La Traviata på Folkoperan synopsis

Fotograf: Markus Gårder

Kameliadamen hette i verkligheten Marie Duplessis (född Alphonsine Duplessis). Hon var bara 23 år gammal när hon 1847 dog i sin lungsjukdom. Året därpå publicerade Alexandre Dumas d.y. sin roman, där hon fick namnet Marguérite Gautier. Femton år gammal lämnade hon sitt hem i landsorten och begav sig till Paris, där hon arbetade som sömmerska. Hennes sällsamma skönhet och äventyrslust ledde snart till att hon lämnade arbetet och istället blev kurtisan, en av de många hålldamer som under de rika aristokraternas beskydd levde under luxuösa förhållanden i det dåtida Paris. Hon hade alltid en bukett kamelior i famnen eller en kameliablomma vid barmen. Marie var lika gammal som Dumas. De var vid tiden för sitt förhållande bara 20 år gamla. Förhållandet varade i knappt ett år, från 1844 till 1845. I romanen sammanfattas orsaken till skilsmässan i en tragisk replik:

“Kärlek Marguérite, jag är inte rik nog att älska Er, vilket jag gärna skulle vilja, men inte heller fattig nog att låta mig älskas, så som Ni tänker Er det…”

SCEN 1

Det är fest hos Violetta. Som vanligt är det ett utsvävande sällskap som träffas, normer och konventioner är upplösta. Ny i sällskapet är Alfredo, som länge velat träffa Violetta. Hans vän Gaston ser till att det blir möjligt. Lite senare dyker Violettas väninna Flora upp med ett sällskap där även Violettas nuvarande älskare ingår, baron Douphol. Då han vägrar sjunga en dryckesvisa, ber Violetta nykomlingen Alfredo att göra det. Efter skålandet bjuds gästerna att bege sig till balsalen. Violetta får ett svimningsanfall och blir kvar tillsammans med Alfredo. Alfredo förklarar henne sin kärlek, men Violetta avfärdar honom hånfullt. Hon ger honom ändå en kamelia, när den har vissnat får han besöka henne igen. Det vill säga inom ett dygn. I gryningen försvinner gästerna och den ensamma Violetta funderar över meningslösheten i tillvaron och över denne Alfredo som dykt upp i hennes liv.

SCEN 2

Violetta och Alfredo lever nu på landet. Hon har lämnat storstaden för att finna lyckan med sin älskade. Alfredo får reda på att Violetta i hemlighet säljer sina värdesaker för att försörja dem och åker genast till Paris för att själv skaffa ihop pengarna. Violetta får ett oväntat besök av Alfredos far, Germont. Han ber henne att lämna Alfredo. Att hans son lever med en kvinna som Violetta medför att Alfredos syster hindras att gifta sig. Violetta går med på det men på villkor att han efter hennes död för Alfredo avslöjar den verkliga orsaken till hennes beslut. Violetta är samma kväll bjuden på fest hos Flora. Hon skickar ett bud och tackar ja. Sedan skriver hon ett avskedsbrev till Alfredo. När Alfredo kommer hem, säger hon att hon vill dra sig tillbaka en stund, eftersom hans far ska komma på besök och i hemlighet åker hon till Paris. Alfredo läser brevet och hans far kommer tillbaka för att försöka övertyga sonen att återvända till familjen, men han flyr därifrån och beger sig till Floras fest.

SCEN 3

Hos Floras dansas och spelas det, och man underhåller varandra med sångnummer. Ryktet har gått att Violetta och Alfredo inte är ett par längre. När Alfredo dyker upp bekräftas det. Han koncentrerar sig mera på spelet. Violetta är där tillsammans med baronen och Alfredo utmanar baronen på kortspel. När gästerna försvinner till matsalen får Alfredo möjlighet att konfrontera Violetta. Hon ljuger och säger att hon älskar baronen, och ber honom att genast gå därifrån då baronen annars kan utmana honom på duell. Alfredo kallar istället in hela sällskapet. Inför alla kastar han de pengar han vunnit inför Violettas fötter. Förnedrad förklara han att han vill betala för sig. De övriga gästerna tycker Alfredos handling är oacceptabel. I detta ögonblick anländer Alfredos far. Han tillrättavisar sin sons okontrollerade uppförande. Violetta lämna bruten festen.

SCEN 4

En tid senare hos Violetta. Hennes sjukdom har förvärrats och doktorn förklara att hon inte har långt kvar. Hon har fått ett brev från Alfredos far. Han berättar om en duell mellan baronen och Alfredo, där bara baronen ådrog sig en mindre blessyr. Fadern har berättat allt för sonen om hennes offerhandling, men Violetta anar att det är för sent. Alfredo anländer och för en kort stund lever Violetta upp. Men sedan är det slut. När Alfredos far kommer in tillsammans med doktorn, finner de en döende kvinna.

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi. Libretto av Francesco Maria Piave baserat på dramat Kameliadamen av Alexandre Dumas den yngre (1848).