Lakmé 1881-82 synopsis

Lakmé 1881-82 synopsis Fotograf: Magnus Bergström
83 / 100

Lakmé skrevs av Delibes 1881-1882 och den uruppfördes på Opéra-Comique i Paris den 14 april 1883. Dess popularitet framgår av att man 1909 hade givit 500 föreställningar och 1931 tusen på Opéra-Comique. Den tillhör de på sin tid mycket omtyckta exotiska franska operorna, där Afrikanskan och Pärlfiskarna är andra exempel och den är fortfarande en av de mest spelade franska operorna.

Lakmé 1881-82 synopsis

Akt I

Brahminen Nilakantha är en svuren motståndare till landets inkräktare som förbjudit honom att utöva sin religion. Han har gjort sin dotter Lakmé till en gudinnefigur och håller henne borta från yttervärlden.

När brahminen ska på möte för att förbereda morgondagens fest till gudarnas ära låser han in Lakmé och låter Mallika och Hadji vakta henne.

Ensamma drömmer sig väninnorna sig bort till en flod omgiven av vackra blommor.

Ett sällskap engelsmän bryter sig in på området. De ser inget farligt – förutom några giftiga blommor – men Frédéric inser att de brutit sig in hos den upproriske brahminen. Han berättar om Nilakanthas vackra dotter Lakmé. Gérald blir intresserad, trots att hans fästmö Ellen är med.

Ellen får syn på blomgirlanger som Lakmé tillverkat till gudarna. När de övriga i sällskapet går stannar Gérald kvar för att teckna av blommorna och gör sig samtidigt en drömbild av Lakmé.

Snart kommer Lakmé med ett fång blommor.

När Lakmé inser Géralds närvaro ropar hon till. Mallika och Hadji kommer rusande men Lakmé skickar iväg dem.

Lakmé bannar främlingen för att han brutit sig in men Gérald överöser henne med kärleksförklaringar. De förälskar sig i varandra.

Brahminen är i antågande och Lakmé övertalar Gérald att gå.

Nilakantha, som ser att någon gjort intrång, uttalar en dödsdom över förövaren.

Akt II

Miss Bentson har kommit ifrån sitt engelska sällskap i vimlet på marknadsplatsen.

Efter stängningsdags återses sällskapet och lägger märke till en tiggare.

Eftersom Lakmé inte vill avslöja för sin far vem främlingen är drar Nilakantha slutsatsen att det är en älskare. Brahminen har klätt ut sig till tiggare och tvingar Lakmé att sjunga för att locka fram Gérald.

Till slut hör Gérald henne, kommer fram och avslöjar därmed sig.

Brahminen vet nu vem främlingen är. Tillsammans med sina anhängare gör han upp en plan för att döda Gérald.

Lakmé är under tiden med Hadji, som känt Lakmé sen barnsben, som säger att han hjälper henne med om hon så önskar.

Lakmé och Gérald möts. Paret inser sina olikheter men drömmer ändå om en möjlig framtid tillsammans i kärlek.

Festligheten till gudarna startar. I folkmassan tar sig Nilakantha fram till Gérald och knivhugger honom.

Akt III

Lakmé har läkt Géralds sår. Om han tidigare tvekat något bryr han sig nu enbart om Lakmé. De är lyckliga. Utanför hörs unga par gå till en helig källa vars vatten ger evig kärlek. Lakmé går för att hämta av källvattnet till dem.

Medan hon är borta kommer Frédéric som påminner Gérald om verkligheten.

När Lakmé återvänder med det heliga vattnet märker hon att Gérald är förändrad.

När Gérald åter påminns om verkligheten äter Lakmé en giftig blomma. Sedan dricker båda av vattnet som förbinder dem för evigt.

När Nilakantha hittar Lakmé tillsammans med Gérald är hon döende. Hon hinner berätta att Gérald druckit av källans vatten och därför är välsignad av gudarna.

ANNAN KÄLLA

Operan utspelar sig i Indien i mitten av 1800-talet.

Akt I

Brahminen Nilakantha, en svuren motståndare till de engelska kolonisatörerna, har under sin bortavaro under en kort tid lämnat den heliga trädgården i sin dotter Lakmés vård. Trots att européer är förbjudna att beträda det heliga området, bryter sig ett sällskap engelska officerare med damer in i trädgården genom det bräckliga stängslet och fängslas av atmosfären.

Officeren Frédéric berättar om Nilakanthas vackra dotter och Gérald blir genast intresserad, trots att hans fästmö Ellen är med. De hittar några smycken som Lakmé har lämnat i trädgården men känner sig ovälkomna och går därifrån. Gérald dröjer sig kvar för att göra en skiss av smyckena, som har fångat hans intresse.

Just när han skall lämna trädgården hör han Lakmé komma och gömmer sig medan hon och hennes tjänarinnor lägger blommor framför gudastatyn i trädgården (“Blomsterduetten”). Tjänarinnorna går ned till floden och badar och Lakmé får syn på Gérald.

Han tillhör ett främmande folk och hon vet att hon borde tillkalla vakterna så att de kan döda honom, men han överöser henne med kärleksförklaringar som gör djupt intryck på henne. Hennes har är i antågande men hon lyckas övertala Gérald att gå innan Nilakantha ser att stängslet är sönderbrutet och uttalar dödsdomen över dem som har trängt in på helig mark.

Akt II 

Nilakantha blir bestört över helgerånet och försöker tvinga Lakmé att peka ut den engelsman som talade med henne i den heliga trädgården men Lakmé tiger. Prästen klär då ut sig till tiggare och tvingar Lakmé att väcka uppmärksamhet på marknadsplatsen genom att sjunga en sång om en indisk flicka som älskas av en gud (“Klockarian”).

Först hör Gérald henne inte men när Nilakantha uppmanar henne att försöka en gång till tränger han sig fram genom mängden och avslöjar med sitt minspel att det är han. Gérald går i fällan och förråder sig. Lakmé försöker varna honom och övertala honom att fly men det går emot Géralds hedersbegrepp. De omringas av Nilakantha och hans folk och Nilakantha försöker mörda honom med en dolk, men lyckas bara såra honom.

Akt III 

Lakmé har gömt Gérald i en skogshydda och botat honom. Han har återfått medvetandet och minns vad som har hänt men det enda han bryr sig om är Lakmé som är lycklig över att han är förälskad i henne. Unga par går förbi på väg till den heliga källan vars vatten ger evig kärlek. Gérald ber Lakmé gå till källan efter vatten men medan hon är borta kommer Frédéric som har följt blodspåren och påminner Gérald om hans plikter som engelsk officer.

Gérald ger honom rätt i att han bör återvända till armén som just kämpar ner ett uppror, men han hoppas inom sig att han skall kunna stanna hos Lakmé. Frédéric går och Lakmé kommer med det heliga vattnet, men hon märker genast att Gérald är förändrad.

De dricker båda av det undergörande vattnet, men då Gérald hör truppernas marscher i fjärran och genast rusar upp förstår Lakmé att han kommer att lämna henne.

Hon plockar några giftiga blommor som växer på platsen, och när Nilakantha hittar henne tillsammans med Gérald är hon döende. Hon berättar för fadern att Gérald har druckit av källans vatten och därför är välsignad av gudarna.

På så sätt har hon för andra gången räddat hans liv, och hon dör själv i sin älskades armar. Nilakantka försonas med Lakmé, eftersom dottern har sonat sin skam.

SYNOPSIS IN ENGLISH

Place: India
Time: Late nineteenth century during the British Raj. Many Hindus have been forced by the British to practise their religion in secret.

Act 1 

The Hindus go to perform their rites in a sacred Brahmin temple under the high priest, Nilakantha. Nilakantha’s daughter Lakmé (which derives from the Sanskrit Lakshmi) and her servant Mallika are left behind and go down to the river to gather flowers where they sing the “Flower Duet”.

As they approach the water at the river bank, Lakmé removes her jewellery and places it on a bench. A party of British officers, Frederic and Gérald, arrive nearby while on a picnic with two British girls and their governess. The British girls see the jewellery and request sketches; Gérald volunteers to stay and make sketches of the jewellery.

He sees Lakmé and Mallika returning and hides. Mallika leaves Lakmé for a while; while alone Lakmé sees Gérald and, frightened by the foreigner’s incursion, cries out for help. However, simultaneously, she is intrigued and so she sends away those who had responded to her call for help when they come to her rescue. Lakmé and Gérald begin to fall in love with each other. Nilakantha returns and learns of the British officer’s trespassing and vows revenge on him for his affront to Lakmé’s honour.

Act 2 

At a bazaar, Nilakantha forces Lakmé to sing (the Bell Song) in order to lure the trespasser into identifying himself. When Gérald steps forward, Lakmé faints, thus giving him away. Nilakantha stabs Gérald, wounding him. Lakmé takes Gérald to a secret hideout in the forest, where she nurses him back to health.

Act 3 

While Lakmé fetches sacred water that will confirm the vows of the lovers, Fréderic, a fellow British officer, appears before Gérald and reminds him of his duty to his regiment. After Lakmé returns, she senses the change in Gérald and realises that she has lost him. She dies with honour, rather than live with dishonour, killing herself by eating the poisonous datura leaf.

Music 

In conventional form and pleasant style, but given over to the fashion for exoticism, the delicate orchestration and melodic richness earned Delibes a success with audiences.

The passionate elements of the opera are given warm and expressive music, while the score in general is marked by subtle harmonic colours and deft orchestration. Oriental colour is used in prayers, incantations, dances and the scene in the market.

The Act 2 aria “Où va la jeune Hindoue?” (the ‘Bell Song’) has long been a favourite recital piece for coloratura sopranos. (Recordings of it in Italian, as “Dov’e l’indiana bruna?“, also exist.) In recent years, the Flower Duet in Act 1 has become familiar more widely because of its use in advertisements, in particular a British Airways commercial,as well as in films.

The aria sung by Lakme and Mallika was adapted for the theme “Aria on air” for the British Airways “face” advertisements of the 1980s by music composers Yanni and Malcolm McLaren.

Musical numbers

  • Prelude

Act 1

  • No. 1 Introduction: “À l’heure accoutumée (At the usual time)” (Nilakantha)
  • Prière: “Blanche Dourga (White Durga)” (Lakmé, Nilakantha)
  • No. 1 Bis – Scène: “Lakmé, c’est toi qui nous protège! (Lakmé, it is you who protect us!)” (Nilakantha, Lakmé)
  • No. 2 – Duetto (The Flower Duet): “Viens, Mallika, les lianes en fleurs … Dôme épais, le jasmin (Come Mallika, the lianas in bloom … The jasmine forms a dense dome)” (Lakmé, Mallika)
  • Scène: “Miss Rose, Miss Ellen” (Gérald)
  • No. 3 – Quintette & couplets: “Quand une femme est si jolie (When a woman is so pretty)” (Gérald)
  • Récitatif: “Nous commettons un sacrilège (We are committing sacrilege)” (Gérald)
  • No. 4 – Air: “Prendre le dessin d’un bijou (Make a drawing of a jewel)” (Gérald)
  • No. 4 Bis – Scène: “Non! Je ne veux pas toucher (No! I do not want to touch)” (Gérald, Lakmé)
  • No. 5 – Récitatif & Strophes: “Les fleurs me paraissent plus belles (The flowers appear more beautiful to me)” (Lakmé)
  • No. 5 Bis – Récitatif: “Ah! Mallika! Mallika!” (Lakmé)
  • No. 6 – Duo: “D’où viens-tu? Que veux-tu? (Where are you from? What do you want?)” (Lakmé, Gérald)
  • No. 6 Bis – Scène: “Viens! Là! Là! (Come! There! There!)” (Nilakantha, Lakmé)

Act 2

  • Entr’acte
  • No. 7 – Choeur & Scène du marche: “Allons, avant que midi sonne (Come before noon sounds)
  • No. 7 Bis – Récitatif: “Enfin! Nous aurons du silence! (Finally! We will have silence!)
  • No. 8 – Airs de danse: Introduction
  • No. 8 – Airs de danse: Terana
  • No. 8 – Airs de danse: Rektah
  • No. 8 – Airs de danse: Persian
  • No. 8 – Airs de danse: Coda avec Choeurs
  • No. 8 – Airs de danse: Sortie
  • Récitatif: “Voyez donc ce vieillard (So see that old man)
  • No. 9 – Scène & Stances: “Ah! Ce vieillard encore! (Ah! That old man again!)” (Nilankantha, Lakmé)
  • No. 9 Bis – Récitatif: “Ah! C’est de ta douleur (Ah! It’s your pain)” (Lakmé, Nilankantha)
  • No. 10 – Scène & Légende de la fille du Paria (Air des Clochettes/The Bell Song):
    Ah!… Par les dieux inspires… Où va la jeune Hindoue (Ah… Inspired by the gods… Where is the Hindu girl going)” (Lakmé, Nilankantha)
  • No. 11 – Scène: “La rage me dévore (Rage consumes me)” (Nilankantha, Lakmé)
  • No. 12 – Scène & Choeur: “Au milieu des chants d’allegresse (Amid chants of cheerfulness)” (Nilankantha, Lakmé)
  • No. 12 Bis – Récitatif: “Le maître ne pense qu’à sa vengeance (The master thinks only of his revenge)
  • No. 13 – Duo: “Lakmé! Lakmé! C’est toi! (Lakmé! Lakmé! It’s you!)” (Lakmé, Gérald)
  • No. 14 – Finale: “O Dourga, toi qui renais (O Durga, you who are reborn)” (Gérald)

Act 3

  • Entr’acte
  • No. 15 – Berceuse: “Sous le ciel tout étoilé (Beneath the star-filled sky)” (Lakmé)
  • No. 15 Bis – Récitatif: “Quel vague souvenir alourdit ma pensée? (What vague memory weighs down my thought?)” (Gérald, Lakmé)
  • No. 16 – Cantilène: “Lakmé! Lakmé! Ah! Viens dans la forêt profonde (Lakmé! Lakmé! Ah! Come into the deep forest)” (Gérald)
  • No. 17 – Scène & Choeur: “Là, je pourrai t’entendre (There I will be able to hear you)” (Lakmé, Gérald)
  • No. 18 – Scène: “Vivant! (Alive!)” (Gérald)
  • No. 19 – Duo: “Ils allaient deux à deux (They went two by two)” (Lakmé, Gérald)
  • No. 20 – Finale: “C’est lui! C’est lui! (It’s him! It’s him!)” (Nilankantha, Lakmé, Gérald)

UPPHOVSPERSONER

Musik av Léo Delibes|Librettot av Edmond Gondinet och Philippe Gille bygger på romanen Le mariage de Loti av Pierre Loti.

Libretto

Mer att läsa