Idomeneo på Drottningholms slottsteater

Wendy White mezzosopran Wendy White mezzosopran

Idomeneo på Drottningholms slottsteater

Handlingen i Idomeneo

Idomeneo är kung av Kreta och en av de befälhavare som stridit i det trojanska kriget. På väg hem övermannas hans skepp och hans besättning av en fruktansvärd storm och Idomeneo ber för sitt liv i vågorna. En gud, Neptunus, räddar honom, men på ett villkor – han måste döda den första person han möter efter att han stigit iland.

Akt I

Den trojanska prinsessan Ilia lever i fångenskap med sina landsmän på Kreta. Beskedet om hennes fars död tynger henne. Ilia älskar Idamante, Idomeneos son, och hon slits mellan kärleken till fienden och lojaliteten mot sitt folk. Idamante beslutar att befria alla trojanska krigsfångar för att visa hur mycket han älskar Ilia, men Ilia avvisar honom, deras kärlek är omöjlig på grund av kriget. På Kreta finns också Elektra som flytt från Argos. Hon förebrår Idamante för att han släpper krigsfångarna: I stället för att befria Ilia, en trojansk slav, borde han gifta sig med henne, prinsessan från Argos. Arbace, rådgivaren vid hovet, meddelar att Idomeneos skepp förlist och kungen dödats och Idamante beger sig förtvivlad till stranden. Ilia lämnas ensam kvar med Elektra, som riktar allt sitt hat mot trojanskan.

Idomeneo har i sista stund räddats ur vågorna. I lugnet på stranden minns han den fasansfulla eden han ingått med guden och bävar inför det mord han måste begå. Idamante närmar sig och långsamt går det upp för kungen att det är hans egen son som står framför honom. Idomeneo stöter honom bryskt ifrån sig. Idamante står helt oförstående. Varför visar den far han just återfunnit bara hat och avsky?

Akt II

Folket samlas för att fira Idomeneos återkomst i en ceremoni till kungens ära. Idomeneo står chockad och handlingsförlamad. För Arbace berättar han om offret som guden krävt av honom. Arbace råder honom att låta Idamante resa bort, han kan föra Elektra tillbaka till Argos. På så sätt kan de vinna tid. De avbryts av Ilia som kommer för att bedyra Idomeneo sin dotterskärlek och lojalitet. Idomeneo lovar henne sin vänskap, men inser situationens allvar. Ilia älskar Idamante. Nu är det inte bara sonen som måste offras, även Ilia kommer att drabbas av kärlekssorg. Han förbannar det guden tvingar honom att göra.

Efter beskedet att Idamante ska eskortera henne hem, är Elektra euforisk. Äntligen ska hon få mannen hon älskar och hon är övertygad att hon kan få Idamante att älska henne. Idamante förstår inte faderns beslut och är förtvivlad över att bli ivägskickad.

Precis när de ska kliva ombord hejdas de av havet som brusar upp. Åter är stormen över Kreta, monstret där ute kräver sitt offer och tänker inte låta Idomeneo komma undan sitt ansvar.

Akt III

Kreta ligger förstört och ödelagt och folket lider av förbannelsen som drabbat landet. Idamante förklarar för Ilia att hans liv inte längre har någon mening: Hon älskar honom inte längre och fadern stöter honom ifrån sig. Han har därför beslutat att bege sig ut i kriget. Ilia ger efter och förklarar att hennes kärlek aldrig sviktat. De förklarar båda sin kärlek till varandra. De avbryts av Idomeneo som än en gång befaller Idamante att lämna ön. När Idamante vill ha en förklaring får han bara vaga svar. Ilia försöker vända sig till Elektra för att få tröst men får ingen förståelse. De fyra står förtvivlade och ensamma.

Arbace meddelar att Översten är på väg. Inför folket kräver Översten att något måste göras. Idomeneo förklarar äntligen vem som bär ansvaret. Nu inser Idamante varför hans far betett sig så märkligt. Han kliver fram och meddelar att han är beredd att ge sitt liv för att rädda Kreta. Ilia avbryter honom och menar att det är hon som ska offras, hon är bara en främling från ett folk som krigat mot grekerna. I samma stund hörs en stark, dånande röst. Rösten förkunnar att Idamante ska utropas till kung, Ilia ska bli hans hustru och Idomeneo ska kliva ner från tronen. När Elektra hör orden får hon ett raseriutbrott som gränsar till galenskap innan hon försvinner. Idomeneo tar avsked som kung och folket hyllar Idamante och Ilia.

Katarina Aronsson-dramaturg på Kungliga Operan