Karl-Magnus Fredriksson Wållgren stipendiat 2018

Karl-Magnus Fredriksson Gunn Wållgren stipendiat 2018
79 / 100

Karl-Magnus Fredriksson Gunn Wållgren stipendiat 2018: Varje år tilldelas en stipendiat från Kungliga Operan och en från Dramaten. Årets stipendiat från Kungliga Operan är Karl-Magnus Fredriksson och från Dramaten Reine Brynolfsson.

Karl-Magnus Fredriksson Wållgren stipendiat 2018

Stipendierna ur Gunn Wållgrens minnesfond utdelas gemensamt av Kungliga Dramatiska Teatern, Kungliga Operan och Kungliga Musikaliska akademien till “konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister”.

2018 års mottagare har utsetts av fondens styrelse: teaterchef Eirik Stubø, Dramaten, operachef Birgitta Svendén, Kungliga Operan, ständige sekreteraren Fredrik Wetterqvist, Kungliga Musikaliska akademien samt överintendenten Jan Lindman, Kungliga Slottet

Från Operan går stipendiet i år till Karl-Magnus Fredriksson

Den svenske barytonsångaren Karl-Magnus Fredriksson utnämndes 2004 till Hovsångare. 2013 mottog Karl-Magnus Fredriksson medaljen Litteris et Artibus ur Hans Majestät Kung Carl XVI Gustafs hand. Han är medlem av Kungliga Musikaliska Akademien.

Sedan 1999 är han knuten till Kungliga Operan i bland annat roller som Figaro (Barberaren i Sevilla), Greven (Figaros bröllop), Marcello (La Bohème), Papageno (Trollflöjten), Den okände (Gefors Christina), Fritz/Pierrot (Die tote Stadt), titelrollen (Eugen Onegin, 2005 och 2018), Greve Luna (Trubaduren), Germont (La Traviata), Absalon (Sandströms Bathseba), Sharpless (Madama Butterfly), Jason (Börtz’ Medea), Anckarström/Renato (Maskeradbalen) och hösten 2018 titelrollen i Rigoletto.

Gästspel

Han har gjort flera gästspel utomlands däribland på New National Theatre i Tokyo som Marcello (La Bohème). Karl-Magnus Fredriksson har framträtt med dirigenter som Sir Colin Davies, Andrew Davies, Sir John Eliot Gardiner, Frans Brüggen, Alan Gilbert, Jesús López-Cobos, Sakari Oramo, Herbert Blomstedt, Leif Segerstam, Pier Giorgio Morandi, Andrew Manze och Lawrence Renes tillsammans med flera av världens förnämsta orkestrar. Han besöker regelbundet olika länder i Europa med opera- och romanskonserter, orkestersånger och sakrala verk.

Under många år hade Karl-Magnus Fredriksson ett nära samarbete med de stora svenska dirigenterna Eric Ericson och Gustaf Sjökvist, som resulterade i flera uruppföranden av nyskriven musik och en lång tradition av medverkan i såväl konserter som CD-inspelningar av bland annat J S Bachs och Händels mest kända verk.

CD-inspelningar

Ett 35-tal CD-inspelningar hos kända skivbolag finns i hans diskografi. Här samsas mässor, oratorier, passioner och requier med verk av äldre och nutida svenska tonsättare, julmusik, psalmer och sånger, nordiska romanser, visor av Bellman, Taube och Adolphson, tyska lieder, orkestersånger och operett, samt “Songs of Life” (1 och 2) tillsammans med pianisten Mattias Böhm. Karl-Magnus Fredriksson har ofta framträtt i TV och radio där han, förutom i traditionella musikprogram, medverkat i nyinspelningar av nutida musik och tidigare oinspelat material. Han arbetar ständigt med att framföra och sprida romanssången runt om i världen. Gärna genom att blanda nordiska romanser, tyska lieder, visor, franska, italienska, engelska sånger och sakral repertoar i sina konserter.

Egna kompositioner

Egna kompositioner och arrangemang för sång, piano och instrumentalensemble och personliga talade poetiska reflektioner är ett led i hans vilja att nå nya uttrycksformer och åhörare med sin mångfacetterade sångkonst. Karl-Magnus Fredriksson fick sin utbildning vid Operahögskolan i Stockholm. Han studerade för professor, hovsångaren Erik Saedén, tog examen 1991 och har sedan dess aktivt arbetat som sångsolist. Dietrich-Fischer Dieskau har också varit hans lärare.

Sångpedagog

Idag är Karl-Magnus Fredriksson både en efterfrågad sångare och sångpedagog som gärna håller Mästarklasser i sångteknik och interpretation. Han är även verksam som skulptör, bildkonstnär och tonsättare

Motivering:

När ordet sammansmälter med tonen, när den musikaliska frasen fylls med det själsliga uttrycket, när klangen har myriader av schatteringar och skönheten i dess innersta kärna berör lyssnaren på djupet, när den vokala tekniken blir ett otvunget redskap som endast har till uppgift att bära dessa övriga komponenter utan åthävor fram till mottagaren, då talar vi om en konstnär som är beredd att trotsa alla tyngdlagar och alla motstånd.

En konstnär som ställer sig till förfogande för rollgestalten genom att krypa under skinnet på sig själv. Som besitter en stark integritet utan att för den skull utestänga omvärlden.

En konstnär som tar svårigheter till sig i stället för att fly. En kollega som med värme och omsorg delar med sig av sin visdom och kunskap och samtidigt ser sin begränsning.

Då talar vi om Karl-Magnus Fredriksson. En mycket värdig mottagare av Gunn Wållgrens stipendium!

Kungliga Operan

Karl-Magnus anställdes vid Operan 1999 och har sedan dess sjungit de flesta stora barytonroller som finns i repertoaren. Redan 2004 blev han Hovsångare och 2013 mottog han medaljen Litteris et Artibus. Roller som Figaro i Barberaren, Greven i Figaros Bröllop, Marcello i Bohème, Papageno i Trollflöjten, Sharpless i Bytterfly har varit självklara i hans repertoar. Dessa roller har följts av nya utmaningar som greve Luna i Trubaduren, Fadern i Traviata,Anckarström i Maskeradbalen, och nu Rigoletto. Verdi skulle bli glad om han fick vara med!

Medea

Med rollen som Jason i Daniel Börtz Medea hände något, förutom att han blev väldigt lik Persbrandt till utseendet, men där infann sig en ny dramatik i hela hans existens. Utan svårighet växlar han mellan opera och finstämda romanser, alltid med samma outplånliga närvaro och får han sen lägga till en egen komposition eller text, ja då har vi nästan alla hans konstnärliga strängar representerade.

Från Dramaten går stipendiet i år till Reine Brynolfsson.

Reine Brynolfsson utbildades vid Scenskolan i Malmö 1976-1979 och HB-studion i New York och tillhör Dramatens fasta ensemble. Han har arbetat vid Atelierteatern i Göteborg, New Conservatory Theatre i New York, Göteborgs Stadsteater och Stockholms Stadsteater. Reine Brynolfsson fick sitt genombrott i Lars Noréns pjäser Natten är dagens mor (1982) och Kaos är granne med Gud (1983) på Göteborgs Stadsteater.

Dramaten

På Dramaten debuterade han som Eugene Jr i Lars Noréns pjäs Och ge oss skuggorna 1991 och har sedan dess medverkat i ett 30-tal pjäser. Bland de senaste kan nämnas Drömmen om Herrön – Killinggänget på DramatenDuett för enFanny och AlexanderThe nether49 och ett halvt och Som löven i Vallombrosa. Han har även, tillsammans med Jacob Hirdwall, skrivit och regisserat Paralysie Générale Redux och spelat flera stora roller i Shakespearepjäser, som Richard III (2000) och Macbeth (2006). Just nu är han aktuell som Oidipus i Oidipus/Antigone och i Mary Page Marlowe av Tracy Letts som har premiär den 6 december. Han har medverkat i filmer som Ormens väg på hällebergetBlack JackÄnglagårdJerusalemEn sång för MartinRusar i hans famnSista kontraktet, Knock outSista hunden i Rwanda7 miljoner samt Korparna. För rollen som Agne i Korparna Guldbagge-nominerades han i kategorin Bästa manliga huvudroll. På tv har han setts i bland annat MedicinmannenKronprinsessan och Leende guldbruna ögon. Bland många tidigare utmärkelser märks O’Neill-stipendiet 2005 och Litteris et Artibus 2007.

Motivering:

Reine Brynolfsson är en av våra erfarnaste, mångsidigaste och skickligaste skådespelare, och samtidigt en egensinnig och personlig konstnär – och människa. Han är en djärv vägvisare till teaterkonstens många vida salar och hemliga kammare. Lars Norén och Sofokles, Tjechov och Feydeau, Arthur Miller och Kristina Lugn, Sartre och Strindberg – publiken får ett bestämt intryck av att dramatikerna diktar sina roller med just Reine Brynolfsson som personlig adressat. Det intrycket uppstår inte utan hårt arbete från skådespelaren. Men i det arbetet finns också omsorgens värme. Han skyddar sina roller, låter dem värja sig och försvara sig– men bara för att snart låta dem stå där ännu naknare, mänskligare, skyddslösa.

Han värnar om ordet, ibland uttalat med en diskretion som är katastrofen förklädd. Små medel, maximal intensitet. Ett snabbt ögonkast, ett andetag, ett hastigt skratt – och vi ser hur en skugga av panik drar över rollens ansikte. Den fria leken är syskon med det elaka spelet. En sekund av svindel i publiken – Reine Brynolfsson låter sina roller gå på lina över en avgrund. Han har sinne för fars och komedi – som tragedier med förhöjd feber. Och tragedin som kall fars. Inuti hans rollgestalter finns ett barn. Barnet som ännu inte vet vilket öde som väntar. Den sårbara häpenheten, främmandekänslan i detta. Hans roller kastas brant mellan klaustrofobi och utställdhet och tycks nära att plötsligt slitas bort ur tillvaron. Därför finns hos hans roller en fint spunnen tråd av kärlekslängtan. Ett leende som önskar ett leende tillbaka.

Läs mer OM