Hair på GöteborgsOperan – mina tankar

Hair på GöteborgsOperan - mina tankar Paula Santa-Eufemia, Leila Jung, Sofia Jung - foto: Mats Bäcker

Hair, är för evigt åtminstone för min del förknippat med Milos Foremans film, men också en berättelse om en ungdomsgeneration som växte upp i skuggan av det då pågående Vietnam-kriget. Det är naturligtvis inte rättvist utan egentligen skall jag ju jämföra musikal mot musikal om jag nu överhuvudtaget skall jämföra föreställningar.

Hair på GöteborgsOperan – mina tankar

Hair har getts i Sverige vid tre olika tillfällen, men som jag minns har jag bara sett ett utdrag i TV eller bilder i  olika tidningar från föreställningen på Scala-Teatern i Stockholm.

I samband med olika London – besök har jag upplevt musikalen Hair vid ett par tillfällen och senast var det 2010, men som jag minns gillade jag den första föreställningen som jag upplevde under 1980-talet bättre, men det är nog ändå filmen som har gjort och fortfarande gör störst intryck på mig.

Den kompetente regissören Rikard Bergqvist har med hjälp av en egenhändigt gjord översättning förflyttad  handlingen till modern nutid eller kanske mer en diffus framtid. Berättelsen äger rum inför en kommande öppning av ytterligare ett köpcentrum typ den senast öppnade Mall of Scandinavia.

Syftet är förmodligen att kapa alla band till dels Milos Foremans film dels till den gällande tidsandan kring dåtidens Vietnamkrig och Central Park i New York.

På ett sätt kan det vara både bra och nödvändigt åtminstone om syftet är att skapa en modern underhållning i musikalmiljö som kan tilltala dagens ungdom.

Det greppet innebär samtidigt att uppsättningen blir i grunden helt ointressant för mig som var ung då och som egentligen bara ser uppsättningen för att försöka minnas en svunnen tid.

För egen del kände jag mig bara trött, utmattad och helt oengagerad och ärligt talat förstår jag inte varför ljudnivån måste vara så fruktansvärd hög?Det blir bara plågsamt och de musikaliska kvaliteterna försvinner och dränks i ljudnivån.

Det är full fart från början till slut och faktiskt redan innan föreställningen börjar och jag ser hur engagerade delar av publiken är, men det är mindre roligt att se scenen både framifrån och i alla bilder som tas i avancerade mobiltelefoner runtomkring en själv.

Med regissörens  syfte att att förlägga uppdateringen i nutiden innebär att föreställningen saknar enstaka stjärnor och det bestående intrycket blir en helt kollektiv framställning, vilket inte skall tolkas negativt, men med endast några enstaka sceniska och vokala prestationer som till exempel Margaret Mead som framställs mycket bra av musikalstjärnan David Lundqvist!

Andra utmärkta insatser som fick mig att minnas musikaliska höjdpunkter, var Tobias Ahlsell som gestaltade Woof, men också Ronny som gestaltades av Sofia Jung utmärkte sig . Här fanns två utmärkta estradörer som behärskade både det sceniska och vokala alldeles utmärkt.

Musikaliskt var det bra och det dansades  mycket bra och koreografiskt och sceniskt var det utmärkt  med mycket puls och uttryck, men det räcker inte riktigt till. Det finns ju några alldeles utmärkta ballader rent musikaliskt, som hade svårt att komma fram i sitt rätta jag kanske för att det satsades alltför mycket på högt tempo och en mycket hög ljudnivå!

Berättelsen kring Berger, Claude och deras tjejgäng lyfter aldrig till några högre nivåer kanske för att originalets röda tråd, om och kring hippiekultur och pågående Vietnamkrig inte är överförbara till ungdomarnas protester inför öppningen av ytterligare ett shoppingkomplex?

Om föreställningen

Sett föreställningen 26.11.2016

upphovspersoner

Musik: Galt MacDermot|Manus och sångtexter: Geromi Ragni och James Rado|Svensk översättning: Rikard Bergqvist|

Konstnärligt team

Musikalisk ledning: Martin Östergren
Musikalisk rådgivare: Mathias Venge
Kapellmästare: Dan Lindén & Rickard Åström
Regi och översättning: Rikard Bergqvist
Koreografi: Malin Zaki
Scenografi & Kostymdesign: Tomas Sjöstedt
Ljusdesign: Joakim Brink
Ljuddesign: Jesper Lindell
Videodesign: Sebastian Kihlstrand

Medverkande

Lucas Krüger: Berger
Tobias Ahlsell: Woof
Olle Hammar: Hud
Vilhelm Blomgren: Claude
Klara Nilsson: Jeanie
Kitty Chan: Dionne
Josefine Gellwar Madsen: Crissy
Pia Ternström: Sheila
David Lundqvist: Margaret Mead
Anders Wångdahl: Hubert
Sofia Jung: Ronny
Ensemble: Jacob Andréas, Arvid Assarsson, Joachim Bergström, Marvin David Amoroso, Alexander Falk, Julia Forsell, Rudina Hatipi, Emilie Holte, Andreas Jayakrishna, Leila Jung, Christine Nypan, Amanda Nyström, Paula Santa-Eufemia, Carl Sohlberg,Lineah Svärd, Jonathan Tufvesson Larsson, Jack Wang, Fredrik Wentzel, Janna Yngwe.

Läs mer

GöteborgsOperan