Jazz, opera, afroamerikansk musik i skön syntes

Jazz, opera, afroamerikansk musik i skön syntes

Björn Ekblom recenserar  Gershwins Porgy och Bess direkt på Folkan i Lidköping. Det har blivit en sådan stor framgång för Metropolitan Opera att man har satt in tre extraföreställning i New York

Jazz, opera, afroamerikansk musik i skön syntes

George Gershwins opera Porgy and Bess såg jag som film någon gång på 60-talet. Minnena därifrån var inte så starka, så lördagens direktsända föreställning från Metropolitan blev en ganska jungfrulig upplevelse för mig, även om musiken i långa stycken känns bekant.

Jag var inte ensam i Folkans salong. Den var praktiskt taget fullsatt av en publik, som efteråt vädrade stort bifall åt det de upplevt.

Musiken liknar inget annat i operaväg, Det är en syntes av klassisk musik, jazz, worksongs, gospels och afro-amerikansk folkmusik. Ibland förekom även atonala partier. En skön syntes där dirigenten David Robertson fick Mets orkester att riktigt svänga till det.

Metropolitan hade slaviskt följt Ira Gershwins testamente och beklätt samtliga roller, utom poliserna, med mörkhyade sångare och dansare. Även kören bestod bara av afroamerikaner och det var alltså inte Metropolitans vanliga kör som fick jobba här.

Rollistan var besatt med mycket trovärdiga karaktärer. Titelrollerna sjöngs av en förkyld Eric Owens (men den förkylningen märktes det inte mycket av) och Angel Blue. En som jag vill lyfta fram också var den unge tenoren Frederick Ballentine, som gjorde rollen som den skrupelfria knarklangaren Sportin´ Life.

Han visade i sitt stora shownummer, It ain´t necesserly so, prov på både komisk ådra och musikalkvalitéter som sångare och dansare. Inte utan att jag satt och jämförde med Sammy Davis J:r, som gjorde rollen i filmversionen. Dött lopp. Davies var snäppet bättre dansare och Ballentine snäppet bättre sångare.

Metropolitan hade gjort om Gershwins treaktare till två akter. Det krävde fler byten mellan olika scenbilder, men det hade man löst smidigt med hjälp av projektioner och vridscen. Longörerna blev uthärdliga.

Slutomdömet får bli ett högt betyg. Det var en uppsättning, som grep tag i mig som åskådare. Och detta var en sådan där opera, där man hade musiken ringande i öronen och man gick och gnolade på hemvägen I got plenty o´ nuttin´ and nuttin´s plenty for me….

BJÖRN EKBLOM

Om föreställningen

Musik: George Gershwin
Text: Text: Ira Gershwin och Dubose Heyward efter Heywards roman Porgy

Produktionsteam

Regissör: James Robinson
Scenografi: Michael Yeargan
Kostymdesigner: Catherine Zuber
Ljusdesigner: Donald Holder
Projektionsdesigner: Luke Halls
Koreografi: Camille A. Brown
Kampinstruktör: David Leong

I Rollerna

Bess: Angel Blue
Clara: Golda Schultz
Serena: Latonia Moore
Maria: Denyce Graves
Sportin´Life: Frederick Ballentine
Porgy: Eric Owens
Crown: Alfred Walker
Jake: Donovan Singletary

Mer att läsa