Figaros bröllop på Confidencen – synopsis

Figaros bröllop på Confidencen en charmant föreställning Figaros bröllop på Confidencen en charmant föreställning

Beaumarchais pjäs skrevs 1781 och förebådade på många sätt de idéer som låg bakom franska revolutionen. Ändå gjorde den stormande lycka inte bara i Paris utan även i Versailles, där hovet aningslöst uppförde pjäsen med Marie-Antoinette som grevinnan. Pjäsen handlar om en greve som blir rival till sin tjänare och förlorar spelet. Då Schikaneder ville sätta upp den på Kärntnertortheater i Wien vägrade censuren ge sitt tillstånd. Kejsar Josef II ansåg att skådespelet innehöll mycket som var “anstötligt”, och förbjöd ett offentligt scenframförande av skådespelet. Men han tillät att pjäsen trycktes, eftersom han utgick ifrån att Wiens kammartjänare och kammarjungfrur gärna besökte teatern men inte läste några teaterstycken. I det läget föreslog Mozart att Da Ponte skulle skriva librettot på italienska till en opera på just denna pjäs. Det var i mitten av 1780-talet fortfarande ovanligt att man tonsatte ett libretto efter ett nyskrivet teaterstycke istället för att välja något som redan tonsatts flera gånger tidigare. Mozart skrev operan på bara sex veckor utan att vara helt säker på att den skulle bli uppförd. Da Ponte hade goda förbindelser med hovet och kunde försäkra kejsaren att de samhällskritiska och anstötliga scenerna skulle avlägsnas. Ändå måste Mozart framlägga det färdiga partituret för kejsaren, som blev förtjust i musiken och gav tillstånd till uppförandet. Av allt att döma ville Josef II upplysa adeln om den politiska nyheten att en tjänare kunde få rätt mot sin herre. Relationen mellan adeln och kejsaren var spända. Josef II eftersträvade absolut makt och avskaffade vissa adelsprivilegier. Uruppförandet ägde rum på Wiener Burgtheater den 1 maj 1786. Figaros bröllop gjorde inte mycket väsen av sig i Wien där den endast gavs i nio föreställningar, men blev en stor succé i Prag.

AKT I

I greve Almavivas slott utanför Sevilla förbereder betjänten Figaro och kammarjungfrun Susanna sitt stundande bröllop. Figaro gläder sig över det rum de blivit tilldelade, praktiskt beläget mittemellan greven och grevinnans rum, men Susanna låter honom förstå att greven har dunkla avsikter med att placera henne i sin närhet. Figaro planerar hämnd. Don Bartolo anländer till slottet i sällskap med sin tidigare hushållerska Marcellina som hyrt in honom som juridisk rådgivare. Figaro har tidigare lånat pengar av Marcellina, och nu vill hon inkräva den pant som Figaro lämnat som säkerhet för lånet, nämligen löftet om att gifta sig med henne.

Den unge pagen Cherubino beklagar sig för Susanna i hennes rum. Han kan inte längre kontrollera sina känslor; varenda kvinna han möter gör honom svag av kärlek. Greven har upptäckt att han uppvaktat trädgårdsmästarens dotter Barbarina och är nu rasande. När så greven plötsligt kommer in i rummet gömmer sig Cherubino bakom en stol. Greven gör närmanden mot Susanna, men när den intrigante musikläraren Basilio hörs komma måste även greven gönma sig för att inte bli ertappad ensam med Susanna. Basilio skvallrar för Susanna om Cherubinos förälskelse i grevinnan. Greven blir så upprörd att han träder fram från sitt gömställe och lyckas snart också avslöja Cherubino och ger honom order om att han ska ansluta sig till grevens militärregemente i Sevilla.

AKT II

Ensam i sitt rum sörjer grevinnan sitt tynande äktenskap. Tillsammans med Figaro och Susanna arbetar hon ut en plan i vilken greven ska luras av falska brev som antyder att grevinnan har en hemlig älskare. Dessutom ska Cherubino kläs ut till flicka och föreställa Susanna i ett möte med greven. Just som Susanna och grevinnan är i färd med att klä ut Cherubino knackar greven på den låsta dörren till grevinnans rum. Cherubino gömmer sig i klädkammaren. När greven hör misstänkta ljud från Cherubinos gömställe påstår grevinnan att det är Susanna som låst in sig i klädkammaren. Greven tar med sig sin hustru för att hämta nyckeln till garderobsdörren, och under tiden släpper Susanna ut Cherubino som hoppar ut från balkongen, och tar därefter över hans gömställe. När greven som hoppar ut från balkongen, och tar därefter över hans gömställe. När greven der i runmiet till allas förvåning. Allt tycks väl tills trädgårdsmästaren Antonio anländer och klagar över att någon har trampat ned blonmiorna i rabatten under grevinnans balkong. Figaro, som kommit för att inleda festförberedelserna. finner sig snabbt och påstår att det är han som hoppat ut från balkongen. Mitt i förvirringen kommer också Marcellina, Basilio och Bartolo med krav på att Figaro infriar sitt löfte om att gifta sig med Marcellina. Greven tar tillfället i akt att skjuta upp bröllopet.

AKT III

Susanna kommer till greven och lovar att möta honom i parken senare samma kväll. Greven gläder sig över Susannas plötsliga medgörlighet, men hör hur hon senare viskar till Figaro att slaget redan är vunnet. Han förstår då att han är utsatt för en komplott och svär att han ska hänmas genom att tvinga Figaro att gifta sig med Marcellina. I den påföljande rättegången framkommer det dock att Figaro är den bortlämnade son som Marcellina och Bartolo fatt efter en ungdomlig romans. I den allmänna glädjen kring familjens återförening beslutas det om dubbelbröllop samma kväll. Grevinnan sörjer i ensamhet sin forna lycka. När Susanna kommer till henne dikterar grevinnan ett brev till greven i vilket han inbjuds till ett nattligt möte med Susanna i parken. Brevet försluts med en hattnål som greven uppmanas återlämna som bekräftelse. Under bröllopet samma kväll mottar greven brevet. Omedveten om att brevet är från Susanna bevittnar Figaro förtjust hur greven sticker sig på nålen.

Akt IV

Barbarina har fatt i uppgift att återlämna hattnålen, men har tappat den i parken. Hon berättar om sin olycka för Figaro och Marcellina, och Figaro far därmed reda på att brevet är från Susanna och att det är henne greven ämnar möta i parken. Marcellina berättar för Susanna om Figaros misstankar. Grevinnan och Susanna har bytt kläder med varandra för att kunna ertappa greven på bar gärning. Susanna sjunger en kärlekssång om sin längtan efter sin man. Figaro, som hört henne och tror att hon sjimger om greven, blir svartsjuk. Greven inleder sin uppvaktning av Susanna (egentligen grevinnan), och Figaro varnar grevinnan (egentligen Susanna) om grevens förehavanden. Figaro blir snart insatt i planen och uppvaktar högljutt den förmenta grevinnan till grevens stora vrede. Greven samlar hela bröllopsförsamlingen till sitt stora avslöjande av Figaro och grevinnan. Alla ber honom förlåta grevinnans snedsprång tills den riktiga grevinnan dyker upp och det avslöjas att greven uppvaktat Susanna. Nu är det grevens tur att be om förlåtelse. Grevinnan bevekas, greven ångrar sig och den turbulenta dagen slutar i festligheter.

Upphovspersoner

Musik och text: W.A.Mozart| Text: Lorenzo da Ponte efter Beaumarchais pjäs “La folle journée ou Le mariage de Figaro” (1781)

Libretto