Italienskan i Algier 1814 synopsis

Italienskan i Alger på Läckö slott 2009
84 / 100

Italienskan i Algier. Efter premiären av Tancredi i april 1813 i Ferrara reste Rossini tillbaka till Venedig. Den 19 april skulle hans opera La pietra del paragone ha premiär på Teatro San Benedetto. Den hade gjort stor succé på La Scala i Milano men i Venedig gjorde den ett oväntat fiasko och måste ersättas snarast. Då en redan beställd opera av Carlo Coccia inte blev klar inom tidsramen fick man ta till nödlösningen att uppföra Stefano Pavesis Ser Marcantonio, samt en kombination av dess ena akt tillsammans med andra akten av La pietra del paragone. Ingen av dessa lösningar ansågs tillfredsställande, så operaimpressarion Cesare Gallo bad Rossini att ha en ny opera klar till slutet av maj.Anelli byggde sin text på en pjäs av Charles-Simon Favart, Soliman II. Även Anellis egen text hade använts tidigare då Rossini övertog den. Operan tillkom i hast och partituret skrevs på mindre än en månad. Det anknyter till commedia dell’arte-stilen och operan blev genast en succé då den uruppfördes på Teatro San Benedetto i Venedig den 22 maj 1813.

Italienskan i Algier 1814 synopsis

Akt I
ELVIRA GRÅTER för att hennes make, Mustafä,har tröttnat på henne. Zulma, Elviras tjänarinna och förtrogna, försöker trösta. Då kommer Mustafå – hjärtligt trött på sin hustru och fullständigt immun mot hennes böner om återförening.

När kvinnorna försvunnit befaller Mustafa piraten Haly att skaffa fram en ny kvinna. En italienska. Sin hustru tänker han istället gifta bort med den italienske slaven Lindoro.

LINDORO, tillfångatagen sedan tre månader,saknar sin Isabella som han är säker på väntar i hemlandet. Hans ensamma tankar avbryts av att Mustafà som stolt presenterar sin idé: “Du ska få en hustru!”. Lindoro försöker ta sig ur knipan,men lyckas inte.

SAMTIDIGT HAR ETT skepp förlist i närheten av Mustafäs palats. Ombord finns Isabella, som gett sig av för att finna Lindoro. I arian “Crudaorte!/Grymma öde!” begrundar hon sin situaion: nödställd bland främlingar, men övertygad om att hon klarar sig av egen kraft.

Hennes vapendragare (och före detta kavaljer) Taddeo är däremot inte lika modig. Han och Isabella binds fast av Haly som är “glad som en lärka” för sitt italienska byte. Taddeo och Isabella blir först osams, men inser att det är bäst att de håller ihop.

I PALATSET tillåter Mustafä Lindoro att som en fri man bege sig tillbaka till Italien, på ett villkor:att han tar med sig Elvira. Då kommer Haly med den glada nyheten: en italienska är hittad.

Mustafà blir eld och lågor: bort med hustrun -“för snart är hon här!” Hyllad av alla väntar han på sitt första möte med den kvinna som han är fast besluten att tämja.

ISABELLA ANLÄNDER. Mustafå blir förtjust Isabella förfärad. Men hon bestämmer sig för att lära honom en läxa. Taddeo rusar plötsligt in och säger sig vara Isabellas farbror, livrädd för att hamna i fängelsehålan, eller ännu värre bli halshuggen. Isabella försäkrar släktbanden.

Då dyker Elvira, Zulma och Lindoro upp för att ta farväl. Isabella och Lindoro chockas av att se varandra där och då, och alla blir förvirrade- inte minst Mustafå. Men Isabella kräver att Elvira ska stanna och begär att få Lindoro som privat slav. Allt snurrar för de inblandade: “Jag är som ett skepp i stormen – än en våg och jag blir vrak.”

I BÖRJAN AV ANDRA AKTEN skrattar Elvira, Zulmaoch Haly åt det faktum att Mustafà blivit helt förändrad genom sin förälskelse i italienskan.Mustafà själv är bjuden på kaffe av Isabella senare på dagen.

Samtidigt anklagar Isabella Lindoro för svek – han tänker gifta sig med en annan! Lindoro försäkrar Isabella sin kärlek och tillsammans beslutar de sig för att fly.

MUSTAFÀ, på väg till Isabella, hejdas av Taddeo,om än en gång tror att han ska bli halshuggen.I stället utnämns han till Mustafàs “Kajmakan hedersvakt, och hyllas som en stor och stark krigare. Taddeo, av naturen en riktig hare, är osäker på om Kajmakan-rollen passar honom.

KAFFEBJUDNINGEN närmar sig. Isabella befaller Lindoro att göra kaffe, säger till Elvira att gömma sig i rummet och gör sig sedan färdig.Samtidigt instruerar Mustafà Taddeo att på en given signal: en nysning, lämna rummet och låta honom vara ensam med Isabella. Så börjar bjudningen.

Efter ett kort samtal låtsas-nyser Mustafà, men Taddeo rör sig inte ur fläcken.Isabella bjuder in Elvira, och Mustafà blir alltmer förbannad: han hade tänkt förföra Isabella i ensamhet. Allt slutar i kaos.

HALY FILOSOFERAR för sig själv över italienska kvinnors list och förmågor.

TADDEO AVSLÖJAR för Lindoro att han inte alls är Isabellas farbror, utan hennes före detta älskare, och att han är säker på att det är honomon innerst inne vill ha. Lindoro tar det med ro.När Mustafà kommer börjar Lindoro berätta hur mycket Isabella innerst inne längtar efter Mustafà.

Mustafà vill genast springa dit, men hejdas av Lindoro: enda sättet att vinna Isabella är att bli medlem av en viss orden: “Pappataci”(Titta-på-och-hålla-tyst-orden). Förblindad av åtrå går Mustafà genast med på detta, och avlägger ett Pappataci-löfte inför Taddeo och Lindoro.

ISABELLA SAMLAR SIG inför slutet: flykten till hemlandet – och befrielsen.

NU BÖRJAR invigningsriten för Pappataci Mustafà. Han blir döpt och måste sedan genomgå en prövning: han skall äta och Dricka och Tiga, oavsett vad som händer. Inför Mustafàs ögon förklarar Isabella och Lindoro varandra sin kärlek. Mustafà blir först upprörd, men förstår att detta hör till provet. När sedan Isabella, Lindoro och Taddeo inleder sin flykt sitter Mustafà lugnt kvar och tiger.

TILL SIST inser Mustafà att han är lurad. Han ber Elvira att förlåta honom, och tar farväl av de tre italienarna, som han med glädje släpper fria.’En skön italienska kom till Alger. Hon har lärt varje svartsjuk och dum äkta make att hon alltid får som hon vill – ja, om hon nu vill!” lyder slutkören.

GÖTEBORGSOPERAN

AKT I
Mustafä bey av Algeriet, har tröttnat på sin hustru Elvira och beordrar sin kapten Haly att hitta en italiensk kviima åt honom. Elvira tänker han gifta bort med sin italienske slav Lindoro. Lindoro är dock föga trakterad av detta arrangemang, men lyckas inte säga emot. Han har tidigare blivit tillfångatagen vid ett skeppsbrott och upptagen i Mustafås hov.

Hans älskade Isabella har tillsammans med sin gode vän Taddeo gett sig iväg från Italien för att leta efter honom. Men även de blir nu tillfångatagna av Haly och släpas ut ur skeppet. Isabella beklagar sitt öde, men gjuter sedan mod i Taddeo att de aldrig får ge upp.

Taddeo presenteras som en farbror till Isabella. När Mustafa får höra om Halys “fångst” blir han överlycklig och än mer exalterad inför åsynen av henne. Elvira och Lindoro kommer för att ta farväl, men hindras av att Isabella och Lindoro plötsligt känner igen varandra.

Isabella läxar upp Mustafa för att han förskjutit sin hustru och råder bonom att genast ta henne tillbaka. Lindoro tar hon som sin slav, Mustafa blir alldeles perplex och akten slutar i allmän förvirring.
AKT II
Elvira och hennes förtrogna Zulma har roligt åt Mustafas personlighetsförändring – han har blivit from som ett lamm genom sin förälskelse i Isabella, vars minsta vink han lyder.

Efter att Isabella och Lindoro rett ut sina missförstånd – att Isabella skulle bli bortgift med Mustafä och Lindoro med Elvira – försonas de och planerar att rymma.

Mustafa och Isabella ska dricka kaffe tillsammans, men till hans förtret bjuder hon även in Elvira att vara med. Lindoro och Taddeo förklarar sedan för Mustafa att för att vara Isabella värdig, måste han upptas i en orden som ‘Pappataci”. Den visar sig gå ut på att bara sitta tyst och äta, utan att överhuvudtaget reagera på vad som händer omkring en.

Under tiden samlar Isabella alla italienska slavar och ingjuter mod i dem inför rymningsförsöket. Ceremonin börjar och Mustafa får lära sig att sitta tyst och bara äta, även när Isabella och Lindoro utbyter ömhetsbetygelser. Till sist har han lärt sig och det unga kärleksparet kan helt ostört ge sig av till skeppet.

Även Taddeo och alla italienska slavar följer med. Fria kan de alla avresa ill Italien, medan Mustafa för sent inser att han har lurats. Han ber sin hustru Elvira om förlåtelse. Alla hyllar den förslagna italienskan, som fick Mustafa och Elvira att hitta tillbaka till varandra.

IN ENGLISH

Place: Algiers
Time: The past

Act 1
The palace of the Bey of Algiers

Elvira accompanied by her slave Zulma regrets the loss of the love of her husband, the Turkish Bey Mustafà. Left alone with Haly (since the Italian ‘h’ is silent, this corresponds to the name Ali, more familiar in the English-speaking world), Captain of the Corsairs, Mustafà reveals his plan to marry Elvira off to Lindoro, his Italian slave.

The Bey is bored with his submissive harem, desiring a new challenge to his virility: he wants an Italian girl, and Haly must find one! Lindoro enters alone and sings about Isabella, his true love (Languir per una bella). Mustafà comes in to explain Lindoro’s impending marriage. The enthusiastic Bey describes the attractions of the match, while Lindoro struggles to refuse (Se inclinassi a prender moglie).

The seashore

A ship has been wrecked in a storm. Its passengers include Isabella, in search of Lindoro, and Taddeo, her travelling companion and would-be lover. Isabella enters with a sorrowful cavatina Cruda sorte! Amor tiranno!, however she is not afraid (Già so per pratica) and will master the situation. Haly and his men take them prisoner.

She passes off Taddeo as her uncle. Haly is delighted to learn she is an Italian – exactly what the Bey wanted! Left to consider their fate, Isabella is irritated by Taddeo’s jealousy of Lindoro (Ai capricci della sorte), but they resolve to join forces.

The palace

Back in the palace, Lindoro and Elvira do not wish to marry, but Mustafà offers Lindoro passage on a ship returning to Italy if he takes Elvira. Lindoro agrees, admitting a vague possibility of marrying her in Italy. Haly enters with news of the arrival of the Italian beauty. Mustafà is elated (Già d’insolito ardore nel petto agitare).

Surrounded by eunuchs (Viva, viva il flagel delle donne), Mustafà receives Isabella in a grand hall. He is enchanted, though she is rather amused by his appearance (Oh! Che muso, che figura!). At that moment, Lindoro, Elvira and Zulma arrive to say goodbye to Mustafà (Pria di dividerci da voi, Signore).

Lindoro and Isabella are astonished to come face to face. Recovering herself, Isabella asks about Elvira, learning she is Mustafà’s ex-wife, to be remarried to Lindoro! The act ends with an ensemble of confusion (Confusi e stupidi).

Act 2

In the palace

Elvira and Zulma (who have remained in Algiers after all) note Isabella’s skill with men. Mustafà reveals his strategy for seducing Isabella: he installs Lindoro as Isabella’s servant and his informer, and Taddeo will also be induced to help. Elvira and Zulma must tell Isabella he is coming to take coffee with her.

Isabella and Lindoro are alone. He explains that he had no intention of marrying Elvira. They agree to escape together and Lindoro sings of his happiness (Ah come il cor di giubilo). Mustafà enters with a reluctant Taddeo, acclaimed by the Turks as “Lord Kaimakan” (Viva il grande Kaimakan). He dislikes interceding with Isabella for the Bey, but is frightened to refuse (Ho un gran peso sulla testa).

In her apartment

Isabella is dressing in Turkish style. Zulma and Elvira deliver Mustafà’s message: he is coming for coffee. Isabella orders three cups. Elvira should wait in a side room. As Mustafà approaches, Isabella sings a romantic cavatina, Per lui che adoro – she will receive him. Mustafà tells Taddeo to leave when he sneezes (Ti presento di mia man). Isabella greets Mustafà warmly and he sneezes, but Taddeo ignores the signal. Isabella calls for coffee and then – to Mustafà’s horror and amazement – invites Elvira to join them.

Elsewhere in the palace

Haly sings in praise of the women of Italy (Le femmine d’Italia). The Italians enter, and Taddeo reveals to a surprised Lindoro that he is not her uncle but her lover (he himself is unaware of the other man’s true identity). Lindoro tells Mustafà that Isabella will declare him her adored pappataci (literally a “silent eater”: a man unable to resist the opposite sex).

This, as Lindoro explains (Pappataci! Che mai sento!), is an Italian custom and a great honour, as the pappataci enjoy an idyllic life dedicated to eating, drinking and sleeping. Zulma and Haly speculate about Isabella’s real intentions and the quantity of alcohol ordered for the ceremony.

Isabella’s apartment

She addresses the Italian slaves who will be pappataci in the ceremony – she will lead them to freedom (Pensa alla patria). The ceremony begins (Dei pappataci s’avanza il coro); Mustafà is delighted with his new honour and changes into appropriate costume. Isabella explains his obligations. He must swear an oath of eating, drinking, and keeping silent, repeating the words after Taddeo. Following that his oath is tested, under provocation by Isabella and Lindoro.

A European ship lies alongside the palace: time to escape! Taddeo finally realizes who Lindoro is, but decides to go along with them anyway. Elvira, Zulma and Haly find the Bey still acting as a mad pappataci. Suddenly recovering his sanity, Mustafà calls his troops but they are all drunk. The Italians bid farewell and Mustafà begs Elvira’s forgiveness. No more Italian girls for him!
UPPHOVSPERSONER
Musik: Gioacchino Rossini|Text:Angelo Anelli
Premiär
Uruppförande: Venedig 22 maj 1813.Svensk premiär: Göteborg, Teatern vid Hamngatan 4 februari 1838.
Operaroll och rösttyp

Roll Rösttyp
Isabella alt
Mustafà bas
Lindoro tenor
Taddeo bas
Elvira sopran
Zulma mezzosopran
Haly baryton

LIBRETTO

Mer att läsa