Georg Friedrich Händel tysk kompositör

Georg Friedrich Händel tysk kompositör

Georg Friedrich Händel,  tysk kompositör Händel föddes i Halle och fick sin första utbildning hos organisten Zachow. Efter studier vid universitetet i sin födelsestad reste han 1703 till Hamburg där han blev bekant med Reinhard Keisers berömda operor och själv fick sin första opera, Almira, uppförd (1705). På uppmaning av furst Ferdinando av Medici reste han 1706 till Italien där han träffade alla tidens ledande kompositörer som Scarlatti,Vivaldi Corelli och Albinoni. Vistelsen i Italien avkastade endast två nya operor, vilket förmodligen berodde på att han nästan hela tiden var i Rom där opera var förbjuden, men han tog varaktiga intryck av den italienska operastilen vid sina besök i Florens, Venedig och andra städer. Han förblev denna stil trogen resten av sitt liv, vilket land han än befann sig i. Men Händel träffade också flera personer i Italien som kunde rekommendera honom på rätt ställe. Till att börja med fick han befattningen som kapellmästare hos kurfursten av Hannover, en post han tillträdde 1710. Han ansökte genast om tjänstledighet för att besöka London, vilket han fick tillstånd till eftersom kurfursten också var arvinge till den engelska tronen. Under vistelsen där fick han med stor framgång operan Rinaldo uppförd (1711), som han hade satt ihop på fjorton dagar av musik han till stor del hade skrivit i Italien, och därmed fick London upp ögonen för Händel. Han måste dock återvända till Hannover där han mestadels skrev  orkester- och kammarmusik eftersom staden saknade operahus, men redan 1712 ansökte han på nytt om tjänstledighet för ett kortare besök i London.Han återvände aldrig. Kurfursten besteg 1714 den engelska tronen under namnet Georg I och Händels ekonomi var garanterad. Efter en anställning hos hertigen av Chandos, där Händel mest skrev kyrkomusik men även det lilla maskspelet Acis and Galathea (1718), utsågs han 1719 till musikalisk ledare för den nyinrättade Royal Academy of Music, som skulle spela italiensk opera på King´s Theatre i London. Händel skickades till kontinenten för att enrollera tidens bästa sångare, bl.a. den berömde kastraten Senesino, och 1720 kunde man öppna säsongen. Händels första bidrag var Radamisto (1720), som blev omåttligt populär, men redan under de första säsongerna måste han konkurrera om publikens gunst med Bononcini vars stil var enklare. Händel vann dock en avgörande seger då den berömda Francesca Cuzzoni engagerades att sjunga i Ottone (1723). De följande säsongerna medförde en del höjdpunkter i Händels karriär som skapare av opera seria med Julius Caesar,(1724), Tamerlano (1724) och Rodelinda (1725). Under de åren utvidgades ensemblen också med primadonnan Faustian Bordoni som vid sidan av de båda andra stjärnorna Cuzzoni och Senesino starkt bidrog till att undergräva ekonomin med sina krav på stort gage, och sedan Tiggaroperan med sin parodi på den italienska operan hade dragit löje över den italienska operastilen på Royal Academy måste ensemblen läggas ned 1728. Året därpå hyrde Händel och managern Heidegger King´s Theatre och begav sig till Tyskland och Italien för att värva sångare. De första nya operorna, Lotario (1729) och Partenope (1730), gjorde ingen succé, och Händel föll därför tillbaka på repriser av föregående framgångar. Med Poro (1731) vann han dock återigen en avgörande seger. Även Orlando (1733) fick ett varmt mottagande, men Händel hade interna problem med sina sångare som ledde till att somliga av dem övergick till ett nybildat operasällskap, Opera of the Nobility, som konkurrerade med hans. Sedan kontraktet med King´s Theatre löpt ut flyttade han 1732 till det nybyggda Covent Garden och gjorde för sista gången succé som operaskapare med Alcina (1735). Redan då var han i full färd med att skriva oratorier som visserligen uppfördes på operascenerna men utan scenisk framställning, och såsmåningom blev han tvungen att avstå från den italienska operan som hade förlorat sitt grepp om Londonpubliken. Hans sista operor blev Xerxes (Serse) (1738), Jove in Argo (1739), Imeneo (1740) och Deidamia (1741), varefter han enbart arbetade med oratorier. Händel representerar den renodlade italienska opera seria som var så tidstypisk att ingen av hans operor uppfördes från hans död till ett gott stycke in på 1900-talet, då man i Göttingen inledde en Händelsrenässans som senare fördes vidare i Hallle och i England. Handels Opera Society har återupplivat en rad av hans bästa operor där.

Hans operor, ett urval

VerkSvensk titelPremiär
Rinaldo Rinaldo1711-1731
RadamistoRadamisto1720
TamerlanoTamerlano1724
Julius CaesarJulius Caesar1724
RodalindaRodalinda1725
Partenope Partenope1730
Ariodante Ariodante1735
OrlandoOrlando1733
AlcinaAlcina1735
GiustinoGiustino1737
XerxesXerxes1738

Länktips

Wikipedia om Georg Fridrich Händel

Wikipedia about George Frideric Händel

Mer om  George Friedrich Händel

Svensk beundrare om Georg Friedrich  Händel

Sammanställt av  Mogens H Andersson

Related posts