Kerstin Meyer mezzosopran 1928 – 2020 R.I.P.

Kerstin Meyer mezzosopran 1928 - 2020 R.I.P. Foto: Svenska Dagbladet Scanpix Sweden

Kerstin Margareta Meyer Bexelius, född Meyer den 3 april 1928 i Stockholm, hovsångerska och mezzosopran

Kerstin Meyer mezzosopran 1928 – 2020 R.I.P.

TIDSKRIFTEN OPERA

Kerstin Meyer 1928–2020

Hovsångerskan och mezzosopranen Kerstin Meyer har avlidit 92 år gammal. Efter studier 1948–52 vid Musikhögskolans operaklass för bl.a. Arne Sunnegårdh debuterade Meyer som Azucena i Trubaduren på Kungliga Operan 1952 mot Set Svanholm som Manrico.

Hennes stora genombrott kom som Carmen i Göran Genteles omdiskuterade uppsättning 1954, där Meyer gjorde en hetlevrad realistisk framställning av titelrollen. Carmen kom att bli en av hennes främsta roller. Hon gjorde även rollen i Wieland Wagners Hamburguppsättning några år senare. Meyer gestaltade en klassiskt stilren Orfeus i Glucks Orfeus och Eurydike på Drottningholmsteatern, första gången 1957.

På Kungliga Operan var Meyer efter debuten anställd till 1962 och därefter från 1969 fram till pensioneringen 1981. Hon var engagerad vid Deutsche Oper i Berlin 1959 och tio år framåt, vid Hamburgoperan i olika perioder under åren 1960–69. På Metropolitan gjorde hon Kompositören i Ariadne på Naxos, Carmen och Orfeus. Vid Bayreuthfestspelen framträdde hon somrarna 1962–65 som Brangäne mot Birgit Nilssons Isolde samt som Flosshilde och Waltraute i Nibelungens ring. På Covent Garden sjöng hon Dido i Berlioz Trojanerna 1959, liksom Octavian i Rosenkavaljeren och senare också Klytaimnästra i Elektra – en roll som hon även sjöng i Stockholm och i Milano.

Vid festspelen i Glyndeborune medverkade Meyer under nio somrar under åren 1961 till 1976: Geneviève i Debussys Pelléas och Mélisande, Monteverdis Octavia i Poppeas kröning, Clarion i Capriccio mot Elisabeth Söderströms Madeleine och som Claire Zachanassian i Besök av en dam. En roll som hon även gjorde i Stockholm, där hon även svarade för den svenska översättningen, och på Wiener Staatsoper. I Glyndebourne gestaltade hon också Caroline i Hans Werner Henzes Elegy for Young Lovers och Maws The Rising of the Moon. Vid Salzburgfestspelen kreerade Meyer Agaue i Henzes Bassariderna 1966.

Meyer var mycket efterfrågad i modern repertoar, och hon framträdde i Schullers The Visitation, drottning Gertrud i Searles Hamlet mot Tom Krause i titelrollen, vilket blev en av Hamburgoperans största floppar under Rolf Liebermanns progressiva ledning. På Stockholmsoperan medverkade Meyer i par med Elisabeth Söderström i Hilding Rosenbergs Hus med dubbel ingång, titelrollen i Gunnar de Frumeries Singoalla och Ligetis Den stora makabern. Hon gjorde Baba the Turk i Stravinskijs Rucklarens väg i Ingmar Bergmans iscensättning på Stockholmsoperan 1961. Marie i Wozzeck i Berlin. Men också tidig musik som Händels Alcina, både Bradamante och Ruggerio, i Stockholm. Även komik låg bra till för Kerstin Meyer, själv minns jag henne som den kärlekskranka fastern Fidalma i Cimarosas Det hemliga äktenskapet på Drottningholmsteatern och Buttercup i Gilbert & Sullivans operett H.M.S. Pinafore på Oscarsteatern.

Meyer ägde en sensuellt klingande mezzo med en omisskännlig timbre och sceniskt låg hennes styrka i en känslig nyanseringskonst och intelligenta och engagerande rolltolkningar. Särskild fascinerande var hennes sammansatta psykologiska karaktärer som Kostelnicka i Jenůfa, Kundry i Parsifal och grevinnan Geschwitz i Lulu.

På Stockholmsoperan sjöng hon en mängd Wagnerroller som Ortrud i Lohengrin, Brangäne, Kundry samt Fricka, Erda och Waltraute i Nibelungens ring. Bland hennes främsta Verdiroller måste nämnas Amneris i Aida, Eboli i Don Carlos och Mamsell Arfvidsson i Maskeradbalen vid premiären av Göran Genteles uppsättning 1958.

Meyer konsertrepertoar var också omfattande från lieder och oratorier till Verdis Requiem och till Elgars Dream of Gerontius. Hon utsågs till hovsångerska 1963, ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samma år och 1975 erhöll hon Litteris et Artibus. Under åren 1984–94 var hon rektor vid Operahögskolan i Stockholm.

Sören Tranberg

Läs mer / Read more