Figaros bröllop på Den Kongelige Opera 2016

Figaros bröllop på Den Kongelige Opera 2016 Figaros bröllop från Sevilla till tivolit på Gamle scene
77 / 100

För mig har det har blivit flera olika uppsättningar av Figaros bröllop under säsongen 2015-16 bl annnat från Marc Minkowskys lådversion på Drottningholms slottsteater till Linda Malliks framtidsversion på NorrlandsOperan och Stephen Langridges eleganta och sofistikerade version på GöteborgsOperan.

Figaros bröllop på Den Kongelige Opera 2016

Uppdraget att sätta upp nyuppsättningen på Det Kongelige Teater har gått till den kände teaterregissören Elisa Kragerup. Det är hennes debut som operaregissör och det är inte utan spänning jag emotser hennes nästa operauppdrag.

Det har blivit en färgrik och fartfylld historia och sällan har tiden gått så fort som här. Det finns inte en enda död sekund utan här händer det något hela tiden. Det är både bra och mindre bra och i bland känns det som musiken kommer i andra hand.

Det är scener fyllda av buskis-inslag med kalsonghumor och slag under bältet men ändå med en tydlig erotisk underton, men också med ohämmat publikfrieri till exempel  med små ljudlösa sketcher mellan dirigent och aktörer och en greve som går och sjunger mellan bänkraderna.

Det fanns också några riktigt roliga inslag till exempel när greven i stället för att använda nyckel använder sig en hantverkares fulla arbetsutrustning för att öppna dörren till rummet där han antar att grevinnans älskare befinner sig.

I andra akten finns en scen med Basilio som är upplagd som en filminspelning och  får mina tankar att tänka på filmregissören Federico Fellini i full aktion.

Regissören har förlagt handlingen till ett fallfärdigt tivoli typ 1960-talet av döma av små hintar typ reseskrivmaskin, men också Figaros kläder.

Orkestern är placerad på scen och omges av ett cirkelformat draperi som används då och.Dirigenten Andreas  Spering gör en utmärkt insats med hjälp av sin lilla Mozart-orkester och redan under ouvertyren känner jag att det här kommer att bli en fin kväll.

Tanken bakom placeringen av dels orkester dels tivolimiljö är jag inte riktigt säker på att jag förstår eller tycker är bra. Men jag tror att Mozart själv skulle ha uppskattat idén. Åtminstone om man tror på Mozartbilden som den framställs i film- och teaterscenen.

Scenografiskt fungerar föreställningen framförallt som omväxling till de vanligaste förekommande uppsättningarna och det finns en nyans där jag uppfattar att just klassperspektivet kommer fram ännu tydligare än vanligt. Greven verkar ju få leva sitt liv precis som han önskar utan att den vanligast använda miljön förekommer. Den med eleganta slottsmiljöer och peruker.

Samtidigt syns det ju en elegans i kostymdesignen som gör att jag ändå på något sätt samtidigt är kvar i tidigare uppsättningar vad det gäller det aristokratiska och  eleganta miljön.

Musikaliskt och sångligt finns det intet i övrigt att  önska och här tänker jag inte på enskilda utmärkta prestationer utan mitt omdöme gäller rakt av.

Huvudpersonerna Figaro och Susanna som sjöngs av Henning von Schulman respektive Anke Briegel tillhör föreställningens absoluta höjdpunkter och det gäller såväl sceniskt som sångligt!

Greveparet sjöngs av Sine Bundgaard respektive Palle Knudsen och båda två överträffade sig själva och här upplever jag att regissören ändå är angelägen att behålla det som ju ändå kännetecknar Mozart´s gripande och vackra musik.

Tuva Semmingsen gör sin version av Cherubino till en av de bästa porträtten som jag har upplevt och det framgår ju med all önskvärd tydlighet att hen bara har en enda sak i huvudet, utöver att sjunga helt fantastiskt!

Bengt Ola Morgny gör en träffsäker figur av Basilio/Don Curzio och där han skickligt växlar mellan sina partier inte minst som Fellini.Det är sceniskt och sångligt ännu en av föreställningens höjdpunkter!

Marcellina och Bartolo sjungs av Elisabeth Halling och Morten Staugaard och tillsammans med Antonio, som sjöngs av Per Bach Nissen och Barbarina som sjöngs av Julie Meera Albertsen sätter pricken över i:et.

Figaros bröllop tillhör standardrepertoaren på all världens operascener och om denna uppsättning kan locka en enda ny besökare till operans underbara värld så är jag beredd att ta denna version till mitt hjärta.

Om föreställningen

Konstnärligt team

Dirigent: Andreas Spering
Regi: Elisa Kragerup
Scenografi och kostym: Steffen Aarfing
Ljus: Ulrik Gad
Koreografi: Signe Fabricius
Dramaturgi: Nila Parly

Medverkande

Figaro: Henning von Schulman, Susanna: Anke Briegel, Greven:  Palle Knudsen, Grevinnan: Sine Bundgaard,  Cherubino: Tuva Semmingsen, Marcellina: Elisabeth Halling, Bartolo: Morten Staugaard, Basilio/Don Curzio: Bengt-Ola Morgny, Antonio: Per Bach Nissen,  Barbarina: Julie Meera Albertsen, med flera

Det Kongelige Operakor, Det Kongelige Kapel, vid klaveret: Claudia Vitrani

Läs mer