La Traviata på Malmö Opera ingen större upplevelse

La Traviata, Malmö opera, 181106

Det var nästan fullsatt denna tisdagskväll och jag noterade att det var en fin stämning i foajér och salong. Dock med samma förvirring hos en del av publiken som har svårt att hitta sina platser och det som kan göra det besvärligt att hitta sin plats handlar nog mest om att flera inte uppmärksammar att salongen är inredd med mitt- och sidoparketter till höger och vänster och att man når mittparkett  från båda sidor. Det löste sig till sist… Kvällens publik var entusiastisk och applåderade med olika kraft efter i princip varje aria. Det är ju trevligt att  man visar sin uppskattning, men jag upplever det som att föreställningen tappar tempo, och det är ju inte bra för upplevelsen.

Nu blev La Traviata ingen större upplevelse, men vad som är orsak och verkan har jag svårare att redogöra för. Kanske handlar det om hur den stora scenen används kanske är det den valda scenografiska lösningen, som ju är intressant och spännande åtminstone till en början.

I går fick jag äntligen möjlighet att själv få uppleva hösten- och vårens operasatsning på Malmö Opera.Innan föreställningen började annonserades det att kvällens Violetta, Patricia Petibon var sjuk och att partiets skulle gestaltas av Rebecca Nelsen som tillsammans med Magdalena Risberg alternerar som Violetta Valéry.

Musikaliskt och vokalt var det en milt uttryckt blandad kompott, men också en musikteater- upplevelse med utmärkta balettinslag, samtidigt som det kändes sceniskt övertydligt. Vokalt var det  en blandad upplevelse och jag har ju upplevt ett par av sångarna tidigare, men igår kände jag varken igen tenoren som sjöng  Alfredo Germont  eller  sopranen, som sjöng Violetta Valéry, från tidigare upplevda föreställningar. Bäst av dem var  sopranen, men visst hade tenoren en vacker klang, men det räcker ju inte till för en utmärkt upplevelse. Den äldre Germont sjöngs av en för mig helt okänd sångare, men han lämnade inte efter sig något större intryck även om han fick kvällens starkaste applåder vid applådtacket. Nu var det i stället Malmö Operakör och dess medlemmar som imponerade mest och särskilt imponerade Per Fernesten som Doktor Grenvil och Annina som sjöngs av Ellika Ström. Andra utmärkta insatser levererades av Ayala Zimbler Hertz som sjöng Violettas väninna Flora Bervoix och Eric Roos som sjöng Markis d´Obigny parti.

Efter applådtacket fick vi som vanligt ställa oss i kö för att få ut våra inlämnade persedlar, vilket gick snabbt och elegant. Även här noterade jag att många personer stannade till i foajén och förmodligen diskuterade sina upplevelser och det kändes trevligt och bra. Efter premiärföreställningen har nästan alla bråttom att komma vidare vilket innebär att det ganska snart blir tomt och ödsligt i foajén.

Föreställningen ges t o m 10 februari nästa år så det finns flera tillfällen för dig att själva bilda dig en uppfattning. Gör det!

Om föreställningen

Information

Sett föreställningen 4 december 2018

Upphovspersoner

Musik: Giuseppe Verdi|Libretto: Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas d y.s pjäs Kameliadamen|

konstnärligt team

Scenografi och kostym: Pierre – André Weitz
Ljus: Bertrand Killy
Koreografi: Daniel Izzo
Regi: Olivier Py
Dirigent: Jakob Hultberg

Medverkande

Rebecca Nelsen, Ayala Zimbler Hertz, Bülent Bezdüz, Davide Damiani, Tobias Westman, Jakob Högström, Eric Roos, Per Fernesten, Ellika Ström, Johan Palmqvist, Björn Broström, Stefan Olcese, Malmö Operakör, Dansare från Tivoli Ballett Teater