La traviata på Den Kongelige Opera ännu en gång

La traviata på Operaen en gång till - Myrtò Papatanasiu - som Violetta Valéry La traviata på Operaen en gång till - Myrtò Papatanasiu - som Violetta Valéry

Redan 2006 upplevde jag La Traviata på Operaen. Ursprungligen är det en uppsättning signerad David Radok som hade premiär på GöteborgsOperan. La traviata är ju grunden en repertoaropera eftersom den ges ofta och nu senast är den aktuell på Folkoperan i Stockholm och den har också getts på DNO Opera & Balett i Oslo.

Musikaliskt och handlingsmässigt är det ett verk som är lätt att ta till sig, men det fordrar ju utmärkta röster och utöver Violetta så är det far och son Germont som spelar en helt avgörande roll för om jag skall lämna operahuset med en starkt berörande upplevelse eller med just bara en upplevelse.

I gårdagens föreställning den andra i ordningen denna gång debuterade ett par sångare nämligen dels Astrid Nordstad som sjöng Flora Bervoix´s parti dels Eivind Kandal som Gastone, som ju är den som sätter i gång handlingen i föreställningen.

Det var utmärkta debuter och särskilt uppskattade jag här Eivind Kandal och det är ju bara att lägga ytterligare en utmärkt norsk  debut på minnet, utöver till exempel Lise Davidsen.

Huvudpersonen som sjöngs av den grekiska sopranen Myrtò Papatanasiu, en roll som hon har sjungit på ledande operahus bl a Wiener Staatsoper för några år sedan.  Hennes röst växlande mellan skimrande och till en  teknisk fulländing av rösten , men ack så själlöst.Hon saknade både värme och innerlighet i stämman och det är två väsentliga beståndsdelar i rollen som den vilseförda.

Giorgio Germont sjöngs av den grekiske barytonisten Dimitris Tiliakos och även om det lät bra på höjden, ibland, så saknade han också framförallt innerlighet och värme i sin stämma. Dessutom hade jag svårt att uppfatta om han sjöng på italienska eller med en inblandning av något annat språk.

Föreställningens höjdpunkter  svarade i stället den danske tenoren Peter Lodahl för och jag kunde tydligt och klart notera att han går från klarhet till klarhet som Alfredo Germont och det var också i duetten med Violetta som hennes röst skimrade.

Det har ju skett förändringar i uppsättningen sedan premiären och en viss anpassning har ju också gjorts under resans gång men scendesignen av Lars-Åke Thessman tillhör fortfarande föreställningens höjdpunkter.

Utöver nämnda solister vill jag också ge en eloge till Operakören som gör en fantastiskt fin insats, men också en eloge är på sin plats för de många birollerna som dessutom i något fall har sjungits av samma sångare som 2006 och här är värt att nämna den städse närvarande baron Douphol, Anders Jakobsson.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Kreativt team

Musikalisk ledning: Giacomo Sagripanti
Regi: David Radok ved Natascha Metherell
Scenograf: Lars-Åke Thessman
Kostymer: Ann-Mari Anttila
Ljusdesign: Hans – Åke Sjöquist
Koreografi: Håkan Mayer ved Lina Räftegaard

Medverkande

Violetta Valeréry: Myrtò Papatanasiu
Alfredo Germont: Peter Lodahl
Giorgio Germont: Dimitris Tiliakos
Flora Bervoix: Astrid Nordstad
Annika: Elisabeth Halling
Gastone: Eivind Kandal
Baron Douphol: Anders Jakobsson
Markis d´Obigny: Morten Lassenius Kramp
Dr Grenvil: Morten Staugaard
Giuseppe: Mogens Gert Hansen
Et bud: Ole Jegindö
Floras tjener: Jens Fruergaard Otte
Statister: Charlotte Böjlen, Freja Friberg Lyme, MetteKosack, Ida Niegaard, Ida Emilie Krarup
Det Kongelige operakor
Korsyngemester: Bo Lundby-Jaeger
Det Kongelige Kapel
Koncertmester: Mikkel Futtrup