Kärleksdrycken på GöteborgsOperan

Kärleksdrycken på GöteborgsOperan - synopsis Kärleksdrycken på GöteborgsOperan - synopsis

Fram till 1832 hade Donizetti redan skrivit flera komiska operor, men Kärleksdrycken blev hans största komiska succé. Den baskiska bymiljön, de typiska motiven från commedia dell’arte och okonstlade, folkviseliknande melodier gav stycket en folklig charm, som bidrog till dess popularitet. Kärleksdrycken är en av de oftast spelade av Donizettis operor och det finns ett stort antal inspelningar. Enligt Operabase är det den 13:e mest spelade operan i världen.

Akt I

Under en paus i arbetet läser Adina för sina arbetare och för Nemorino ur sagan om Tristan och Isoide. Tänk om det finns en sådan kärleksdryck som i sagan – att man kan få folk att bli förälskade i en, av bara några klunkar?

Så anländer främling nummer ett: den självsäkre sergeanten Belcore med sina soldater.Han uppvaktar Adina mycket handfast och börjar genast tala om bröllop. Hon säger sig vilja ha betänketid och bjuder honom och hans mannar på ett glas i tavernan.

Då Adina och Nemorino blivit ensamma ber hon honom att sluta hoppas pa henne, hon kan inte binda sig vid någon. Bättre att han söker sig till någon annan eller åker för att ta hand om sin rike farbror, som är sjuk.

Därefter anländer främling nummer två: den kringresande kvacksalvaren Dulcamara. Han bjuder ut sina medikamenter till bybefolk- ningen – här finns medel mot allt. Nemorino söker upp honom och frågar om han har den berömda kärleksdrycken från drottning Isolde? Självklart, svarar Dulcamara och lurar på honom en flaska billigt rödvin mot en sekin. Men det tar en dag innan det når sin fulla verkan, tillägger han.

Efter att Nemorino druckit några klunkar får han större självförtroende och vågar till och med att strunta i Adina inför de andra. Belcore får en order om att resa och flytta sitt regemente redan i morgon bitti, kan därför Adina tänka sig att gifta sig med honom redan ikväll? Retad av Nemorinos självsäkra beteende säger Adina ja.

Akt II

Inför bröllopet underhåller Dulcamara och Adina gästerna med en visa. Adina känner sig olustig över att Nemorino inte syns till hon hade ju velat se hans min när hon gifi;er sig. När alla försvunnit in till vigselceremonin får Nemorino tag i Dulcamara. Han måste ha mer av kärleksdrycken, det är bråttom! Men det kostar pengar, och Dulcamara ger honom en kvart att skaffa fram dem.

Belcore kommer ut, irriterad över att Adina har velat skjuta på bröllopet. Han erbjuder Nemorino att ta omedelbar värvning och därmed följa med Belcores armé mot hundra lire, direkt i handen. Nu kan Nemorino köpa mer av kärleksdrycken.

Byflickan Giannetta berättar för ortens damer nyheten att Nemorino har blivit stormrik, eftersom han är ende arvtagare till den rike farbrodern som just har dött. Nemorino kommer tillbaka, glad i hatten efiier ännu fler klunkar kärleksdryck. Plötsligt trånar alla kvinnor efter honom i Adinas åsyn. Ortens hetaste och rikaste äktenskapskandidat! Nemorino tror att drycken äntligen har börjat verka och spelar nonchalant gentemot Adina.

Då Adina ensam söker upp Dulcamara får hon hela historien berättad för sig om kärleksdrycken och Nemorinos värvning. Hon inser att hon hela tiden har älskat Nemorino. När Dulcamara erbjuder henne en dos av kärleksdrycken, förklarar hon att hon måste lösa detta pa sitt eget sätt.

I sin ensamhet ar Nemorino rörd över att han tyckte sig se en tår i Adinas ögon, då damerna uppvaktade honom så intensivt. Kanske finns det hopp om att kunna vinna henne?

Adina kommer och berättar för Nemorino att hon köpt honom fri från Belcores värvningskontrakt. Hon vill ju att han ska stanna! Till sist bekänner hon sin kärlek för honom och de faller överlyckliga i varandras armar.

Belcore får finna sig i att retirera utan brud och även Dulcamara reser vidare efter att ha besjungit kärleksdryckens förträffligheter.

De två främlingarna reser alltså efter mindre än ett dygn, men kommer allt att vara sig likt igen efteråt? I vilket fall hittade Adina och Nemorino fram till varandra.

Upphovspersoner

Musik: Gaetano Donizetti| Text: Felice Romani

Libretto