Figaros bröllop musikalisk teaterupplevelse 2016

Figaros bröllop musikalisk teaterupplevelse 2016 Figaros bröllop på Malmö Opera - musikalisk teaterupplevelse Susanna, grevevinnan och greven foto: Malin Arnesson
75 / 100

Figaros bröllop: Den tyske teatermannen Peter Stein skriver i programbladet att regissörens uppgift är att komma upphovspersonernas intention så nära som möjligt. Vidare menar han  att en regissör är en återskapare, en rekreatör.

Figaros bröllop musikalisk teaterupplevelse 2016

Jag utforskar vad som ligger bakom verket, jag dechifferar det. Sedan överför jag det till en grupp människor som återskapar det och i sin tur återger denna förståelse till publiken. Det är vad jag gör. Det är mycket enkelt!

Peter Stein hävdar att regissörer alltid vill göra något nytt  och menar att dagens konvention består i att göra allting så okonventionellt som möjligt. Som att förlägga en 1700-tals historia i ett sent 18oo-tal, i ett 20-tal eller varför inte i ett 60-tal.

Huvudintrigen i Figaros bröllop, jus primae noctis, rätten till första natten, var en sägen livligt omhuldad som historisk fakta när pjäsen och operan skrevs under 1780-talet.

Det är svårt att bortse från detta. Därmed är det enda möjliga att förlägga handlingen till 1780-talet.

I princip delar jag Peter Steins syn på hur regissören skall förhålla sig till sin uppgift, men för min egen del är det musiken och de vokala insatserna som lockar mig gång på gång till operans underbara värld.

Evan Rogister

Det är en fantastiskt fin och rolig uppsättning som det konstnärliga teamet, solister kör och orkester har skapat. Musikaliskt leds det av den unge dynamiske och energiske dirigenten Evan Rogister och det känns som alla arbetar tillsammans för att skapa bästa möjliga resultat för publiken. Scenografi, kostymdesign och ljussättning är mycket bra och skapar en realistisk bild av dåtidens Spanien och Sevilla och framförallt för den handlingen framåt på ett förståeligt och trovärdigt  sätt.

Det är en lång föreställning, men jag undrar om den ändå inte är något kortare än den uppsättningen som gavs 2006. Nu spelar inte föreställningens längd någon större roll dels på grund av att detta var känt från början dels är det en stor musikalisk och vokal upplevelse!

Dessutom tror jag att både jag och andra kan förhålla sig till hur det kunde vara på Mozart och da Pontes tid och inte behöver ha hjälp för att förstå att då är då och nu är nu. Att dagens regissörer precis som Stein skriver alltid vill göra något nytt eller åtminstone sätta sin egen prägel på tolkningen eller att göra allting så okonventionellt som möjligt håller jag gärna med, men samtidigt vill jag nog  inte att alla kommande operaupplevelser skall följa hans syn.

Min utgångspunkt är i grunden att jag litar på regissörens arbete men att en ökad trohet mot verkets intentioner är önskvärt. Dessutom ibland blir det ju riktigt bra och om detta vet vi ju inget förrän vi har upplevt verket.  Blir det för jobbigt och när det blir helt orealistiskt på scenen så finns ju möjligheten att titta sig runt i salongen.

Det är en föreställning som rakt igenom kännetecknas av ett utmärkt ensemblespel med en aktiv och engagerad Malmö Operakör, men också Barnkören gör bra ifrån sig.

Som vanligt när det gäller flera av Mozarts operor är det kvinnorna som glänser mest och jag imponeras av både Barbarina, Cherubino, Marcellina och Susanna och detta trots att jag lyssnar på Nina Bols Lundgren, Giuseppina Bridelli och Rebecca Nelsen för första gången. Det hör inte till vanligheterna att jag gillar helt nya röster.  Jag brukar behöva höra dem mer än en gång för att kunna ta dem till mitt hjärta och ser nu framemot att få lyssna på dem fler gånger.

Marcellina, som sjungs av Charlotta Larsson har jag upplevt flera gånger tidigare och senast på NorrlandsOperan som Blanche i Blanche och Marie med musik av Mats Larsson Gothe.

Charlotta Larsson svarar för en utmärkt både scenisk och vokal insats och särskilt bra blir det när hon sjunger arian i slutet av tredje akten, som vanligtvis inte är med i de uppsättningarna som jag har sett tidigare.

Rebecca Nelsen gjorde en fin gestaltning och på hennes finns det inget att ytterligare önska sig. Det finns intet att anmärka på Giuseppina Bridellis Cherubino, men det lät annorlunda än det brukar göra i detta vanligtvis androgyna parti. Nina Bols Lundgrens Barbarina vill jag gärna höra mer av.

Bäst på plan bland damerna var utan tvekan grevinnan som sjöngs av den ryska sopranen Evgeniya Sotnikova. Hon sjöng sina två stora arior, Porgi amor i andra akten och Dove sono i tredje akten med all önskvärd bravur och inlevelse!

Bland herrarna imponerar  Igor Bakan som gestaltar Figaro,  och den lettiske barytonisten Kostas Smoriginas som greve Almaviva och det gäller både sceniskt och vokalt. Ibland hade jag svårt att uppfatta deras röster, men det beror ju inte på dessa två nämnda sångare utan det handlar mer om från vilken vinkel av scenen de sjunger från. Volymen har ingen av dem några som helst bekymmer med!

Bengt Krantz gjorde sitt bästa av trädgårdsmästaren Antonio och det tog sig för Roman Ialcic´s gestaltning av Doktor Bartolo efter pausen.

Roligt att se att Malmö Opera också använder sig av anställda korister, som alltså vanligtvis medverkar i Malmö Operakör och då tänker jag först och främst på Jakob Wistrand och Staffan Lindberg. Båda svarade för utmärkta sceniska och vokala insatser samtidigt som de är roliga.

Figaros bröllop, i regi av Peter Stein, blev en mycket fin operaupplevelse! Det är ungefär så här jag vill uppleva det när jag upplever en gammal känd klassisk operaföreställning förlagd i den tid som verket är skriven för.

Det är enkelt att förstå och följa handlingen och både Mozarts och da Pontes storhet framträder om möjligt ännu tydligare än vad som många gånger är fallet. Lägg till alldeles utmärkta solistinsatser, körer på topp och en följsam scenografi och inte minst en operaorkester som är i sitt esse och du får en operaupplevelse som du inte skall missa!

 Om föreställningen

Sett föreställningen 29.11.2016 på Stora scenen på Malmö Opera

upphovspersonEr

Musik: W A Mozart|Libretto: Lorenzo da Ponte efter Pierre Beaumarchais komedi La folle journée, au Le mariage de Figaro|

Konstnärligt team

Scenografi: Ferdinand Wögerbauer
Kostym: Anna Maria Heinrich
Ljus: Joachim Barth
Koreografi: Katarina Sörensson Palm
Regi: Peter Stein
Dirigent: Evan Rogister

Medverkande

Figaro: Igor Bakan
Greve Almaviva: Kostas Smoriginas
Cherubino: Giuseppina Bridelli
Susanna: Rebecca Nelsen
Grevinnan Almaviva: Evgeniya Sotnikova
Marcellina: Charlotta Larsson
Doktor Bartolo: Roman Ialcic
Don Curzio: Staffan Lindberg
Don Basilio: Jacob Wistrand
Antonio: Bengt Krantz
Barbarina: Nina Bols Lundgren

Läs mer