Hamlet 1868 synopsis

Hamlet 1868 synopsis
81 / 100

Hamlet. Efter sin framgång med operan Mignon ville nu Thomas behandla ett allvarligt ämne. Han valde ett av världslitteraturens mästerverk, Shakespeares Hamlet, ett val som inte så väl passade hans begåvning. Han följer i princip originalet, men ändrade slutet så att det blir något lyckligare.

Hamlet 1868 synopsis

Vid operans uppförande på Covent Garden i London ändrade han emellertid åter slutet, så att det överensstämmer med originalpjäsens där alla dör. Musiken i operan är ojämn, men med en del ljuspunkter, bland annat den kusliga stämningen i esplanadscenen i första akten och tredje aktens final där Hamlet konfronterar sin moder.

Akt I

Tid och plats: Helsingörs slott, medeltiden.

Tronsalen på slottet i Helsingör. Kung Hamlet är död, mördad av sin egen bror Claudius som, endast två månader senare, gifter sig med Gertrude, kungens änka och Claudius medbrottsling.

Han planerar att kröna henne till drottning. Hamlet, prins av Danmark och son till den döde kungen, likgiltig inför festligheterna, fylld av ånger och tvivel på sig själv. Ofelia, dotter till Polonius hovets kammarherre, är förälskad i Hamlet, men hennes känslor är inte besvarade och Hamlet ignorerar hennes närvaro.

Ofelia protesterar försiktigt mot Hamlet, särskilt sedan hennes bror, Laerte, som skall fara till Norge på ett uppdrag har anförtrott Hamlet att ta hand om Ofelia när han är borta. Hamlet vägrar att följa med de andra till bröllopsbanketten.

Han har hört att vålnaden av hans döda fader har synts på slottets försvarsmurar. Midnatt närmar sig och Hamlet möter sina vänner Horatio och Marcellus. Vålnaden dyker upp och beordrar Hamlet att hämnas hans död men att hans moders öde skall lämnas åt Herren.

Akt II

Ofelia sitter i slottsträdgården, med en bok i händerna, men är störd av Hamlets likgiltighet. Hon vill lämna hovet men hon avråds av drottningen, hennes fortsatta närvaro har säkert en god inverkan på Hamlets melankoli. Drottningen anförtror sig sin oro inför Claudius, som hellre föredrar att Hamlet håller på att bli galen.

När Hamlet visar sig, som är mycket bräcklig av sitt löfte och sakrament till fadern, är Claudius och Gertrud mer än nöjda när Hamlet önskar att bjuda in ett resande skådespelarsällskap att spela på slottet.

De föreställer sig att en sådan sak kan bli en effektiv störning på hans mörka sinnelag. Hamlet vill att teatersällskapet skall uppföra stycket Mordet i Gonzago, och han spekulerar i hur en brottslig reagerar när han konfronteras med sitt brott på scenen. Hamlet sjunger sedan en dryckessång och spelar dåraktig för att inte väcka misstankar.

En stor sal på slottet görs i ordning för skådespelet. Spelet har den önskade effekten: Claudius avslöjar sin skuld. Den skyldige har blivit demaskerad. Hamlet döljer sitt rätta tillstånd i vansinne.

Akt III

I drottningens kammare. Hamlets hjärta är tungt och kallt med bördan om hämnd. Gömd inom synhåll, lyssnar han på Claudius, som full av ånger ber böner. Det är inte tillfälle att döda honom.

Polonius tvingar kungen att behålla sitt lugn och Hamlet förstår nu att Ofelias fader också är inblandad i brottet, men Ofelias ömma framsteg stöts bort lika hårt av Hamlet, likaså varje förslag om giftermål.

Ofelia springer förtvivlad bort från honom. Gertrud närmar sig Hamlet men han svarar genom att jämföra den make hon förlorat till den nye make hon tog snart efteråt. Han säger att han vet allt.

Men vålnaden uppenbarar sig, synlig endast för Hamlet, som påminner honom att det inte är han som skall döma sin moder.

Akt IV

En vårfest hålls av bönderna bredvid en sjö. Ofelia, som har blivit vansinnig, med blommor som kröner hennes hår, deltar i spelen och munterheterna. Hon sjunger en sång till andarna och till sjön.

Sakta och varsamt går hon ner i det djupa och kalla vattnet – för att aldrig mer återvända.

Akt V

På kyrkogården, dödgrävarna har grävt upp en skalle. Hamlet frågar dem om dess rätta identitet men de kan inte ge något svar. Hamlet som vet att Ofelia har blivit vansinnig, vet dock inte om att hon är död, ångrar sig bittert över hur grymt han behandlade henne.

Laertes, som återvänt från sitt uppdrag i Norge, håller Hamlet ansvarig för sin systers vansinne och död och utmanar honom. De skall just till att duellera när ett begravningssällskap anländer.

Hamlet kastar sig över Ofelias kista. Han hör återigen vålnadens röst som påminner honom om hans ed. Hamlet reser sig, fördömer Claudius brott och dödar honom med sitt svärd.

Gertrud skall sona sitt brott i ett kloster. Hamlet, förtvivlad, måste leva vidare för att bli kung.

ANNAN KÄLLA

Place: Denmark at Elsinore Castle.

Act 1 

Scene 1: The Coronation Hall

The royal Danish court is celebrating the coronation of Queen Gertrude who has married Claudius, brother of the late King Hamlet. Claudius places the crown on Gertrude’s head. All leave, and Prince Hamlet, son of the late King and Gertrude, enters. He is upset that his mother has remarried so soon. Ophélie enters, and they sing a love duet. Laërte, Ophélie’s brother, enters. He is being sent to Norway and gives his farewells.

He entrusts Ophélie to the care of Hamlet. Hamlet refuses to join Laërte and Ophélie as they leave to join the banquet, and goes off in another direction. Courtiers and soldiers, on their way to the banquet, enter the hall. Horatio and Marcellus tell the soldiers that they have seen the ghost of Hamlet’s father on the ramparts of the castle the previous night and go off to tell Hamlet.

Scene 2: The Ramparts

Horatio and Marcellus meet Hamlet on the ramparts. The Ghost appears, Horatio and Marcellus leave, and the Ghost tells his son that Claudius murdered him with poison. The Ghost commands Hamlet to take vengeance on Claudius, but Gertrude must be spared. The Ghost withdraws. Hamlet draws his sword and swears to avenge his father.

Christine Nilsson as Ophélie

Act 2 

Scene 1: The Gardens

Ophélie, reading a book, is concerned at Hamlet’s new indifference. Hamlet appears in the distance, but leaves without speaking. The Queen enters. Ophélie says she would like to leave the court, but the Queen insists she should stay. Ophélie leaves the garden and King Claudius enters. Gertrude suspects that Hamlet now knows about the murder of his father, but Claudius says he does not.

Hamlet enters and feigns madness. He rejects all overtures of friendship from Claudius, then announces he has engaged a troupe of actors to perform a play that evening. Claudius and Gertrude leave, and the players enter. Hamlet asks them to mime the play The Murder of Gonzago and then sings a drinking song, playing the fool, so as not to arouse suspicion.

Scene 2: The Play

The King and Queen and the other guests assemble in the castle hall where the stage has been set up. The play begins, and Hamlet narrates. The play tells a story similar to the murder of Hamlet’s father. After the “poison” is administered, the “assassin” places the “crown” on his head. Claudius turns pale, rises abruptly, and commands the play to stop and the actors to leave. Hamlet accuses Claudius of the murder of his father, and snatches Claudius’ crown from his head. The entire assembly reacts in a grand septet with chorus.

Act 3 

Closet Scene

In the Queen’s chambers Hamlet delivers the monologue “To be or not to be”, then hides behind a tapestry. Claudius enters and prays aloud of his remorse. Hamlet, deciding Claudius’ soul may be saved, if he is killed while praying, delays yet again. Polonius enters and in his conversation with Claudius reveals his own complicity. The King and Polonius leave, Hamlet emerges, and Gertrude enters with Ophélie.

The Queen tries to persuade Hamlet to marry Ophélie, but Hamlet, realizing he can no longer marry the daughter of the guilty Polonius, refuses. Ophélie returns her ring to Hamlet and leaves. Hamlet tries to force Gertrude to confront her guilt, but she resists. As Hamlet threatens her, he sees the Ghost, who reminds him he must spare his mother.

Act 4 

The Mad Scene

After Hamlet’s rejection, Ophélie has gone mad and drowns herself in the lake.

Act 5 

Gravediggers Scene

Hamlet comes upon two gravediggers digging a new grave. He asks who has died, but they do not know. He sings of remorse for his ill treatment of Ophélie. Laërte, who has returned from Norway and learned of his sister’s death and Hamlet’s role in it, enters and challenges Hamlet to a duel. They fight, and Hamlet is wounded, but Ophélie’s funeral procession interrupts the duel. Hamlet finally realizes she is dead.

The Ghost appears again and exhorts Hamlet to kill Claudius, which Hamlet does, avenging his father’s death. The Ghost affirms Claudius’ guilt and Hamlet’s innocence. Hamlet, still in despair, is proclaimed King to cries of “Long live Hamlet! Long live the King!”.

[In the much shorter “Covent Garden” ending the ghost does not appear, and, after Hamlet finally attacks and kills Claudius, he embraces Ophélie’s body and dies. This version had apparently never been used until recently].

UPPHOVSPERSONER

Musik: Ambroise Thomas|Text: Jules Barbier and Michel Carré, efter ett drama av William Shakespeare.

Premiär

Premiär på Palais Garnier i Paris den 9 mars 1868.

Roll Rösttyp
Claudius, kung av Danmark bas
Gertrude, drottning av Danmark, Hamlets mor sopran
Hamlet, dansk prins baryton
Polonius, kammarherre bas
Ophélie/Ofelia, Polonius dotter sopran
Laërte/Laertes Polonius son tenor
Horatio, vän till Hamlet bas
Hamlets faders vålnad bas
Marcellus, vän till Hamlet tenor
Dödgrävare tenor
Dödgrävare bas
Hovfolk,soldater,skådespelare,tjänare och bondfolk

Libretto

Mer att läsa