Kung för en dag synopsis 1840

Kung för en dag synopsis 1840

Kung för en dag. Un giorno di regno, ossia Il finto Stanislao (A One-Day Reign, or The Pretend Stanislaus, but often translated into English as King for a Day) is an operatic melodramma giocoso in two acts by Giuseppe Verdi to an Italian libretto written in 1818 by Felice Romani.

Kung för en dag synopsis 1840

Tid och plats:Utanför Brest och på slottet Kelbar förra hälften av 1700-talet.

Akt I

På baron Kelbars slott i närheten av Brest förbereder man dubbelbröllop. Men ingen av brudarna är glada. Baronens dotter Giuletta skall giftas bort med skattmästaren La Rocca fastän hon älskar hans brorson Eduardo.  Baronens systerdotter markisinnan del Poggio skall äkta Brests kommendant, greve Ivrea, därför att hon tror att hennes fästman Belfiore har övergett henne. Han är emellertid utsänd på ett hemligt uppdrag där han skall uppträda som den polske kungen Stanislao.

Så att den riktige kungen utan missöden skall kunna nå Warschawa. Då han anländer till Kelbars slott blir han mottagen med vördnad och inbjuds till dubbelbröllopet. Men så får han veta att den ena bruden är hans egen trolovade. Han sänder genast ett brev till det polska hovet där han ber att få bli befriad från sitt uppdrag.

Eduardo vill lämna Brest och anhåller om att få bli medlem av den förmodade kungens svit. Denne utnämner honom till löjtnant, och då de promenerar i parken tillsammans med baronen och skattmästaren möter de Giuletta. Kungen ber Eduardo konversera Giuletta medan han själv utbreder sig i militära ämnen med de båda herrarna.

Markisinnan ansluter sig till sällskapet och blir konfys då hon föreställs för den polske ”kungen” och tycker sig känna igen sin f.d fästman Belfiore.

Akt II

Belfiore vill hjälpa Eduardo och Giuletta och erbjuder därför skattmästaren den polska prinsessan Ineskas hand. Då baronen kommer med äktenskapskontraktet förklarar La Rocca att han har ändrat sig. Baronen vill utmana honom på duell, men ”kungen” går emellan och förebrår dem deras ovärdiga uppträdande. I sin egenskap av kung av Polen beordrar Belfiore La Rocca att överlåta ett av sina slott på sin brorson.

En summa pengar så att han kan överta morbroderns försmådda brud Giuletta på ett sätt som anstår henne. La Rocca går med på förslaget men baronen är fortfarande ursinnig, och de rusar i väg för att duellera. Belfiore har alltså löst Giulettas och Eduardos problem men kan ännu inte ge sig tillkänna för markisinnan. Detta trots att han får höra att greve Ivrea är på väg att hämta sin brud.

Och hon själv antyder att hon själv skulle välja sin f.d. fästman om han uppenbarade sig och hävdade sitt anspråk. Då baronen kommer med Ivrea försöker Belfiore få vigseln uppskjuten genom att befalla Ivrea att följa med på ett hemligt uppdrag, men just då får Belfiore ett brev där det står att den riktige kungen har anlänt välbehållen till Warszawa: Nu kan han ge sig till känna som Belfiore. Han kräver nu att få sin riktiga brud och det planerade dubbelbröllopet kan äntligen firas men med de rätta brudgummarna.

IN ENGLISH

The Polish monarch, King Stanisław Leszczyński, an historical figure during the War of Succession, lost his throne after the Saxon invasion at the Battle of Poltava in 1709. He regained it in 1733, but was again deposed in 1736 and went into exile in France. The opera is set in 1733 when Stanislaw returned to Poland leaving a French officer, the Cavaliere di Belfiore, to impersonate him in France.

Time: 1733
Place: Baron Kelbar’s castle near Brest, France

Act 1

Scene 1: A gallery in the home of Baron Kelbar

Belfiore, impersonating the Polish king Stanislaus, is a guest at the home of Baron Kelbar and he comments to himself on his change of fortune: ”Compagnoni di Parigi…Verrà purtroppo il giorno” / ”Comrades in Paris…Unfortunately, the day will come”. The Baron has recently arranged a political alliance by betrothing his daughter, Giulietta, to La Rocca, the Brittany Treasurer, but Giulietta prefers La Rocca’s nephew, Edoardo.

Another undesired marriage involves Baron Kelbar’s niece, the Marchesa del Poggio, a young widow who is in love with Belfiore. She has become engaged to the Count of Ivrea because Belfiore has been unable to commit himself to marrying her, in spite of the fact that he does love her.

Knowing of the Marchesa’s imminent arrival and concerned that she might reveal his false identity as the King, Belfiore writes to Stanislaw and asks to be released from his commitment. Edoardo reveals his predicament to the ”King” and begs to be taken to Poland with him in order to forget about the woman he loves.

In addition, when the Marchesa arrives and, upon being introduced to Belfiore as ”the King”, she pretends not to recognize him. Likewise, he pretends not to recognize her, but she is determined to test him by proclaiming her love for the Count: ”Grave a core innamorato…Se dee cader la vedova”.

Scene 2: The Garden of Kelbar’s castle

Giulietta is alone with her attendants and expresses unhappiness in having to marry an old man: ”Non san quant’io nel petto…Non vo’ quel vecchio”. When Baron Kelbar and Treasurer La Rocca arrive, followed in succession by Belfiore and Edoardo and then the Marchesa (who was planning to help the lovers), Belfiore draws the Baron and Treasurer La Rocca away on the pretext of discussing state business, leaving the young lovers alone with the Marchesa.

Scene 3: The gallery of Kelbar’s castle

Maintaining his role as the King, Belfiore makes the Treasurer an offer of advancement which would include marriage to a rich widow. By accepting, he agrees not to marry Giulietta. When the Treasurer tells Baron Kelbar that he refuses to marry his daughter, the Baron is affronted and challenges him to a duel. To add to the confusion all around, the Marchesa immediately proposes that Giulietta and Edoardo be married immediately. However, the false King returns and proposes that he will decide on a solution that will satisfy everyone.

Act 2

Scene 1: The gallery of Kelbar’s castle

Following the ”King’s” pronouncement, the servants are mystified and they sing a carefree chorus which leads to Edoardo seeking their support and announcing his hope of still be able to marry Giulietta: ”Pietoso al lungo pianto…Deh lasciate a un alma amante”.

Belfiore, the Treasurer, and Giulietta enter discussing the reasons for Baron Kelbar’s opposition to his daughter’s marriage to Eduardo. Giulietta explains that the young man’s poverty is the main objection and so Belfiore immediately rules that the Treasurer must give up one of his castles and give over a sum of money to the young man, and then all will be well. The latter is somewhat reluctant to disobey his sovereign, but seeks a way out of his duel with Baron Kelbar.

Scene 2: A veranda overlooking the castle gardens

Belfiore and the Marchesa meet on the veranda, the former still unable to reveal who he really is. This incenses the lady, who boldly states that it is her intention to marry the Count of Ivrea. However, she cannot understand why Belfiore is taking so long to reveal himself and still hopes for his change of heart: (andante) ”Si mostri a chi l’adora…”. When Count Ivrea is announced, she takes a defiant stand (cabaletta): ”Si, scordar saprò l’infido”.

Since Eduardo has pledged to join the ”King” when he goes to Poland, Giulietta is determined to get the King to rescind the commitment. The Count enters and the Marchesa once again states that she will marry the Count. However, Belfiore immediately forbids the marriage for ’reasons of state’ and announces that he and the Count must leave for Poland to deal with state business.

All express their feelings, but things come to a halt when a letter arrives for Belfiore. It is from King Stanislaw announcing his safe arrival in Warsaw and releasing Belfiore from his task of impersonating him. In return, the King has created him Marshal. Before dropping the disguise, the ”King” proclaims that Giulietta and Eduardo are to be married and, having received Baron Kelbar’s consent, reads the true king’s letter and reveals his true rank. He expresses his love for the Marchesa and all ends happily with the prospect of two weddings.

UPPHOVSPERSONER

Musik: Giuseppe Verdi Text: Felice Romani

Premiär Kung för en dag

Uruppförande La Scala 5 september 1840

Roller och rösttyper

Roll Rösttyp
Cavaliere di Belfiore, under namnet Stanislao,kung av Polen baryton
Baron di Kelbar buffobas
Markisinnan del Poggio, en ung änka, baronens brorsdotter,Belfiores älskade sopran
Giuletta di Kelbar,baronens dotter,Eduardos älskade mezzosopran
Edoardo di Sanval, en ung officer tenor
Signor La Rocca,Bretagnes skattekansler buffobas
Greve Ivrea, Brests kommendant tenor
Delmonte,Stanislaos stallmästare bas
Kammartjänare, och kammarjungfrur,baronens vasaller kör

Libretto

Mer att läsa