La traviata nypremiären på DKT Operaen

La traviata nypremiären på DKT Operaen
La traviata nypremiären på DKT Operaen

La traviata nypremiären på DKT Operaen

La traviata nypremiären på Den Kongelige opera ingen stor operaupplevelse

Nypremiären på La traviata på Den Kongelige Opera i Köpehamn blev inte den stora operaupplevelse som jag hade förväntat mig, men så blev ju inte heller sångarna de som jag hade förväntat mig.

Av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara så hade jag räknat med att uppleva Gisela Stille, Peter Lodahl och Palle Knudsen i de ledande rollerna och det är ju kring denna trio som operahandlingen kretsar. I går kväll var det endast Peter Lodahl som jag kunde uppleva från salongen och han var tyvärr inte i bästa form åtminstone inte i första akten. Orsaken till detta känner jag inte närmare till, men det handlade kanske om premiärnervositet eller liknande. Det är ju ett parti som han har haft stor framgång med på Komische Oper, men som jag har uppfattat det så var det första gången han sjöng denna roll på DKTI sista akten var han definitivt tillbaka i god klass ja redan i andra akten var friden s.a.s återställd, och han toppade definitivt i sista akten.

I stället för Gisela Stille sjöngs Violettas parti av Anne Margrethe Dahl och eftersom jag inte har hört Gisela Stille i denna roll så kan jag givetvis inte jämföra damerna emellan och det är ju egentligen inte nödvändigt, men det hade varit intressant att uppleva Gisela Stille särskilt efter hennes bejublade insats förra säsongen på Malmö opera då hon sjung alla fyra sopranpartierna i Hoffmanns äventyr.

Anne Margrethe Dahl är en rutinerad medlem av sopransolisterna på DKT och jag har under årens lopp upplevt henne i många olika partier på DKT, men i går upplevde jag mest att hon sjöng på rutin. Tekniskt skickligt utfört var det, och det är ju bra, men jag saknade glöden och innerligheten i rösten.

Den största besvikelsen svarade dock den serbiske barytonen, Nicola de Michele för. I mitt tycke saknade han helt och hållet den innerlighet som jag anser hör till partiet inte minst när han sjunger tillsammans med sin son, Alfredo, men det verkade som en hel del av publiken gillade hans framträdande. Han hade en kall röst och mest på höjden och då anser jag att både Johan Hallsten gjorde en mycket bättre och varm gestaltning av samma parti i Skånska Operans version förra sommaren och i den senast sedda versionen, Kasper Holten´s uppsätttning på Kungliga Operan i Stockholm och med Krister St Hill som Germont

Denna föreställning är ju en nypremiär och jag såg denna uppsättning redan vid premiären, men sedan dess tror jag att det har ändrats en del i uppsättningen, men därmed inte sagt att det nödvändigtvis är någon nackdel, men lite av charmen med uppsättningen har säkert gått förlorat.

Min avgörande invändning handlar ändå om dirigenten Marcello Mottadellis hantering av Det Kongelige Kapel, åter enligt min uppfattning, blev det för starkt från diket då och då och tyvärr tillräckligt ofta för att vara störande, men bitvis var det mycket bra, men jag hade känslan flera gånger att dirigenten försökte dränka både kör och solister och så skall det naturligtvis inte vara.

Till det positiva med operaupplevelsen räknar jag Operakörens utomordentligt starka vokala och sceniska insats, men jag noterade också att ett par av verkets mindre roller hade utvecklats mer än vad som brukar gälla vid uppsättningar av La traviata. Detta påpekande gäller både Annina, som sjöngs av Lise-Lotte Nielsen och Dr Grenvil, som sjöngs av Jens Bruno Hansen. I Dr Grenvils entré så noterade jag särskilt att han kom in direkt från gatans karneval och efter besöket försvann tillsammans med två unga damer, vilket kanske kunde tolkas som att tiden har sin gång särskilt som han besvarade Anninas fråga om hennes matmors hälsotillstånd med att sjunga att hon bara hade några timmar kvar att leva. Lise-Lotte Nilsson markerade på ett lustigt sätt att det var hon som var länken mellan Violetta och hennes besökare Det är kanske en detalj, men så här brukar jag inte uppleva det i andra uppsättningar.

Sammanfattningsvis så kan jag inte räkna nypremiären av DKT:s ”La traviata” till en av mina större operaupplevelser och det skall bli spännande att senare få läsa om andras upplevelser även om man självfallet inte kan jämföra olika föreställningar särskilt som sångsolisterna varierar.

Related posts

Kommentera