Idomeneo från Metropolitan Opera en överlång operaupplevelse

A scene from Mozart’s Idomeneo. Photo: Marty Sohl/Metropolitan Opera

Idomeneo från Metropolitan Opera en överlång operaupplevelse

Idomeneo den unge Mozarts genombrottsopera sändes i helgen för första gången som operabio i HD-format på biografer tillhörande Folkets Hus och Parkers digitala biografkedja.

Idomeneo tillhör en av musikchefen emeritus  James Levines favoritoperor precis som Verdis Nabucco. Båda dessa uppsättningar har nu med några månaders mellanrum kunnat upplevas för första gången som operabio. Det finns säkert en sorts tanke bakom detta, som jag dock avstår från att närmare precisera här.

James Levine lanserade verket för typ trettiofem år sedan tillsammans med mångsysslaren Jean-Pierre Ponnelle som här svarade för såväl kostym, regi och scenografi. Luciano Pavarotti sjöng Idomeneos parti.

Det var en uppsättning helt enligt kompositör och librettistens tankar dvs ingen tidsförflyttning utan handlingen utspelas förmodligen i W A Mozarts tid även om originalhandlingen utspelar sig 1200 år f.Kr.

Det var dessutom en uppsättning helt utan strykningar utan det låg så nära originalet som det är möjligt. Personligen tror jag att Mozart skulle ha uppskattat föreställningen och säkerligen uttryckt sitt starka gillande med att uttrycka att det är precis så här som jag vill att mitt verk skall uppföras.

I långa stycken delar jag Mozarts tankar även om jag i ärlighetens namn inte hade haft alltför stora invändningar om föreställningen hade kortats något. Enligt programbladet skulle föreställningen vara fyra timmar och tjugo minuter och den var minst trettio minuter längre. Med andra ord handlade det om rena rama Wagnerlängd inklusive mer än en timmes paus fördelat på två pauser.

Musikaliskt var det en mycket stor upplevelse och det beror i huvudsak på dirigenten James Levines hantering och förmåga att ur den fantastiska orkestern locka fram delar ur partituret som åtminstone jag för egen del sällan uppfattar så starkt som denna kväll.

Det var även ur vokal synpunkt en stark upplevelse och detta omdöme får gälla solisterna och operakören som helhet. Bäst på plan var utan tvekan sopranen Nadine Sierra, som gestaltade Ilias parti, men tätt följt av den holländska sopranen Elsa van den Heever .

Hennes slutscen där hon ger uttryck för sin stora förtvivlan när hon slutligen inser att hon trots allt inte får gifta sig med sin älskade Idamante lämnar intet i övrigt att önska sig. Det gör inte heller scenen där hon på Idomeneos uppfordran skall återvända till sin hemö Argos tillsammans med Idamante som är närmast förkrossad eftersom han ju älskar Ilia. På grund av ett pågående oväder orsakad av Neptunus blir det dock ingen avresa.

Den brittiska mezzosopranen  Alice Coote sjöng Idamantes parti och vokalt klarade hon sig genomgående bra, men hennes sceniska förmåga lämnar något i övrigt att önska.

Tenoren, Matthew Polenzani, sjöng Idomenos parti och rent generellt har han vuxit till sig vokalt och närmar sig vokalt mer åt det dramatiska hållet, men inte han heller får godkänt för sin sceniska gestaltning även om det var något bättre än Alice Cootes.

Alan Opie tillhör mina  favoritsångare från English National Opera (ENO) och tillsammans med Eric Owens tillhör han kvällens mest intressanta manliga sångarinsatser. Dessutom svarade Eric Owens för en utmärkt introduktion som kvällens värd!

Avslutningsvis kan jag konstatera att även om det fanns flera utmärkta kör- och vokala insatser så går tolvpoängaren utan någon som helst tvekan till aftonens dirigent James Levine!

Eller som min operavän Björn Ekblom uttrycker det i sin recension:

James Levine är en dirigent, som har taktpinnen som ett musikaliskt trollspö. Att han lever i ett ömsesidigt kärleksförhållande till sin orkester märks tydligt och tillsammans kramar de ur allt det bästa ur Mozarts flödande musik. Sändningen var också mycket en hyllning till Levines livsgärning i Mets dike.

 

Konstnärliga teamet

Dirigent: James Levine

Regi, kostym och scenografi: Jean-Pierre Ponnelle

Ljussättning: Gil Wechsler

 

I rollerna

Ilia: Nadine Sierra

Elettra: Elza van den Heever

Idamante: Alice Coote

Idomeneo: Matthew Polenzani

Arbace: Alan Opie

Överstepräst: Noah Baetge

 

Läs mer

Den Jyske Opera, gästspel på DKT Gamle Scene

Idomeneo på Drottningholm

Idomeneo på GöteborgsOperan