Götterdämmerung i Bayreuth 2020

Götterdämmerung i Bayreuth 2020

Götterdämmerung i Bayreuth 2020

Frank Castorfs iscensättning av Ringen, som hade premiär 2013 och filmades 2016, väckte kontrovers redan från början. För Castorf är våra dagar Rheingold olja; Därför placerar han den första delen av tetralogin vid en bensinstation på väg 66. Die Walküre ligger i Baku, Azerbajdzjan, som greps av bolsjevikerna 1920 för dess olja, medan Siegfried äger rum i en socialistisk motsvarighet till Mount Rushmore och vid Berlins Alexanderplatz. Götterdämmerung ligger någonstans i DDR och hamnar till sist på  Wall street och New Yorks börs.

Medan Castorfs iscensättning polariserades, berömdes Marek Janowskis musikaliska läsning enhälligt, liksom det utmärkta skådespelet bland annat i denna opera Stefan Vinke (Siegfried), Markus Eiche (Gunther), Albert Pesendorfer (Hagen) och Catherine Foster (Brünnhilde).

OM FRANK CASTORF

Frank Castorf studerade teatervetenskap vid Humboldt-Universität i Östberlin. På 1970-talet blev han starkt påverkad av dramatikern Heiner Müller som inspirerade honom att betrakta teatertexten som ett material som kunde stöpas om fritt för olika syften. 1976–1979 arbetade han som dramaturg vid Neue Bühne i Senftenberg. 1979–1981 var han regissör vid Brandenburger Theater i Brandenburg an der Havel.

1981–1985 ledde han sin egen ensemble vid Theater Anklam där han kom på kant med DDR-styret genom en serie okonventionella klassikeruppsättningar: William Shakespeares Othello 1982, Bertolt Brechts Trommeln in der Nacht (Trummor i natten) 1984 och Nora efter Henrik Ibsens Ett dockhem 1985. Han fick rykte om sig att behandla klassikerna fullständigt respektlöst vilket förde honom till Västtyskland 1989 där han först regisserade i Köln och Basel.

Efter Berlinmurens fall 1989 frilansade han i Hamburg, München, Berlin och Basel. Hans första uppsättning på Volksbühne 1990 blev Friedrich Schillers Die Räuber (Rövarna). 1990–1992 var han fast regissör vid Deutsches Theater i Berlin. Från 1992 till 2015 var Frank Castorf chef och ledande regissör på Volksbühne i Berlin.

Hans expressiva föreställningar är nyskapande och ofta provokativa och räknas till de främsta inom tysk samtida scenkonst. Hans föreställningar har ofta drag av postdramatisk teater genom att de utmanar publiken med att långa stunder vara helt stillastående eller repetitiva, tills publiken blir så provocerad att den börjar gå eller protestera högljutt.

Han har även gjort iscensättningar av filmer som Anthony Burgess och Stanley Kubricks A Clockwork Orange 1993 och Irvine Welshs och Danny Boyles Trainspotting 1997. Han har fortsatt att vidga teaterns gränser genom att blanda in multimedia i föreställningarna så att parallellhandlingar och tidsförskjutningar kunde visas på videoskärmar.

Hans dramatiseringar av romaner som Fjodor Dostojevskijs Der Idiot (Idioten) och Michail Bulgakovs Der Meister und Margarita (Mästaren och Margarita) – båda 2002- var totalteaterföreställningar där publiken blev en del av scenografin. Som frilansande regissör har han regisserat i Hamburg, Wien, Salzburg, Bochum och Zürich. Den prestigefulla tidskriften Theater heute har utnämnt honom till årets regissör tio gånger och fjorton av hans uppsättningar har valts ut till Berliner Theatertreffen. 1994 erhöll han Fritz-Kortner-Preis.

I Sverige har Frank Castorf gästregisserat två gånger på Stockholms stadsteater. 1997 satte han upp Thomas Martins dramatisering av August Strindbergs Svarta fanor och 2001 Michail Bulgakovs Flykt i översättning av Lars Erik Blomqvist. 1994 gästspelade Volksbühne med Henrik Ibsens Frun från havet (Die Frau vom Meer) i Frank Castorfs regi på Stockholms stadsteater.

Om Marek Janowski

Marek Janowski befinner sig i sin första säsong som konstnärlig chef och chefdirigent, Dresdner Philharmonie. Han är en av de stora mästarna i musiken i den tyska traditionen. Han är erkänd över hela världen för sin tolkning av Wagner, Strauss, Bruckner och Brahms, Hindemith och Second Viennese School, och har en omfattande och utmärkt diskografi i denna repertoar.

Hans Wagner-operacykel med Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin hölls för att ha satt en ny standard för prestanda i konsertopera. Hela cykeln spelades in live på Pentatone och släpptes 2016: “De verkliga stjärnorna i denna Ring är Berlin Radio Symphony Orchestra and Choir, dirigenten och inspelningsteamet … detta är ljudet av en ring för 2000-talet. ” BBC Music Magazine

Tredje dagen

Götterdämmerung/Ragnarök tredje dagen i Nibelungens Ring är sista och avslutande del i Richard Wagners mäktiga tetralogi, Nibelungens ring.

I Castorf/Janowski-ringen blir det  en imponerande musikalisk, scenisk och vokalt magnifik upplevelse och där särskild en av slutscenerna blir en märklig upplevelse som kanske kan tolkas på flera sätt.

En liknande reflektion och upplevelse blev det när Kasper Holtens version avslutades med att Brünnhilde lyfte upp en baby mot himmelen. Det tolkade jag som början på en ny värld, men här är jag inte riktig säker på vad regissören vill åstadkomma.

Det är ju egentligen inget problem eftersom tiden får utvisa olika sätt och tolkningar. Det kan ju knappast anses märkligt att en sådan mäktig upplevelse inte direkt kan utvärderas, men detta hade ju varit betydligt enklare om det hade varit möjligt att se föreställningen eller åtminstone utvalda delar inom den tid ännu en gång.

Det är ju naturligtvis fullt möjligt på pappret, men i verkligheten bjuder det på rent praktiska problem särskilt eftersom jag endast  har två dygn på mig innan föreställningen försvinner.

Musikaliskt räknar jag med att Götterdämmerung tillhör den bästa musiken i hela ringen och det är naturligtvis också kompositörens tanke, tror åtminstone jag.

Vokalt kan det nog med fog konstateras tillhöra den mer krävande delen av Nibelungens ring.Imponerande insatser såväl på det sångliga planet som på det gestaltningsmässiga planet levererades.

Alla sångarna levererade sitt bästa och alla är väl värdiga ett särskilt omdöme, men jag är rädd att mitt inlägg blir alltför långt och knappast läsvärt om mitt  omdöme skulle ges individuellt till var och en av de medverkande.

Här ett exempel på en fem sångare som egentligen var och en för sig fordrar ett särskilt omnämnande:  Stefan Vinke (Siegfried), Markus Eiche (Gunther), Allison Oakes (Gutrune) Albert Pesendorfer (Hagen) och Catherine Foster (Brünnhilde).

Till dessa borde jag också lägga den magnifika herrkören som här visade spetsen av sina förmågor tillsammans.

Utmärkta insatser levererades av rhendöttrarna gestaltade av Alexandra Steiner, Stephanie Houtzeel och Wiebke Lehmkuhl, liksom de tre nornorna, men också av Waltraute som sjöngs och gestaltades utmärkt av Marina Prudenskaya.

Nu har jag upplevt en hel ringuppsättning från Bayreuth visserligen med hjälp av DG och min laptop. Det är naturligtvis helt klart att jag förmodligen hade fått en ännu starkare upplevelse om jag hade befunnit mig på ort och ställe, Festspielshaus i Bayreuth, men det har ju faktiskt inte varit möjligt i år.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var en helt utmärkt upplevelse som helhet, men det kommer nog att ta flera dagar för mig att smälta min upplevelse i sin helhet.

Nu återstår att  uppleva  Chéreau/Boulez-ringen som börjar den 24 augusti och som avslutar historiska föreställningar från Festspiele i Bayreuth 2020.

Till sist återstår då för mig att ta ställning till om jag är tillräckligt intresserad av att åka till Bayreuth nästa gång som Ringen ges. Det kan ju tidigast bli 2022, men inte ens det är ju riktigt säkert….

Nu behöver jag  ju inte bestämma mig i dag, men det lutar åt att jag trots allt avstår min resa till Bayreuth, 2022 dels vet jag ju inte hur jag mår om två år dels är jag inte lika intresserad som jag har varit under den tolvåriga långa perioden då jag har stått i kö för att få biljetter till Festspiele in Bayreuth!

Om du fick leda mig fram till ett beslut hur skulle din rekommendation låta?

Konstnärligt team

Dirigent: Marek Janowski
Regissör: Frank Castorf
Scenografi: Aleksandar Denić
Kostymer: Adriana Braga Peretzki
Ljusdesign: Rainer Casper
Video: Andreas Deinert, Jens Crull
Körledare: Eberhard Friedrich

Medverkande

Siegfried: Stefan Vinke
Gunther: Markus Eiche
Alberich: Albert Dohmen
Hagen: Albert Pesendorfer
Brünnhilde: Catherine Foster
Gutrune: Allison Oakes
Waltraute: Marina Prudenskaya
1. Norn: Wiebke Lehmkuhl
2. Norn: Stephanie Houtzeel
3. Norn: Christiane Kohl
Woglinde: Alexandra Steiner
Wellgunde: Stephanie Houtzeel
Floßhilde: Wiebke Lehmkuhl

Chor der Bayreuther Festspiele
Orchester der Bayreuther Festspiele

STÖDFOND

Tillsammans med festivalledningen har Friends of Bayreuth inrättat en nödfond för artister från Bayreuth-festivalen. Konstnärer och artister som är i behov som ett resultat av Corona-pandemin ska stödjas av denna fond. Inkomster som genereras av försäljningen av dessa biljetter till DG Stage-Bayreuth Festival kommer också att gynna denna fond.

MER ATT LÄSA

DG

Historiska föreställningar i Bayreuth 2020

Synopsis Ragnarök/ Götterdämmerung

Mina tankar om Rhenguldet

Mina tankar om Valkyrian

Mina tankar om Siegfried