I lombardi alla prima crociata synopsis 1843

Oberto conte di San Bonifacio Av Roberto Focosi, 1842 - http://www.neh.gov/divisions/research/featured-project/giuseppe-verdi%E2%80%99s-attila, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=35653162

Nebukadnessar.Efter framgången med  1842 beställde La Scalas impressario Merelli genast en ny opera av Verdi. Återigen blev det Solera som skulle leverera librettot, och han byggde den på Tommaso Grossis dikt I Lombardi alla prima crociata. Ämnesvalet skapade problem eftersom det förekom ett dop på scenen, och Milanos ärkebiskop hävdade att detta var att vanhelga ett av kyrkans sakrament. Efter förhandlingar med polischefen fick teaterns ledning tillstånd att genomföra premiären 11 februari 1843 på La Scalas, som blev en tumultartad succé i och med att publiken alldeles som i fråga om Nebukadnessar uppfattade handlingen som en framställning av Italiens efterlängtade befrielse från det österrikiska herraväldet.

I lombardi alla prima crociata synopsis 1843

Akt I

Tid och plats: Milano, Antiokia med omnejd, utanför Jerusalem, år 1096

Folcos båda söner Arvino och Pagano förälskade sig en gång i tiden i Viclinda och när hon valde Arvino försökte Pagano mörda honom. Han landsförvisades men har nu fått tillstånd att återvända till Milano där han har försonats med sin bror och svägerska och deras dotter Giselda.Pagano får veta att Arvino har valts till ledare för korståget och beslutar att enleverera Viclinda med hjälp av Arvinos väpnare Pirro. Arvino bor med hustru och dotter hos Folco.

På kvällen grips han av onda aningar och ber kvinnorna söka skydd på sina rum då han hör ljud av främlingar. Pagano och Pirro smyger sig in, och medan Pagano beger sig till broderns rum går Pirro ut och ser till att hans hantlangare sätter eld på slottet. Pagano skall just släpa bort Viclinda men hejdas av Arvino, som han trodde sig ha dödat alldeles nyss. Till sin fasa får han veta att han i stället har dödat sin egen far, och han blir än en gång landsförvisad.

Akt II

Korsfararna närmar sig Antiokia vars härskare Acciano har den tillfångnatagna Giselda i sitt harem.Hans son Oronte har förälskat sig i henne. Hans mor Sofia, som i all hemlighet har gått över till kristendomen, stöder honom i hans kärlek till den kristna flickan.

I öknen bor en eremit vars fromhet är vida känd. Han blir uppsökt av en muslim, i själva verket Pirro, som vill veta hur han kan få syndaförlåtelse. Han bekänner att han är en landsflyktig lombard som nu har ansvaret för försvaret av Antiokias murar. Eremiten säger att hans synder blir förlåtna om han öppnar stadens portar för korsfararna.

Eremiten iför sig rustning med nedfällt visir och går ut att möta de lombardiska korsfararna. De anförs av Arvino som berättar att hans dotter har blivit bortförd av muslimerna.  Eremiten lovar honom att han snart skall återse henne eftersom korsfararna samma natt kommer att slå läger i Antiokia.

I Accianos harem får Giselda hör att en förrädare har öppnat portarna för korsfararna och att Acciano och Oronte har mist livet.Arvino stiger just in med sina män och Sofia pekar ut honom som mördaren. Giselda drar sig skräckslagen undan sin far.Hon ropar att dessa mord stred mot Guds vilja varvid Arvino lyfter sitt svärd mot henne, men eremiten klargör för honom att hon har mist förståndet.

Akt III

Giselda har flytt från lombardernas läger och möter till sin glädje Oronte. Han har överlevt och nu söker efter henne, förklädd till lombard. De svär varandra evig trohet och flyr då de hör krigarna närma sig. Pagano påstås ha blivit sedd i lombardernas läger, och Arvino föresätter sig att finna och döda honom. Under tiden har den sårade Oronte och Giselda stannat på Jordans strand, där de möter eremiten.

Han påpekar för dem att deras kärlek är syndig men att de kommer att gå in i ett bättre liv om Oronte låter döpa sig. Så sker också, men han dör kort därpå. Eremiten tröstar Giselda med att de snart skall mötas i himlen.

Akt IV

I en grotta i öknen utanför Jerusalem drömmer Giselda att hon möter Oronte. Han berättar för henne att Siloams källa har börjat välla fram. Hon går med budskapet till de törstande lombarderna som drar ut i strid efter att ha samlat krafter vid den undergörande källan. I slaget blir eremiten dödligt sårad och avslöjar för Arvino att han är Pagano. Han dör medan korsfararna sätter upp sina fanor i det befriade Jerusalem.

IN ENGLISH

Time: 1096–1097
Place: Milan, in and around Antioch, and near Jerusalem

Act 1: La Vendetta 

Scene 1: A square outside the church of Sant’ Ambrogio in Milan

The two sons of Lord Folco, Pagano and Arvino, are reconciled, having previously feuded over which man would win the hand of Viclinda. Pagano, who once threatened the life of his brother, has returned from exile. A throng gathers in front of the church of Sant’Ambrogio to celebrate. Viclinda, now Arvino’s wife, and their daughter Giselda are on hand to witness the reconciliation.

A crusade to the Holy Land is announced and Arvino is to lead it. Pagano secretly vents his enduring frustration to Pirro, Arvino’s squire: he still desires Viclinda (Sciagurata! hai tu creduto / ”Wretched woman! Did you believe that I could forget you…”). As nuns sing in the background, Pirro and a gang of cut-throats agree to help Pagano take Viclinda for himself.

Scene 2: The Folco palace

Viclinda and Giselda are concerned about Pagano and his supposed reformation. Arvino asks them to watch his elderly father, Lord Folco, who is spending the night in Arvino’s chambers. Giselda prays (Aria: Salve Maria / ”Hail Mary!”). Pirro and Pagano and their assassins storm the palace. Pagano draws his sword and enters Arvino’s chambers. He emerges with a bloody sword and with Viclinda in his custody.

Arvino suddenly appears and Pagano is shocked to learn that in the darkness he has killed his father, not his brother (Orror! / ”Horror! Dreadful monster of Hell…”). A throng calls for Pagano’s death, but Giselda protests against more bloodshed. So Pagano is once again sent into exile.

Act 2: L’uomo della Caverna 

Scene 1: Acciano’s palace in Antioch

Acciano and representatives from surrounding territories plot their continued resistance to the marauding crusaders. They have captured Giselda, who is now held captive within Acciano’s harem. Sofia, Acciano’s head wife and a secret Christian, enters with her son Oronte.

Oronte has fallen in love with the captive Giselda (Aria: La mia letizia infondere / ”Would that I could instill my gladness into her dear heart”). As Oronte sings of his love, Sofia sees Giselda as a means of converting her son to Christianity (Come poteva un angelo / ”How could Heaven create an angel so pure”).

Scene 2: A cave in the desert outside Antioch

A hermit waits for the arrival of the crusaders. A man appears at the cave and asks the hermit how he may receive forgiveness for his past sins. The man is Pirro, who has become a confidante of Acciano and now controls the gates of Antioch. The hermit counsels Pirro that he will achieve forgiveness if he opens the gates to the approaching crusaders. Thereafter, the crusaders, led by Arvino, appear at the cave. The hermit learns that Arvino’s daughter has been captured by Acciano. The hermit assures them that they will succeed in taking Antioch.

Scene 3: Acciano’s harem

The members of the harem sing of Giselda’s luck in attracting the attentions of Oronte. As Giselda prays (Aria: Oh madre, dal cielo / ”O mother, from heaven hear my lament”) sudden shouts warn that the crusaders have invaded Antioch. Sofia rushes in to say that both Acciano and Oronte have been killed. Arvino enters with the hermit.

Sofia identifies Arvino as the murderer of her husband and son. Giselda is horrified and recoils at her father’s attempted embrace. She declares that this crusade was not the will of God. Arvino draws his sword and threatens to kill her for her blasphemy, but he is stopped by the hermit and Sofia. Arvino declares that his daughter has gone mad.

Act 3: La Conversione 

Scene 1: The valley of Jehoshaphat; Jerusalem is in the distance

The crusaders, joined by Christian pilgrims, sing of the beauty of Jerusalem and the Holy Land. Giselda has wandered away from her father’s camp. Suddenly, Oronte appears! He was merely wounded, not killed, by Arvino’s sword. Giselda and Oronte decide to flee together (Duet: Oh belle, a questa misera / ”O Lombard tents, fair to this unhappy girl, farewell!”).

Scene 2: Arvino’s tent

Arvino rages against his daughter’s betrayal. Soldiers arrive to tell him that Pagano has been seen in camp and they call for his capture and death. Arvino agrees.

Scene 3: A grotto near the River Jordan

After a violin prelude, Giselda and Oronte appear. Oronte has been wounded and Giselda bitterly laments God’s cruelty. The hermit appears. He tells Giselda and Oronte that their love is sinful but may be purified by Oronte’s conversion and baptism. The hermit completes the baptism, and Giselda laments as Oronte dies from his wounds, promising to see her in heaven (Trio: Qual voluttà trascorrere / ”What wondrous pleasure I feel”).

Act 4: Il Santo Sepolcro 

Scene 1: A cave, near Jerusalem

As Giselda dreams, Oronte appears to her in a vision and tells her that God has granted his prayer: the crusaders will find strength in the waters of the fountain of Siloam (Aria: In cielo benedetto / ”Through you, Giselda, I am blessed in heaven”). Giselda wakes and sings of her miraculous vision (Aria: Qual prodigio … Non fu sogno! / ”A miracle!… It was not a dream”).

Scene 2: The Lombards’ tents

The crusaders and pilgrims are despairing that God has abandoned them in the desert (O signore, dal tetto natio / ”O Lord, Thou dids’t call us”). Giselda rushes in, announcing the discovery of a spring of water. As all rejoice, Arvino assures his crusaders of his confidence that they will now take Jerusalem.

Scene 3: Arvino’s tent Dying from wounds, the hermit is brought in by Giselda and Arvino. The hermit reveals that he is really Pagano. In his dying moments, he confesses to Arvino his penitence for their father’s murder and begs forgiveness. Arvino embraces his brother, and Pagano asks for a final view of the Holy City. As Jerusalem appears in the distance, Pagano dies, and the crusaders praise heaven (Te lodiamo, gran Dio di vittoria / ”We praise Thee, great God of Victory”).

UPPHOVSPERSONER

Musik: Giuseppe Verdi
Text: Temistocle Solera efter en dikt av Tomaso Grossi

Premiär

Uruppförande La Scala 11 februari 1843. Svensk premiär: Stockholm, Mindre Teatern 1848

Roller och rösttyper

Roll Rösttyp
Arvino, de lombardiska korsfararnas anförare tenor
Pagano,Arvinos bror,senare eremit bas
Viclinda,Arvinos hustru sopran
Pirro, Arvinos stallmästare mezzosopran
En milanesisk prior tenor
Acciano, Antiokias tyrann bas
Oronte, hans son tenor
Sofia, Accianos hustru, i hemlighet döpt sopran
Munkar, priorer,
Folcos palatsvakter,persiska,
mediska, damaskenska och kaldeiska sändebud,
korsriddare och soldater,
pilgrimmer, lombardiska kvinnor
kör

Libretto

Mer att läsa