La Traviata ingen nakenchock på Folkoperan

La Traviata ingen nakenchock på Folkoperan Julia Sporsén (Violetta) med ensemble - Fotograf: Markus Gårder

Folkoperan om  uppsättningen på sin hemsida: Annorlunda opera eller opera för alla. Det är de senaste deviserna för Folkoperan och båda kunde vara tillämpliga för gårdagens premiär på La Traviata.

Verdis opera La Traviata är ett passionerat drama. En kamp mellan konventionerna och det otillåtna, gränslösa. Musiken fångar den längtan vi alla bär på – att bli älskade och accepterade så som vi är. Nakna, bodybuildade, i mustasch, BH, med ridspön eller i helt vanlig galaklänning.

Traditionellt har många lust- och maktrelationer varit förbjudna för kvinnor. I 1850-talets Paris, där La Traviata utspelar sig, växte en ny stadsbild fram där nya könsroller plötsligt blev möjliga. Borgerliga kvinnor som inte ville gifta sig kunde överskrida de gamla gränserna. På Folkoperan placeras huvudpersonen Violetta i samma begärssfär som mannen. De traditionella och stereotypa genusnormerna destabiliseras. Vi vill utmana både verket och publiken om de traditionella föreställningarna om manligt, kvinnligt och sexualitet.

Visst är La Traviata ett passionsdrama där kvinnans ställning står i vägen för den äkta kärleken mellan två människor från olika sociala grupperingar och där kvinnan även den vilseförda finns till för männens behag, men skall leva efter mottot se men inte synas.

I övrigt delar jag inte regissörens läsning eller tolkning  av verket och det är för mig uppenbart att hon har ett annat syfte, som jag inte är riktigt säker på vilket, men det är  dock tveksamt om jag delar.

Det har talats mycket om föreställningen dels har det handlat om en s k nakenchock dels har det handlat om att uppsättningen fick uppskjutas ett år på grund av översvämning i lokalerna. Under den uppskjutna tiden tror jag dessutom att uppsättningsideérna har ändrats från den döende dandy till  ett s k swingerperspektiv.

Nakenchock? Den ägde nog bara rum i Facebooks värld!

Under årens lopp har jag upplevt ett stort antal föreställningar och uppsättningar från Kasper Holtens version till reprisen på DKT i Köpenhamn och mycket traditionella uppsättningar där den vilseförda dör i sin ståndsmässiga säng till oljudet från den pågående karnevalen i staden.

Mellika Melouani Melani´s uppsättning visar en mer realistisk och verklighetsanknuten uppsättning än de mer traditionella och framför allt är det lättare att ta till sig handlingen och den korta resan mot döden och slutet. Orsak och verkan blir framförallt synligt och en trolig utveckling som det, åtminstone för mig är enklare och lättare att ta till sig.

Musikaliskt och sångligt är det en alldeles utmärkt föreställning! Ja, jag har nog aldrig upplevt en La Traviata med en sådan orkesterklang och musikaliskt väl avvägd med plats för både solistinsatser och samklang!

Sångligt sett är det Julia Sporsén  står för den mest imponerande insatsen, men det hade jag räknat med efter att ha upplevt henne tidigare i år på GöteborgsOperan. Sceniskt och sångligt betraktar jag hennes insats som föreställningens höjdpunkt!

Jeremy Carpenter var mycket bra som den äldre Germont medan den yngre, Alfredo Germont, som sjöngs av Jesper Säll lämnade en del övrigt att önska både vad gäller det sceniska men också  ibland i det sångliga. Han har dock en speciellt fin och vacker röst och det blir säkert bra och bättre med både det sångliga och sceniska i de kommande föreställningarna.

Bland övriga solister så imponerade helheten och där jag särskilt vill nämna  Karolina Blixt och Åsa Thyllman och tre herrar, Samuel Jarrick, David Hornvall och Markus Pettersson, men det var en fin klang och ett helt utmärkt ensemblespel rakt igenom bland övriga.

Utöver de sångliga insatserna så är det framförallt det musikaliska framförandet som är värt en extra eloge, som tidigare konstaterat La Traviata kommer att inta en hög placering på min egen topplista och säkert är det en av de bästa föreställningarna som jag har upplevt såväl på Folkoperan som i övrigt.

Om föreställningen

Premiär 16.9.2019

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi|Libretto: Francesco Maria Piave|Svensk text: Alf Henriksson|Textbearbetning: Ulricha Johnson|

Team

Regi: Mellika Melouani Melani
Musikalisk ledning: Marit Strindlund
Scenografi: Hanna Reidmar
Kostym: Sanna Nyström
Ljus: Ellen Ruge
Mask & Peruk Therésia Frisk
Koreografi: Tove Sahlin
Dramaturgi; Camilla Eeg – Tverbakk/Magnus Lindman

Medverkande

Violetta: Julia Sporsén
Alfredo: Jesper Säll
Germont: Jeremy Carpenter
Flora: Åsa Thyllman
Annina: Karolina Blixt
Gastone: Markus Pettersson
Guiseppe: Jacques Radinson
Baron Douphol: David Hornwall
Doktor Grenvil: Stefan Axelsson
Markisen: Lars Marinsson
Gästen: Samuel Jarrick

Sångarensemble: Arash Azarbad, Heddie Färdig, Ulrika Nilsson, Margaretha Westerlind

Övrig ensemble

Folkoperans orkester

Läs mer