Figaros bröllop med Skånska Operan – synopsis

Beaumarchais pjäs skrevs 1781 och förebådade på många sätt de idéer som låg bakom franska revolutionen. Ändå gjorde den stormande lycka inte bara i Paris utan även i Versailles, där hovet aningslöst uppförde pjäsen med Marie-Antoinette som grevinnan. Pjäsen handlar om en greve som blir rival till sin tjänare och förlorar spelet. Då Schikaneder ville sätta upp den på Kärntnertortheater i Wien vägrade censuren ge sitt tillstånd. Kejsar Josef II ansåg att skådespelet innehöll mycket som var “anstötligt”, och förbjöd ett offentligt scenframförande av skådespelet. Men han tillät att pjäsen trycktes, eftersom han utgick ifrån att Wiens kammartjänare och kammarjungfrur gärna besökte teatern men inte läste några teaterstycken. I det läget föreslog Mozart att Da Ponte skulle skriva librettot på italienska till en opera på just denna pjäs. Det var i mitten av 1780-talet fortfarande ovanligt att man tonsatte ett libretto efter ett nyskrivet teaterstycke istället för att välja något som redan tonsatts flera gånger tidigare. Mozart skrev operan på bara sex veckor utan att vara helt säker på att den skulle bli uppförd. Da Ponte hade goda förbindelser med hovet och kunde försäkra kejsaren att de samhällskritiska och anstötliga scenerna skulle avlägsnas. Ändå måste Mozart framlägga det färdiga partituret för kejsaren, som blev förtjust i musiken och gav tillstånd till uppförandet. Av allt att döma ville Josef II upplysa adeln om den politiska nyheten att en tjänare kunde få rätt mot sin herre. Relationen mellan adeln och kejsaren var spända. Josef II eftersträvade absolut makt och avskaffade vissa adelsprivilegier. Uruppförandet ägde rum på Wiener Burgtheater den 1 maj 1786. Figaros bröllop gjorde inte mycket väsen av sig i Wien där den endast gavs i nio föreställningar, men blev en stor succé i Prag.

Akt I

Det är tidig morgon på cirkusen. Susanna och Figaro skall gifta sig. Susanna provar sin brudhatt, Figaro mäter upp var sängen skall stå. Han är glad över vagnen de fått av Cirkusdirektören. Men Susanna är misstänksam; deras vagn står nästintill cirkusdirektörens vagn. Har inte Figaro märkt Cirkusdirektörens blickar på henne? Figaro blir rasande. Nu begriper han! Löftet om ett solonummer till Susanna ska betalas med vissa “tjänster”. Men det finns de som vill sätta en käpp i hjulet för bröllopsplanerna. Marcellina har en gång lånat ut pengar till Figaro, och Figaro har lovat att gifta sig med henne om han inte kan betala tillbaka pengarna i tid. Nu kommer hon med skuldförbindelsen i handen., och Bartolo hjälper henne gärna. Figaro har en gång i tiden hjälpt direktören att värva den unga hästdomptören Rosina till hans cirkus framför näsan på Bartolo och dennes mer tvivelaktiga varit´e. Marcellina stöter ihop med Susanna. Båda avskyr varandra och med sina giftiga tungor låtsas de ge varandra komplimanger tills Marcellina går rasande därifrån. Den evigt förälskade Cherubino kommer instörtande. Han är anställd som diversearbetare men när en dröm om att bli cirkusartist. Hans intresse för cirkusens kvinnor (inte minst Rosina) gör att han får väldigt lite gjort och Cirkusdirektören vill nu avskeda honom. Cirkusdirektören kommer in i vagnen och Cherubino gömmer sig kvickt i den hoprullade madrassen och får höra hur Cirkusdirektören försöker stämma möte med Susanna i Parken. Nu kommer även Basilio.

Goda råd är dyra, men Cirkusdirektören lyckas gömma sig bakom madrassen. Basilio kommer in och letar efter Cirkusdirektören. Och var inte den lilla flickjägaren här nyss? En rasande Cirkusdirektör kommer fram ur sitt gömställe. Nu vill han sätta stopp för Cherubinos svärmerier, nyss kom han på honom i Barbarinas vagn. Där hade han gömt sig i en kåda. Han illustrerar livligt sin berättelse och råkar hitta Cherubino! Figaro kommer tillbaka och ber Cirkusdirektören att redan samma dag förrätta deras vigsel, men Cirkusdirektören slingrar sig med att han behöver mer tid. Han vill att det skall bli ett ståtligt bröllop, men först skall Cherubino bort från cirkusen. Att skicka honom på en cirkusskola i Danmark blir bra. Då blir det slut på små hemliga lekar och nöjen.

Cirkusdirektrisen Rosina är djupt olycklig. Hon älskar sin man, varje natt väntar hon på honom men förgäves. Hon sörjer över att Cirkusdirektören förfaller att ha tröttnat på henne och Susanna och Figaro röjer sina planer på att ge honom en läxa. Susanna skall avtala ett hemligt möte med honom men samtidigt skall han han få ett anonymt brev där det srår att Rosina har gjort upp om att möta en beundrare i parken bakom cirkusen. Cherubino övertalas att spela med i deras komedi, förklädd till flicka. När Susanna är och hämtar ett plagg bultar Cirkusdirektören på dörren och Rosina gömmer i all hast Cherubino i sin packlåda. Rosina bedyrar att hon har varit ensam hela tiden, men det hörs ljud från lådan. När hon vägrar att öppna lådan och visa vem som är där beslutar direktören att hämta verktyg och med våld öppna den. För att han inte skall bli lurad, tar han med sig Rosina. Susanna har hört direktörens hotelser och släpper ut Cherubino som sedan flyr genom fönstret. När sedan direktören till slut får se innehållet i lådan är det bara Susanna och hans anklagelser om otrohet kommer på skam. Han skall just börja ursäkta sig då djurskötaren Antonio kommer in och säger att någon har hoppat ut genom ett fönster och landat i havren. Figaro tar på sig skulden men direktören blir misstänksam när Antonio visar upp ett papper som hopparen tappade: rekommendationsbrevet som Cherubino fick med sig till skolan. Figaro slingrar sig även ur den svårigheten och direktören måste ge slaget förlorat. I det ögonblicket kommer Marcellina och kräver att Figaro skall hålla sitt äktenskapslöfte, och direktören lovar undersöka saken eftersom det ger honom chansen att än en gång skjuta upp bröllopet mellan Figaro och Susanna.

Akt II

I ett samtal med Cirkusdirektören lovar Susanna att träffa honom samma kväll, men oturligt nog råkar han höra när Susanna sedan berättar för Figaro att spelet är vunnet. Cirkusdirektören skall nu avgöra i målet mellan Figaro och Marcellina, men det visar sig helt oväntat att Figaro i själva verket är hennes son med Bartolo. Barbarina, som är kär i Cherubino, har även klätt honom i kvinnoklädder, för att han inte skall bli upptäckt. Antonio har däremot hittat hans kläder och letar nu efter honom. Rosina och Susanna förbereder det fingerade kärleksmötet men avbryts av att Antonio visar upp den upphittade Cherubino för cirkusdirektören, som än en gång vill förvisa honom ur sin åsyn, men Barbarina tigger om nåd för honom eftersom hon vill gifta sig med honom. Figaro ansluter och nu går det inte längre att undvika bröllop. Under festen får direktören lappen som lockar till möte i parken.

På kvällen infinner sig alla i tur och ordning i parken. Barbarina berättar naivt nog för Figaro att hon har gått med brev mellan direktören och Susanna och han blir svartsjuk, men då Rosina kommer in med Susanna iförd hennes kläder känner han genast igen sin nyblivna fru och genomskådar spelet. Susanna låtsas tråna efter sin kavaljer, men då kommer Cherubino och tar miste på Susanna och Rosina, som är klädd i Susannas kläder. Han blir avbruten av Cirkusdirektören som börjar kurtisera de han tror är Susanna. Figaro dyker “plötsligt” upp och när direktören ska gömma sig lyckas Rosina (i Susannas kläder!) smita undan. Figaro uppvaktar nu Susanna i Rosinas kläder, vilket hon blir mycker upprörd över, eftersom hon tror att han tar henne för Rosina. Han erkänner att han kände igen henne på rösten ända från början och till slut tror hon honom.

Förvecklingarna fortsätter i sommarkvällens mörker tills direktören förstår att han har uppvaktat sin egen förklädda hustru och spontant faller på knä och ber om förlåtelse. Rosina väljer att förlåta och alla gläds åt det lyckliga slutet och går gemensamt tillbaka och fortsätter festen.

Upphovspersoner

Musik: W.A.Mozart|Text: Lorenzo da Ponte efter Beaumarchais pjäs “La folle journée ou Le mariage de Figaro” (1781)

Libretto