Graham Clark tenor från England

Graham Clark - tenor

Graham Clark tenor från England

Intervju med Graham Clark i OV-Revyn Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm December 2010

– Birgitta ringde och frågade, och jag var ledig i december, så varför inte? “I was thrilled.” Så enkelt är det ibland att engagera en av världens få experter på Kaptenen i Wozzeck, en som vid det här laget har sjungit verket i åtta eller nio olika produktioner under flera decennier. När vi träffade Graham Clark hade han drabbats av förkylning – dock inte i Stockholm – men han förklarar sig “really happy” med repetitionerna. Wozzeck är inte en nyinscenering, men han är full av beundran för Irene Frykholm, som repeterar Götz Friedrichs version från år 2000. Fast kan han motstå att lägga till sina egna synpunkter på ett verk som han troligen känner bättre än någon av de andra i teamet? – Det är ett så fantastiskt verk, briljant skrivet så man behöver ständigt återkomma till det. Det blir snarare så att vi talar om innebörden eller avsikten med varje fras, ibland ett enda ord. Som Wozzecks “Tot!” efter mordet, som kan sägas på så många vis.

Lucia di Lammermoor

Graham Clark har varit i Stockholm endast en gång tidigare. Då sjöng han Edgardo mot Joan Sutherland i Lucia di Lammermoor vid ett enstaka konsertframförande i Konserthuset 1979. Det var enda gången han sjöng den rollen och han minns inget av det – utom hur nervös han var. Då hade han sjungit professionellt bara några få år, och det skulle ta några till innan han upptäckte att han trivdes bättre med karaktärsroller. Från 1981 etablerade han sig som Bayreuths ledande David, senare Loge och Mime, i både Kupfers och Flimms Ringen-uppsättningar.

Vägen dit var lång, men sedan hände allt mycket snabbt. Hans första passion var undervisning. – Det finns inget bättre än att hjälpa folk så att de blir bättre än de är och kan ge uttryck åt sin intuition. Han hade kunnat ägna sig åt franska, men då hans andra passion vid sidan av lärarrollen var sport tillbringade han många år som idrottslärare. Senare, efter att ha skaffat sig examen som fritidsledare, arbetade han för en central statlig myndighet, Sportrådet, med att vägleda offentliga institutioner inom idrottsområdet beträffande anläggningar och utrustning, och han var också extern examinator för utbildningar inom området.

Amatör

Hela tiden sjöng han, först som amatör. Han hade inte sett någon opera, men visste ändå att skådespeleri och sång hörde ihop. I föräldrahemmet på 1950-talet fanns skivor med Nicolai Gedda, Jussi Björling och andra. Efter rugbymatcher firade laget med middag, alla sjöng, och omdömet om Grahams insats var “Låt utbilda din röst!” – Jag visste aldrig om det var beröm eller kritik! För att få ett utlåtande gick han till Sadler’s Wells, då Londons operahus nummer två. Följden blev att han började ta lektioner hos Bruce Boyce, en berömd baryton i England på 50- och 60-talen. När han flyttade utomlands efter några år avbröts Grahams studier.

Vid det här laget hade han ett spännande jobb med flexibel arbetstid hos the Sports Council, men de politiska förutsättningarna hade blivit sämre. Det var 70-tal med oklar majoritet i parlamentet, neddragningar och kompromisser. En dag hade han den obehagliga uppgiften att underkänna tre studenter för plagiat. När han kom ut på gatan efteråt fick han syn på Boyces bil. Han hade kommit tillbaka till London och sångstudierna kunde återupptas, just som Graham hade börjat vantrivas med sin tjänstemanna-karriär.

Wexford

Hösten 1974 for han på semester till Wexford på Irland för att delta i kören vid festspelen där, då liksom nu berömda för att sätta upp ovanliga operor. Där fick han omedelbart två små roller, och en dag knackade det på dörren till hans hotellrum: “Vem är ni, och vad gör ni här?” – “Jag är på semester.” – “Vill ni ha en agent?” – “Nej tack, jag har ett utmärkt arbete.” – “Men kunde ni inte åta er några engagemang åtminstone på helgerna?” – “Well, OK!” Det dröjde inte mer än några veckor innan han fick provsjunga för Richard Bonynge, en betydande dirigent och Joan Sutherlands make. Det ledde till en gala på Covent Garden med kungligheter i salongen, följd av solistkontrakt med Skotska Operan, och sedan Camille i Glada änkan i Vancouver mot Sutherland 1976. Han var då 35 år. – Jag fick 70% mindre betalt än på Sportrådet. Men det var min lärlingstid och helt underbart.

Efter några år var det dags att gå vidare till andra uppgifter. Dessa visade sig inte främst vara de italienska lyriska rollerna, fast han sjöng tenorrollerna i Barberaren i Sevilla, Regementets dotter – och Lucia di Lammermoor i Stockholm. Han sjöng även Rodolphe i Bohème: – Han är verkligen en italiensk manschauvinist, eller hur? Jag spelade honom så och älskade det, men alla gillade det inte. Tyvärr tycker jag de flesta andra italienska operatenorroller är så tvådimensionella. Så 1982 bytte han till annan sorts repertoar. Han skulle ha gjort Hertigen i Jonathan Millers berömda maffia-Rigoletto, men bytte rollen med Arthur Davies, som hade engagemang i Cardiff som Skuratov i Janáeks Från döda huset. Graham njöt av bytet. – Jag vill skapa personligheter snarare än att bara stå och sjunga. Jag hade ingen brinnande längtan efter någon särskild roll. Jag har alltid vägletts av andra som är klokare än jag!

Bonynge

Bonynge var en viktig sådan vägledare i början; från senare år nämner han Daniel Barenboim som sin mentor. Clark är nu 69 år men fortfarande mycket efterfrågad. Till exempel ska han göra Wozzecks Kapten igen i Berlin till våren med Barenboim i en ny produktion, efter att tidigare ha sjungit rollen i Barenboims och Chéreaus berömda uppsättning. Han var med i Metanoia, en ny opera av Jens Joneleit som öppnade Berlins statsoperas tillfälliga hem i Schiller-Theater, där de spelar medan det egna huset restaureras, också den med Barenboim. Han utstrålar glädje när han talar om det. Och vi tror honom när han säger att han är “really happy here” på Stockholmsoperan. Vi som har upplevt honom i Bayreuth och på andra scener delar den glädjen. Hans webbplats är värd att besökas av den som vill veta mer. Där finns en massa bilder och osedvanligt detaljerade listor över hans många framträdanden: Graham Clark´s hemsida

Ur OV-Revyn (2010) – Operavännerna vid Kungliga Operan © Artikelförfattarna Nils-Göran Olve, Leif Nilsson och OperaVännerna vid Kungliga Operan

Om du efter att läst denna intressanta artikel önskar bli medlem hos Operavännerna vid Kungliga operan i Stockholm har du här en direktlänk till föreningens hemsida

Upplevda föreställningar

OperaRollOperahusTid
WozzeckKaptenenKungliga Operan i Stockholm7.12.2010

 

Läs mer

Wikipedia about Graham Clark

Graham Clark web-site

Artistic Managment for Graham Clark

 

 

Sammanställt av Mogens H Andersson

Related posts

Kommentera