Falstaff operabio – veritabel succé där och här

Falstaff från Metropolitan Opera till FHP - synopsis Falstaff
Falstaff från Metropolitan Opera till FHP - synopsis

Falstaff

Falstaff operabio – veritabel succé där och här

Falstaff  från Metropolitan Opera som operabio 14/12 2013

I går kväll sändes årets sista föreställning från Metropolitan Opera i New York via Folkets Hus och Parkers digitala biografkedja. Som vanligt upplevde jag föreställningen på en biograf nära mig, nämligen Spegeln vid Stortorget i Malmö.

I går kväll var det nästan fullt med undantag av de tre första raderna och bara det är en upplevelse att få tillbringa en kväll med andra operaälskare och njuta av den uppsluppna stämningen med vänliga och glada ansikten.

På pappret såg det ut som  det skulle bli en verklig höjdarupplevelse med Ambrogio Maestri som Falstaff i spetsen, men också med några intressanta damröster med Stephanie Blythe och Lisa Oropesa bland de främsta som Mrs Quickly respektive Nanetta.

Det är ju utan tvekan Amrogio Maestri som är den obestridlige herren på täppan som huvudpersonen Falstaff. Inte bara sjunger han ypperligt utan lyckas med en scenisk gestaltning som jag kommer att minnas länge.

Franco Vasallo upplevde jag för första gången, tror jag, men han svarade för en helt utmärkt insats som den svartsjuke Mr Ford och han kompletterade Falstaff så det blev en verklig njutning att uppleva deras sceniska möte.

Bland damerna imponerade mest Stephanie Blythe; hon är som klippt och skuren för partiet både sceniskt och sångligt, men det finns ingen anledning att rikta några anmärkningar mot övriga medverkande damer och framförallt restaurangscenen imponerar och här finns inget i övrigt att önska

Andra utmärkta insatser svarade debutanten tenoren Paolo Fanale särskilt tillsammans med sopranen Lisa Oropesa som kärleksparet som inte skall få varandra om fadern Mr Ford hade fått bestämma, vilket han naturligtvis inte får eftersom det här är en opera buffa.

Tidigare i höst upplevde jag Falstaff på DKT vilket på många sätt var en utmärkt operaupplevelse, men gårdagens upplevelse slår den upplevelsen med hästlängder och det tror jag i huvudsak beror på att regissören i går kväll, Robert Carsen, verkligen förstod musiken och kanske beror det på ett givande samarbete med  dirigenten James Levine? Men visst som en randanmärkning måste jag ju ändå få konstatera att jag inte förstod inledningen på tredje akten.

Här finner vi Falstaff som vilar ut efter en säkert ansträngande upplevelse, efter att ha blivit dumpad i Themsen, sova på en binge hö. Där förlorade regissören mig helt fullständigt och totalt , men jag repade mig fort och visst var det lite sött att se den obekymrade hästen tugga belåtet på sin hö-tilldelning.

I övrigt var det en mycket stor operaupplevelse och inte minst bidrog James Levine tillsammans med Metropoltan Opera Orchestra and Chorus till den roliga och komiska upplevelsen även om den tablåmässiga indelningen av de första och andra akten gör att föreställningen tappar fart.

Nu ser jag med spänning framemot vad Läckö Slottsopera har att bjuda oss på i sommar.