Färgad kompositör gjorde operasuccé – The Met

Färgad kompositör gjorde operasuccé - The Met

Första operan på Metropolitan Operans 137-åriga historia av en färgad kompositör, Terrence Blanchard, öppnade 2021-22- års säsong med operan Fire shut up in my bones. Berättelsen  handlar om den yngste sonen i familjen, som blir utsatt för ett sexuellt övergrepp (våldtäkt) av en något äldre släkting och hans kamp fram till vuxenlivet för att förstå och hantera sina känslor av händelsen

Färgad kompositör gjorde operasuccé – The Met

Fire shut up in my bones

I går kväll upplevde jag tillsammans med en handfull personer den sista föreställningen av  Fire shut up in my bones verket direkt från  Metropolitan Opera i New York. Med musik av den färgade kompositören och jazzmusikern Terrence Blanchard är  det den första operan som getts av en färgad  kompositör i hela Metropolitans Opera 137-åriga  historia.

Det var sas på tiden, men första premiären av verket gavs på operan i S:t Louis för ett par år sedan.

Musikaliskt och vokalt

Det blev en fantastiskt fin operaupplevelse även om det var en del av handlingen som kändes mycket amerikanskt för en svensk som inte är så bekant med seder och bruk på ett amerikanskt college.

Musikaliskt var det en blandning av månger olika sorters musik i en härlig blandning, men också med flera njutbara dansscener. Orkestern under ledning av den dynamiske dirigenten Yannick Nezet-Seguin gjorde en utmärkt insats förstärkt med en kvartett jazzmusiker.

Föreställningen gav också en god inblick i en färgad familjs strävande och umbäranden och medlemmarnas kamp för att söka ett bättre liv i norr.

Föreställningen var uppdelad i två akter och där jag utan tvekan var mest imponerad av andra akten såväl musikaliskt som vokalt och sceniskt. Här bidrog i hög utsträckning ett fantastiskt dansnummer!

Vokalt  är det tre röster, Angela Blue i tre roller ,och den unge mannen, Char´es, som imponerar mest på mig.

Det är svårt,  för att inte skriva omöjligt, att utse vem som var bäst på plan så det får bli de tre huvudpersonerna, Latonia Moore, Angel Blue och Will Liverman, men scenerna mellan Angel Blue och Will Liverman tillhör de verkliga höjdpunkterna.

En utmärkt och trovärdig insats levererades av Latonia Moore, men det fanns gott om övriga utmärkta insatser. till exempel: Ryan Speedo Green och  Chauncey Packer.

Berörande och gripande

Sammantaget var det en oerhörd berörande och gripande föreställning som presenterades och det känns fortfarande på samma sätt dagen efter.

Björn Ekbloms recension: Gripande drama från Metropolitan

Det är synd om minst 200 lidköpingsbor idag. De som hade kunnat få någon av de tomma platserna på Folkan igår, men av någon anledning avstod. De missade nämligen en operaupplevelse, som var en bra bit utöver det vanliga. Det gällde Terence Blanchards två år gamla opera Fire Shut up i my Bones, som då sändes direkt från Metropolitan. För övrigt den första operan av en färgad kompositör, som någonsin satts upp där.

Operan skildrar hur en ung man, Charles, försöker göra upp med sitt trauma, att ha varit utsatt för ett sexuellt övergrepp som 7-åring. Librettisten Kasi Lemmons och Blanchard har utgått från Charles M Blows utlämnande självbiografi med samma namn och fått fram ett förtätat psykologiskt drama som verklig kröp in under huden, väl underbyggd av en talande musik och ett fantastiskt framförande.

Hur de svåra upplevelserna förföljde den unge mannen visades skickligt, genom att både den drygt 20-årige och den 7-årige Charles fanns på scenen samtidigt och interagerade med varann.

Musiken var varierad och mycket talande. Den omspann moderna atonala partier, vackra ballader, brutal blues, melodisk jazz och en underbar gospelpastisch. Bitvis tyckte jag mig även känna ett visst arv från George Gershwin. Kompositören har också sina rötter i jazzen och slog igenom som trumpetare hos Lionel Hampton. Dirigenten Yannick Nézet-Séguin fick också fram jazzkänslan fint ur Mets orkester, som också förstärkts med ett par jazzmusiker.

Den bland aktörerna, som fick största ovationerna var utan tvekan Walter Russell III, som gjorde rollen som den unge Charles. En kille i mellanstadieåldern, som redan visade sig vara en fullfjädrad skådespelare. Den vuxne Charles sjöngs och kreerades av barytonen Will Liverman, som hade en följsam stämma med en frisk tenorklang.

Sopranen Angela Blue gjorde tre karaktärer som kan sägas flyta i varann. Dels gjorde hon Greta, en förälskelse på colleget, men också de mer abstrakta rollerna som Charles´ Öde och hans Ensamhet. Hennes underbara röst och scenpersonlighet har vi kunnat njuta av tidigare, då i form av Bess i Porgy and Bess.

I den operan såg vi också Latonia Moore som Serena. Nu återkom hon i rollen som Charles´ mamma Billie. En kvinna som slet hårt för sina barn och närde en fåfäng dröm om ett bättre liv som lärare. Gemensamt för dessa sångare var, att man visade upp ett stort register och verkligen hängde med i kompositörens många genrebyten.
Sammantaget var detta den kanske mest gripande opera jag sett och det är verkligen synd om alla som missade den.

Det tråkiga är bara, att säsongens höjdpunkt kom så tidigt. Jag är rädd, att fortsättningen kommer att kännas lite blekare efter denna upplevelse.
BJÖRN EKBLOM

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Terrence Blanchard

Libretto: Kasi Lemmons som bygger på Charles M Blows kritikerrosade memoarer.

Konstnärligt team

Regissör: James Robinson
Regissör: Camille A. Brown
Scenograf: Allen Moyer
Kostymdesigner: Paul Tazewell
Ljusdesigner: Christopher Akerlind
Projektionsdesigner: Greg Emetaz
Koreograf: Camille A. Brown
Dirigent: Yannick Nézet-Séguin

Medverkande

Charles: Will Liverman
Destiny/Loneliness/Greta: Angel Blue
Billie: Latonia Moore
Uncle Paul: Ryan Speedo Green
Spinner:  Chauncey Packer
Char’es-Baby:  Walter Russell III
Chester: Chris Kenney
Evelyn: Brittany Renee
Pastor/Kaboom: Donovan Singletary
Verna: Denisha Ballew
William: Cheikh M’Baye
Nathan: Oleode Oshotse
James: Ejiro Ogodo
Robert: Judah Taylor
Foreman: Norman Garrett
Chicken Plucker/Adult William:  Terrence Chin-Loy
Ruby/Woman Sinner: Briana Hunter
Young Lovely: Marguerite Mariah Jones
Bertha: Cierra Byrd
Adult Robert: Calvin Griffin
Adult Nathan: Errin Duane Brooks
Pledge David: Morgans Sanchez
Nash: Chase Taylor
Women: Denisha Ballew, Christine Jobson, Jasmine Muhammad, Kimberli Render, Nicole Joy Mitchell, Karmesha Peake

Orchestra Rhythm Section

Bryan Wagorn: Piano
Matt Brewer: Bass
Adam Rogers: Guitar
Jeff Watts: Drums

Läs mer

Barytonen:Will Liverman

Operalogg