Lakmé en sångarfest på Malmö Opera

Svetlana Moskalenko och Taras Shtonda - foto: Mats Bäcker
Svetlana Moskalenko och Taras Shtonda – foto: Mats Bäcker

Lakmé en sångarfest på Malmö Opera

Premiär 7.10.2017 på Malmö Opera|Musik: Léo Delibes|Libretto: Edmond Condinet och Philippe Gille baserat på berättelsen Les babouches du brahmane(Brahminens tofflor) av Théodore Pavie & den självbiografiska romanen Rarahu av Pierre Loti|Konstnärligt team: scenografi: Anne Marie Legenstein|video: Martin Eidenberger|ljus: Zerlina Hughes|kostym & mask: Gesine Völlm|regi: Nicola Raab|dirigent:Philippe Auguin|Medverkande: Svetlana Moskalenko|Leonardo Ferrando|Taras Shtondas|Matilda Paulsson|Julie Mathevet|Laine Quist|Jakob Högström|Maria Streijffert|Eric Lavoipierre|Tobias Nilsson|Jacob Wistrand|Thomas Hildebrandt|Malmö Operakör|Pressbild: Mats Bäcker|


Det är inte ofta det händer att jag får uppleva en opera som har spelats många gånger tidigare, men som jag inte själv har upplevt varken på ett operahus eller på cd-skiva. Léo Delibes Lakmé är ett sådant exempel.

Visst två av ariorna, Blomsterduetten och Klockarian har jag lyssnat på otaliga gånger, men musiken i sin helhet blev det premiär för mig denna kväll på Malmö Opera.

Det är förvisso vacker och mycket njutbar musik, men i mina öron låter det mest som  filmmusik. Inte för att det är något fel på just filmmusik, men det känns aningen tunt, när det är opera på schemat.

Det musikaliska framförandet kändes som helhet utmärkt och Malmö Operaorkester under den  franske dirigenten, Philippe Auguin, ledning lämnade ett gott intryck efter sig. Malmö Operakör  var visst ett strå vassare än vanligt, särskilt när de sjöng så vackert på franska!

Regissören och scenografens konceptidé hade jag dock svårt att följa. Det blir för mig helt oklart vad hon vill berätta, men det kan också vara så att det var videodesignen som inte fungerade som det kanske var tänkt. Eller så saknar jag bara fantasi…

Det var i alla fall ytterst förvirrande för mig och till slut gav jag upp mina försök att förstå det konstnärliga teamets tanke och koncentrerade mig på de fina sångarna och de vackra melodierna.

Vokalt var det som en riktigt fin sångarfest från början till slut. Det började kraftfullt och bra med Taras Shtonda, som också denna kväll var i praktform. Det kändes dock lite märkligt när han tillsammans med kören avslutade första akten med att kraftfullt sjunga och kräva vendetta.

Blomsterduetten mellan Lakmé och Mallika var en av föreställningens höjdpunkter precis som det var på Koll på förra lördagen.

I lördags sjöngs Mallika av Elisabeth Jansson, men på premiären var det naturligtvis Matilda Paulsson.

Jacob Högström imponerade med sin eleganta och kraftfulla röstliga och sceniska insats. I övrigt imponerade damtrion med Maria Streijffert, Laine Quist och Julie Mathevet. De två förstnämnda damerna har jag njutit flera gånger tidigare, men Julie Mathevet känns som en helt ny och intressant sopranstämma.

Tenoren Leonardo Ferrando har jag upplevt flera gånger både på Malmö Opera och andra scener. Upplevt att han har gjort en utmärkt insats, men här gjorde han inte lika bra ifrån sig.  Framförallt fick jag intrycket att han mest verkade sjunga för oss i publiken och inte för Lakmé som han skulle vara svårt förälskad i.

Det blir inte särskilt trovärdigt, men kanske skedde detta efter en idé av regissören? Eller så hade han bara en dålig dag eller kanske handlade det enkelt om premiärnerver?

För föreställningens verkliga höjdpunkt svarade den ryska koloratursopranen Svetlana Moskalenko speciellt i den kända Klockarian. Det var ett virtuost framförande om än inte särskilt berörande, som belönades med salongens mest kraftfulla och längsta applåd!

Det blev trots, mina invändningar på marginalen en fin kväll på operan, faktiskt en riktig sångarfest.

De två mest kända ariorna var bara de värt ett besök på Malmö Opera, om än i skarp konkurrens med Juan Diego Florez på Malmö Live…

Recensioner

Lars-Erik Larsson i Musik och Matbloggen

Karin Helander i SvD

 

 

 

Related posts

Kommentera