Eurydike – en annorlunda operaupplevelse 2021

Eurydike – en annorlunda operaupplevelse 2021

På grund av att redaktören inte mådde särskilt bra fick jag avstå från gårdagens föreställning från Metropolitan Opera, som gavs på biografer anslutna till Folkets Hus och Parkers digitala biografkedja.I stället kan du läsa Björn Ekbloms recension från Folkan i Lidköping.

Eurydike – en annorlunda operaupplevelse 2021

I lördags hade ett fåtal entusiaster med covidpass bänkat sig i Folkans bekväma salong, för att avnjuta modern opera från Metropolitan i New York.

Denna gång var det unge Matthew Aucoins senaste opera från 2020, Eurydike, som visades. Det senaste av ett 70-tal försök att skildra den klassiska Orfeusmyten på en musikteaterscen.

Denna opera, som har libretto av Sarah Ruhl ger ett nytt perspektiv på den gamla myten. Här är det Eurydike som står i centrum och operan handlar mycket om hur hon slits mellan att återvända till livet och sin älskade Orpheus eller stanna i Dödsriket hos sin far.

Operan slutar med, att alla tre förenas i Dödsriket, men att alla har drabbats av Leteflodens glömska och de känner inte igen varann.

Av de sångligt mycket starka aktörerna vill jag i första hand nämna titelrollens sopran Erin Morley. Hon inte bara sjöng fantastiskt utan också hade en bra scennärvaro, som gjorde att hon nådde ut över rampen med sitt vankelmod.

Tenoren Barry Banks, som underjordens grymme härskare Hades, hade en roll med krävande hög tessitura att tackla.

Så hög tenorroll har jag inte hört, sedan jag hörde Högkomiker Sandon i Aniara. Han klarade dock rollen med stor bravur.

Oftast får ju ofta basar och barytoner sjunga skurkroller, men denna hissnande höga tenor gav en annan vinkling på grymhetens uttryck.

Det fanns inte någon sångare som jag uppfattade som svag. Barytonen Joshua Hopkins sjöng rollen som Orpheus och åtföljdes hela tiden av countertenoren Jakub Jósef Orlinski, som Orfeus´ alter ego från den andra världen.

En spännande och väl samsjungen duo i en annorlunda roll. Även de tre talande stenarna som vaktade Hades portar gjorde mycket bra ifrån sig och utgjorde ett komiskt inslag i denna tragiska opera.

Scenografin var enkel, talande och lättarbetad för de snabba scenskiften som ibland krävdes.

Skall jag snabbt sammanfatta mina intryck så blir det ändå en opera som nådde fram till mig, men som inte förmådde tränga ända in i själen.

Måhända en opera som kräver, att jag upplever den ett par gånger, innan jag till fullo kan ta den till mig.

BJÖRN EKBLOM

Upphovspersoner

Musik: Matthew Aucoin
Libretto: Sarah Ruhl

Medverkande

Eurydike: Erin Morley
Orfeus: Joshua Hopkins
Orfeus’s skugga: Jakub Józef Orlinski [Debut]
Fader: Nathan Berg [Debut]
Hades: Barry Banks
Liten sten: Stacey Tappan
Stor sten: Ronnita Miller
Högljudd sten: Chad Shelton
Sopran bakom scenen: ianne Coble-Dispensa

Konstnärligt team

Regissör:  Mary Zimmerman
Scenografi: Daniel Ostling
Kostymdesign:   Ana Kuzmanic [Debut]
Ljusdesign: T.J. Gerckens
Produktionsdesign: S. Katy Tucker
Koreografi: Denis Jones [Debut]
Dramaturg: Paul Cremo
Dirigent: Yannick Nézet-Séguin

Läs mer

Operalogg