Fidelio sista del i Trilogin Wermland Opera 2014

Fidelio 1805 synopsis Fidelio sista del i Trilogin på Wermland Opera
76 / 100

Samma dag som vi firar 25-årsminnet Berlinmurens fall ges sista delen i Wermland Opera Trilogisatsning. Tidigare i år har vi ju också kunnat fira att det i år är 200 år sedan Beethovens enda opera den s k räddningsoperan Fidelio hade premiär i sin slutgiltiga version dvs den version som oftast ges på operahusen.

Fidelio sista del i Trilogin Wermland Opera 2014

Det går knappast att beteckna Fidelio som en repertoaropera och utöver att GöteborgsOperan gav verket för ett tiotal år sedan har den enligt uppgift inte getts på Kungliga Operan på fyrtio år.

Operasällskapet Kamraterna gav förvisso en komprimerad version av Fidelio i somras på Årsta teater, men i fullversionen har den alltså inte getts i Sverige på många år.

Det känns därför lite extra spännande att åter få möjlighet att uppleva verket i sin helhet. Detta är alltså möjligt när nu Wermland Opera gör en ny storsatsning och satsar på Trilogin.

Trilogin består av Rossinis Barberaren i Sevilla, Figaros bröllop av W A Mozart och så Beethovens Fidelio. I första anblicken kan man ställa sig frågan varför regissören har valt just Fidelio.

Genom att använda sig av Beaumarchais två av tre skådespel tänker han sig att skildra hur det går för personerna från början till slutet. Varför det tredje skådespelet inte här känner jag inte närmare till, men det har kanske inte blivit till någon opera?

Ett verk till behövdes för att det skulle kunna bli en trilogi och här har man alltså valt Fidelio .Valet är kanske gjort för att händelserna i verken ligger inom samma tidsram och geografisk belägenhet?

I dessa tre uppsättningar har man använt sig av scenutrymmet på tre olika sätt. I Fidelio satt parkettpubliken i en ställning på ordinarie scen och övriga satt på husets två balkonger eller rader som det tydligen kallas också här på Wermland Opera.

Det var en ny upplevelse att få se salongen från scenen, och det gavs ju flera tillfällen att beundra den vackra teatern från ett nytt perspektiv.

Själva handlingen var förlagd till två upphöjningar på parketten med en stor giljotin i vänstra delen av salongen och på den mindre upphöjningen föregick själva huvudhandlingen. I övrigt användes parketten och övriga delar i olika sammanhang och det bidrog helt klart till öka förståelsen för verket, som ju egentligen utspelar sig i ett spanskt fängelse i närheten av Sevilla.

Att sitta nästan högst upp på scenen ledde tyvärr till problem att höra sångarna och det var ett genomgående problem för mig och särskilt besvärligt blev det ju när Don Pizarro och Fidelio och Florestan sjöng direkt ut mot publiken på raderna.

Här hade det varit bra om man hade valt att använda balkongalkoverna i stället. Åtminstone för mitt vidkommande.

Det fanns flera höjdpunkter i föreställningen och till dessa vill jag räkna arior och duetter mellan Leonore och Florestan  i andra akten och Fidelios stora aria i första akten.

Operakören gjorde också en mycket stark och klangmässig insats förstärkt med en fin orkesterstämma. Det får ju anses vara en prestation att under några dagar spela så skiftande musik och göra det väl.

I Fidelio fick äntligen Johan Rydh ta plats ordentligt och det upplevde jag som mycket bra, men därmed vill jag inte påstå att han har gjort sämre i från sig i övriga verk. Det är frapperande och spännande att få uppleva tre olika barytoner med så helt olika framställningar.

Fredrik af Klint gjorde också här en mycket fin insats nu som Jaquino, men med fiolfodralet som följeslagare.

Marzelline sjöngs och gestaltades väl av sopranen Anna-Maria Krawe och henne vill jag gärna höra mer av i framtiden.

Fidelio, som verk var en utmärkt upplevelse även om jag upplevde första akten som mindre intressant men föreställningen lyfte totalt i andra akten utan att för den saken fördjupa sig mer i min upplevelse.Men jag fick inte svar på frågan varför regissörens hade valt att länka just Fidelio till Trilogin, men som helhet var det en intressant, njutbar och sevärd operaupplevelse som helhet.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Ludwig van Beethovwn

Libretto:

Kreativt team

Dirigent: Per-Otto Johansson
Regi: Tobias Kratzer
Scenografi & kostymdesign: Rainer Sellmaier
Ljusdesign: Björn Skansen
Maskdesign: Elisabeth Näsman
Kormästare: Bo Ericsson
Dirigentassistent: Emil Eliasson

Medverkande

Don Fernando: Anton Ljungqvist
Don Pizarro: Peter Kajlinger
Florestan: Daniel Frank
Leonore: AnnLouice Lögdlund
Rocco: Johan Rydh
Marzelline: Anna-Maria Krawe
Jaquino: Fredrik af Klint
1:a fånge: Frida Engström
2:a fånge: Anders Larsson
Berta/Marcellina: Ann Sigurdsson
Susanna: Karolina Andersson

Läs mer