin  och det sjöngs mycket bra av Sabina Cvilak och Vladislav Sulimskij och inte minst imponerar den slovakiske sopranen som jag för övrigt  upplever för första gången. För att riktigt uppskatta en röst behöver jag ha hört den  tidigare, men när det gäller Sabina Cvilak så fastnade hennes stämma direkt, men kanske beror det på att jag faktiskt har lyssnat på henne ett par gånger tidigare i veckan i samband med pressmöte och Koll på Eugen Onegin.

Tillsammans med sin Eugen Onegin gör hon en absolut toppinsats som helhet, men särskilt i tredje scenen, i godsets trädgård, och i sista scenen i Gremins vardagsrum.

Avslutningsvis kan jag konstatera att blev det en magnifik, klangfull och musikalisk upplevelse trots eller kanske för att jag fick uppleva tre nya röster i ett av mina absoluta favoritverk.  Det tål att upprepas att jag speciellt och  särskilt uppskattade  den engelske tenoren Peter Atuy, som gestaltade poeten Lenskij.

Om föreställningen

Premiär: 14.11.2015

Upphovspersoner

Musik: Pjotr Tjajkovskij| Libretto: Konstantin Sjilovskij & Pjotr Tjajkovskij efter Alexandr Pusjkins versroman Eugen Onegin

Kreativt team

Scenografi: Magdalena Åberg
Videoscenografi: Eric Holmberg
Ljus: Torben Lendorph
Kostym: Kerstin Vitali Rudolfsson
Koreografi & rörelseinstruktion: Christine Meldal
Regi: Tobias Theorell
Dirigent: Michail Jurowski

Medverkande

Larina: Emma Lyrén
Tatjana: Sabina Cvilak
Olga: Lena Belkina
Filipjevna: Maria Streiffert
Eugene Onegin: Vladislav Sulimskij
Vladimir Lenskij: Peter Auty
Furst Gremin: Taras Shtonda
Monsieur Triquet: Jonas Durán
Kaptenen och Zaretskij: Bent Krantz
Försångaren: Jonas Durán
Guillot: Zhelal Bakraqi
Dansare: Jonas Svensson och Melker Sörensson
Malmö Operakör
Malmö Operaorkester

Läs mer