Gianni Schicchi 1918 synopsis

Gianni Schicchi 1918 synopsis Gianni Schicchi: Åke Zetterström - foto: Mats Bäcker
87 / 100

Liksom Verdis Falstaff är Gianni Schicchi Puccinis enda men mästerliga experiment i den komiska genren. Med denna opera fullbordade han sin Trittico (Triptyk), som han hade arbetat på i många år. Första världskriget pågick och därför var det svårt att få den uruppförd i Italien, där alla sångare var inkallade, så Puccini antog med glädje ett erbjudande från Metropolitan Opera i New York om urpremiär där den 14 december 1918.

Gianni Schicchi 1918 synopsis

Puccini var inte själv närvarande men telegrammen berättade om den överväldigande framgången med över 40 inropningar. Särskilt Gianni Schicchi berömdes, kritikerna var överens om att Syster Angelica var den svagaste av de tre enaktarna. Den åsikten gäller alltjämt. Idag uppförs alla tre operorna sällan gemensamt, så som Puccini hade tänkt sig, och det är mest Gianni Schicchi som har bevarat sin popularitet.

Intrigen bygger på en sång ur Dantes Den gudomliga komedin och handlingen är förlagd till renässansens Florens. Operans mest berömda slagnummer är den vackra sopran-arian O Mio babbino caro, som sjungs av Gianni Schicchis dotter Lauretta.

Akt 1

Den rike Buoso Donati ligger för döden i sitt hus i Florens och hans släktingar är samlade kring dödsbädden. Så fort han har dragit sin sista suck börjar de febrilt leta efter testamentet.

Det blir Rinuccio som hittar det, och han skyndar sig att begära tillstånd att gifta sig med Gianni Schicchi´s dotter Lauretta som belöning. Men testamentet motsvarar inte arvingarnas förväntningar, ty Buoso har skänkt allt till klostret. Därför föreslår Rinuccio att man skall sända bud efter Gianni Schicchi, som naturligtvis kan finna på råd. Släktingarna gillar inte idén men Rinuccio har redan skickat efter honom.

Då Gianni Schicchi kommer med dottern Lauretta har han till att börja med inte den ringaste lust att hjälpa till, och först när Lauretta har övertygat honom om att hennes lycka hänger på att han gör det (“O mio babbino caro”), är han villig att undersöka testamentet. Han förvissar sig om att ingen annan än familjen vet att Buoso är död, och sedan låter han bära in kroppen i rummet intill medan han själv tar plats i sängen.

Olyckligtvis dyker Buosos läkare upp, men tack vare ihärdiga insatser från de församlade går han snart igen så att de kan sända bud efter notarien. Medan de väntar berättar de alla för Gianni Schicchi hur de tycker att han skall fördela arvet i det nya testamentet. Han å sin sida inpräntar noga i dem att straffet för att man förfalskar ett testamente är avhuggning av höger hand och landsförvisning. Då notarien anländer tillkännager den förklädde Gianni Schicchi med svag röst sin sista vilja.

Varje släkting får en summa pengar och några föremål de har önskat sig, men mulåsnan, kvarnen i Signa och huset i Florens, som de alla är ute efter, tillfaller hans gamle vän Gianni Schicchi. Så fort notarien har gått rusar arvingarna på honom, men han påminner om stympning och landsförvisning och kör ut dem ur huset, som nu tillhör honom. Rinuccio och Lauretta har lyckliga gått ut på balkongen, och Gianni Schicchi vänder sig till publiken och ber att den med sitt bifall skall mildra Dantes hårda dom över honom.

Upphovspersoner

Musik: Giacomo Puccini|Text: av Giovacchino Forzano efter en episod i Dantes La divina commedia

Libretto

Premiär

Uruppförande på Metropolitan den 14 december 1918.
Tid och plats: Florens, 1299.

Roller och rösttyper

Roll Rösttyp
Gianni Schicchi baryton
Lauretta,hans dotter sopran
Buoso Donatis släktningar
Zita,Buosos kusin alt
Rinuccio,Zitas brorson tenor
Gheraldo,Buosos brorson tenor
Wella,hans hustru sopran
Gheraldino,deras son alt
Betto di Signa,Buosos svåger bas
Simone,Buosos kusin bas
Marco,hans son baryton
La Ciesca,Marcos hustru mezzosopran
Mäster Spinelloccio,läkare bas
Mäster Amantino di Nicolao,notarie baryton
skomakare bas
Guccio,färgare bas

Mer att läsa