Furst Igor Folkets Hus och Parker – synopsis

Under vandringen från Sibirien på 1000-talet nådde polovtserna, ett nomadiskt turkfolk, fram till Volga och stötte där för första gången samman med de ryska härarna. Kontjak khan var en av deras mest berömda härförare. I slutet av 1100-talet och i början av 1200-talet pressades polovtserna allt längre västerut av tatarerna.[1] En del av dem slog sig ner i Karpaterna. Den solförmörkelse som nämns i Igors härnadståg ägde faktiskt rum klockan 15.25 den 1 maj 1185. Furst Igor drog ut mot polovtserna 1185. Han segrade i det första slaget, men led nederlag vid en andra drabbning vid floden Kajala. Hans här förintades. Själv flydde han till den ryske storfursten i Kiev. Furst Igor äktade för övrigt Kontjak khans dotter.

Prolog

Platsen är torget i den ryska staden Putivl. Furst Igor förbereder ett fälttåg mot polovtserna, ett ryttarfolk. Man ber om Guds välsignelse, men en plötslig solförmörkelse ses som en dåligt omen och folket ber furst Igor att inte gå ut i krig. Även Igors hustru Jaroslavna ber honom stanna hemma, men han försäkrar henne om att allt ska gå bra. Han lämnar över styret i staden till sin svåger, furst Galitskij.

Akt 1

Ryssarna har blivit besegrade. Igor och hans son Vladimir är fångar hos polovtsernas hövding, Kontjak Khan. Khanens dotter Kontsjakovna har förälskat sig i Vladimir och väntar ivrigt på honom. Vladimir kommer fram till henne och de utbyter ömhetsbetygelser tills de blir avbrutna av den grubblande furst Igor, som plågas av minnen från det svåra nederlaget och saknaden efter sin hustru. Ovlur, en kristen polovtser som sympatiserar med ryssarna, erbjuder sig att hjälpa Igor att fly. Igor säger först nej då det vore ovärdigt honom, men han börjar ändå överväga förslaget. Kontjak Khan kommer in och försäkrar Igor om att han är en ärad gäst, inte en fånge. Han erbjuder Igor friheten åter om denne svär på att aldrig mer kriga mot polovtserna. Igor säger att han inte kan lova det. Kontjak är ändå imponerad av Igors principfasthet och beordrar sina slavflickor att underhålla den ärade gästen.

Akt II

Jaroslavna plågas av mardrömmar och väntar förgäves på nyheter om sin make och styvson. Några kammarjungfrur berättar att furst Galitskij har rövat bort en av tjänarinnorna. När Galitskij oväntat kommer förbi försöker han först skämta bort systerns anklagelser, men till sist går han med på att låta tjänarinnan gå. Galitskijs män, bland dessa officerarna Skula och Jerosjka, sjunger furstens lov. Galitskij vältrar sig i vällustigt leverne och skrattar åt Jaroslavnas ogillande. En grupp kammarjungfrur rusar in för att protestera mot bortrövandet, men männen bara skrattar och skickar iväg dem. Pöbeln fortsätter att hylla fursten och vill att han ska ta över makten. Några bojarer – ryska adelsmän – kommer till Jaroslavnas kammare med bud om att Igor har blivit besegrad och tillfångatagen. Galitskij och hans män utnyttjar förvirringen till att göra uppror och pressar bojarerna att välja honom till ny härskare. Kyrkklockorna ringer och varnar för ett angrepp från polovtserna. Stadsborna går man ur huse för att försvara sin frihet.

Akt III

Putivl har fallit. Jaroslavna har gett upp hoppet och sörjer sin make medan bönderna sörjer sitt ödelagda land.Skula och Jerosjka driver med den fångne Igor, ovetandes om att Igor har flytt från polovtsernas läger och nu närmar sig Putivl. När de får syn på honom beslutar de sig raskt för att rädda vad som räddas kan. De ropar ut att fursten kommit åter och svär honom trohet. Jaroslavna och Igor återförenas till sist. Fursten har dock skuldkänslor för att han inte dog i strid som sina föregångare. Folket hälsar furst Igor välkommen hem.

Upphovspersoner

Musik: Alexander Borodin Libretto:Alexander Borodin

Libretto