Figaros bröllop från Metropolitan Opera

Figaros bröllop från Metropolitan Opera till FHP - synopsis Figaros bröllop från Metropolitan Opera Peter Mattei ocha Anna Majeska som greveparet i Figaros bröllop
Figaros bröllop från Metropolitan Opera till FHP - synopsis

Figaros bröllop från Metropolitan Opera
Peter Mattei ocha Anna Majeska som greveparet i Figaros bröllop

Figaros bröllop från Metropolitan Opera

Figaros bröllop en komisk operaupplevelse Metropolitan Opera

Figaros bröllop 18.10.2014 på FHP:s Biograf Spegeln i Malmö direkt från Metropolitan Opera i New York

Musik: W A Mozart|Libretto: Lorenzo da Ponte

Under årens lopp har det blivit ett stort antal föreställningar och uppsättningar av just Figaros bröllop eller Le nozze di Figaro som det heter “over there”.

Detta är den tredje uppsättningen på kort tid och inom ett halvår kommer jag att ha upplevt ytterligare två uppsättningar dels på Wermland Opera där uppsättningen  är en del av deras satsning på Trilogin dels Linda Malliks version på NorrlandsOperan i Umeå.

När jag tänker tillbaka på alla dessa uppsättningar som jag har upplevt under en period av kanske tjugo år har jag sällan eller aldrig reflekterat över att detta i grunden är en komisk opera eller en  komedi.

Visst har jag haft roligt och skrattat men oftast har skrattet fastnat i halsgropen särskilt eftersom jag egentligen aldrig har lyckats att frigöra mig från den grundläggande berättelsen i Beaumarchais pjäs.

Det handlar ju om klass mot klass och där överklassen representerat av greveparet och särskilt greven är fri att ge utlopp för sina drifter, särskilt nu sedan han har tröttnat på sin älskade Rosina från Sevilla.

I tidigare uppsätttningar har det också handlat om slottsherrens rätt till första natten med de nygifta kvinnorna på godset en rätt som senare forskningar har visat inte är med verkligheten överensstämmande.

Det som har lockat mig handlar mer om den känslosamma och berörande musiken som pendlar mellan hela känsloregistret.Det är nog bland den vackraste och mest kärleksfulla musiken, för att inte skriv erotiska, som har komponerats av W A Mozart.

Musiken är skriven för de vackraste kvinnorösterna och här visar Mozart att han till fulländning behandlar denna konst samtidigt som han lika skickligt skriver musik för alla typer av män.

Det är just denna kombination hans förmåga att komponera musik som beskriver alla dessa mänskliga egenskaper och känslor där kvinnorna överlistar männen, men där de trogna belönas med underbart vackra musikaliska linjer, men också där övriga i persongalleriet också har sin beskärda del.

Det är bara en dryg månad sedan GöteborgsOperans konstnärlige ledare debuterade på GO med sin fantastiska version av samma verk. Det är lockande att jämföra dessa två uppsättningar, men jag nöjer mig med att konstatera att båda regissörerna har valt samma utgångsläge för sin presentation, men har valt olika vägar dit.

Sceniskt och sångligt  domineras föreställningen av en kvintett fantastiska sångare, men också de mindre partierna är besatta med ypperliga sångare och om jag skall nämna någon så får det bli Greg Fedderleys insats som Don Basilio.

Den inbördes rangordningen mellan kvintettens insatser imponeras jag först och främst av Isabel Leonards tolkning av Cherubinos parti och då menar jag kombinationen av det sceniska och sångliga. Dessutom gör hon en säker och trovärdig insats som en ung man på jakt efter ett amoröst äventyr, med vem som helst, när som helst och varsomhelst.

Luleå´s Don Juan Peter Mattei gör en lysande insats, som växer hela tiden allt eftersom det komiska spelet utvecklar sig. Det är en praktfull och väl avvägd insats från början till slut.

Hans grevinna Amanda Majeski gör en övertygande insats även om jag blev lite orolig efter en hennes första aria, men om jag skall vara helt ärlig så har jag hört bättre tolkningar av grevinnans parti – för en månad sedan för att vara mer precis.Möjligen skall man se se hennes tolkning som ett utslag av regissören/dirigentens krav/önskemål?Det var skickligt och säkert genomfört men kan knappast betraktas som särskilt berörande.

Figaro och hans Susanna får dela på full pott även om jag nog tycker att Susanna skall vara mer lekfull och ungdomlig än den annars välsjungande Marlis Petersen lyckades med. Lite mer av Isabel Leonard skulle jag personligen önska.

Figaro sjöngs helt utmärkt av den ryske basbarytonen  Ildar Abdrazakov som med detta parti visade en stor del av sitt  register.

Som vanligt imponerade Metropolitans Orkester och kör under den eminente James Levine´s ledning, men både dirigent och orkester tillhör mina absoluta favoriter i min operavärld.

Det var en mycket fin operaupplevelse och den nästan fyra timmar långa upplevelsen kändes inte alls särskild lång och dessutom hade jag roligt samtidigt som jag njöt av scenisk och sånglig konst på allra högsta nivå.

Avslutningsvis vill jag rekommendera mina läsare att  ta möjligheten att uppleva reprissändningen och absolut GO:s uppsättning av samma verk.

Så här upplevde min operavän Björn  Eklom från Lidköping föreställningen med reservation för att han inte upplevde föreställningen i sin helhet:

Det är givetvis svårt att låta bli att jämföra lördagens föreställning av Le Nozze di Figaro med Göteborgsoperans nu aktuella uppsättning, som jag såg för ett par veckor sedan. Även om de till det yttre skiljer sig en hel del, så har båda tagit fasta på det komiska anslaget. Därigenom bevisar båda operahusen, att min tveksamhet till komisk opera kan komma på skam. Man kan få skratta högt, även i en operasalong.

Här kan du läsa om mina intryck från GöteborgsOperans uppsättning och här Figaros bröllop på Olympia-Teatern

Produktionsteam och medverkande

Regissör: Richard Eyre
Scenografi: Rob Howell
Ljusdesign: Paule Constable
Koreografi: Sara Erde
Dirigent: James Levine

Figaro: Ildar Abdrazakov
Susanna:  Marlis Petersen
Greve Almaviva: Peter Mattei
Grevinnan Almaviva: Amanda Majeski
Cherubino: Isabel Leonard
Dr. Bartolo: John Del Carlo
Marcellina: Susanne Mentzer
Don Basilio: Greg Fedderly
Antonio: Philip Cokorinos
Barbarina: Ying Fang
Don Curzio: Scott Scully

Robert Morrison: Harpsichord
Kari Jane Docter: Cello