Trubaduren på Kungliga Operan

Il trovatore på Kungliga Operan – synopsis Il trovatore på Kungliga Operan – synopsis

Verdi hade fäst Cammaranos uppmärksamhet på Gutiérrez pjäs redan 1850 eftersom han var fascinerad av Azucenas gestalt, och kort efter premiären av Rigoletto fick han det färdiga librettot av Cammarano. Men Verdi var inte alldeles nöjd med sin författares utkast, bland annat ansåg han inte att denne tillräckligt starkt betonat kärleken till mor och barn hos Azucena (sommaren 1851 dog Verdis mor Luigia och Azucena kom att bli ett varmt moderporträtt – ingen av hans övriga operor innehåller en relationshistoria mellan mor och son). Fastän Verdi redan var i färd med La Traviata vid denna tid tog han genast itu med Trubaduren. Han arbetade om utkastet själv, antecknade vilka musiknummer han tänkte sig och gjorde även en del repliker själv. Mitt under arbetet dog även Cammarano och Bardare fick fullborda texten till fjärde akten. Trubaduren, liksom Don Carlos, har en mycket komplicerad och föga trovärdig handling. Operans spansk-zigenska miljö bidrar till effektiv färgsättning och uppskattades av den tidens folkliga publik. Musiken befinner sig i ett slags mellanläge, där Verdi å ena sidan följer Gaetano Donizettis form och klichéer, men samtidigt fått med nya musikaliska idéer i exempelvis hanteringen av zigenerskan Azucenas sångstämma. Verket når inte till samma höjder som Rigoletto, som brukar ses som Verdis starkaste opera från denna produktiva period.

Detta har hänt

En zigenerska ertappas vid vaggan till en av greve Garcia di Lunas söner.Strax efteråt insjuknar sonen svårt. Zigenerskan anklagas för att ha orsakat sjukdomen genom trolldom. Hon spåras upp och bränns på bål som häxa. Zigenerskans dotter, Azucena, bevittnar moderns fasansfulla död. Innan modern slukas av lågorna skriker hon till dottern att hon måste hämnas henne. Azucena rövar bort grevens son. Med två barn i famnen, sin egen son och grevens bortrövade pojke, står hon framför det ännu brinnande bålet. Hon drabbas av kraftig yrsel och tycker sig höra moderns plågade skrik genom flammorna. I ångest kastar hon, som hon tror, grevens son i elden. När hon kommit till sans ser hon att hon tagit fel barn. Kvar på armen är grevens son. Azucena uppfostrar honom och älskar honom som sin egen. Han får namnet Manrico – operans trubadur. Men hämnden är ännu ofullbordad och hatet mot släkten di Luna, som också hennes egen sons död, outsläckligt hos Azucena

Skelettet efter Azucenas barn blir funnet på bålet.Man tror att det är grevens son.Garcia di Luna dör i svårmod. Hans andre son – operans greve Luna – tar upp jakten på Azuzena.Han vet inte att brodern fortfarande är i livet som trubaduren Manrico.

När operan börjar, har greve Urgel inlett ett upprorskrig mot prinsessan av Aragonien. Greve Luna för befäl över trupperna som är lojala mot prinsessa. Greve Urgels rebeller anförs av Manrico.

AKT 1

Palatset i Aliaferia

Ferrando, greve Lunas officer, uppmanar sina soldater till vaksamhet. Greven är svårt svartsjuk på trubaduren som sjunger för Leonora utanför palatset. På soldaternas begäran berättar Fernando historien om zigenerskan som dödade grevens bror. Zigenerskan är spårlöst borta men hennes onda ande kan visa sig vid tolvslaget i skepnad av en fågel.

Palatsets trädgård

Leonora, hovdam hos furstinnan av Aragonien, berättar för Inez om sin kärlek till trubaduren Manrico, som står på rebellernas sida. Ines försöker varna henne men Leonora lyssnar inte. Hon skulle gärna dö bara hon fick den hon älskar.Greve Luna, som åtrår Leonora, kommer för att uppvakta henne. I mörkret hörs Manricos sång. Leonora tror att mannen som står framför henne är trubaduren och kastar sig i hans armar. Men hon tar fel. Leonora avvisar greven och hans svartsjuka växer. När han dessutom förstår att Manrico är en av Urgels män, är en duell oundviklig. De två rivalerna avlägsnar sig för att göra upp.

AKT II

Biscayabergen

Azucena har funnit Manrico skadad på slagfältet och fört honom upp till bergen för att vårda honom. Zigenarna samlas i gryningen för en ny arbetsdag. Azucena är försjunken i tankarna på de ohyggliga händelserna i sitt förflutna – modern på det brinnande bålet. När de andra gått berättar hon för Manrico om hur hon hämnades modern genom att röva bort grevens son. Hon avslöjar också sitt fruktansvärda misstag, att i förvirringen kasta fel barn, sitt eget, i lågorna. Manrico frågar om han är hennes son eller inte. Hon lugnar honom och försäkrar att han är hennes. Manrico berättar om den tidigare duellen med Greve Luna. Just när han skulle ge den dödliga stöten hördes en röst från himlen som hindrade honom. Han lovar Azucena att han inte ska skona honom nästa gång. De avbryts av ett bud till Manrico. Leonora har beslutat att gå i kloster eftersom hon tror att Manrico dött på slagfältet. Manrico ger sig av.

Klostret vid Castellor

Greve Luna väntar gömd med sina män utanför klostret.Han förtärs av längtan efter Leonora och tänker hindra henne från att avlägga sin ed som nunna.Leonora tar farväl av Ines. Greve Luna tränger sig in i kapellet och försöker tvinga Leonora att följa med honom.Som uppstånden från de döda, träder Manrico emellan.Strax anländer också Ruiz med Manricos män. Leonora och Manrico kan fly därifrån.

AKT III

Ett militärläger

Greve Lunas soldater gör sig redo för den kommande striden och anfallet mot borgen Castellor.Greven är ursinnig för att han åter misslyckats erövra Leonora.Ferrando berättar att man funnit en zigenerska utanför lägermurarna. Det är Azucena. Hon förhörs och säger att hon letar efter sin försvunne son. Snart förstår Greven vem han har framför sig – barnamörderskan och dessutom Manricos mor. Han ger order om att hon skall brännas på bål.

Utanför kapellet i Castellor

Manrico och Leonora förbereder sig inför vigseln.Deras kärlek överskuggas av den förestående striden.Manrico måste iväg redan i gryningen.Han försöker trösta Leonora. Om han dör kommer de att förenas efter döden. De avbryts av Ruiz,som berättar att Azucena har tillfångatagets och att man redan har tänt bålet.Manrico tar snabbt farväl av sin älskade och beordrar sina män till attack.

AKT IV

En flygel till palatset Aliaferia.

Manrico har fängslats och sitter inspärrad med Azucena. Båda väntar på att dödsdomarna skall verkställas. Leonora gör ett sista desperat försök att rädda Manrico och beger sig till palatset. Hon säger sig vara beredd att ge sig till Greven, bara han skonar hennes älskade. Han accepterar. äntligen ska han få den han begär. Han beordrar att Manrico ska släppas fri. Leonora tar dödligt gift som hon har i sin ring och skyndar till Manrico.

I fängelset

Manrico försöker trösta Azucena som förföljs av skräcksyner från sin mors död.Till sist somnar hon.Leonora uppmanar Manrico att fly. Manrico vägrar ursinnigt då han inser vad hon har lovat Greven för att köpa honom fri.Förtvivlad försöker hon förklara men han stöter henne ifrån sig och förbannar henne.Först när giftet börjar verka förstår Manrico att Leonora av kärlek offrat sitt liv för hans skull.Han ångrar djupt sina hårda ord och hon dör i hans famn. I samma ögonblick gör Luna entré. I raseri stöter han kniven i Manrico. Azucena avslöjar att han just dödat sin egen bror. Till sist har hon hämnats sin mor.

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi|Text: Salvatore Cammarano och Leone Emanuele Bardare, efter Gutiérrez

Libretto