Le comte Ory på Folkets Hus och Parker biografer

Juan Diego Florez

Rossini hade inte skrivit en komisk opera sedan Askungen 1817, då han fick erbjudande om flera texter av Scribe, bland dem enaktsvaudevillen Le Comte Ory som var byggd på en fransk medeltidsballad. Scribe skrev en helt ny första akt och gav Rossini möjlighet att använda fyra nummer ur Resan till Reims. Scribe var emellertid själv så missnöjd med sitt libretto att han föredrog att vara anonym.

Akt I

Frankrike, cirka 1200. Greve Formoutiers och de flesta av hans män har gett sig av på korståg till det heliga landet, medan grevens syster Adéle och hennes väninna Ragonde är kvar hemma. Den unge greve Ory, 5om försöker vinna grevinnan, är fast besluten att dra nytta situationen. Med hjälp av sin vän Raimbaud har han klätt ut sig till eremit och slagit sig ner utanför slottsportarna. Byns flickor och pojkar vänder sig till den helige mannen för att få råd i kärleksfrågor. Ory välsignar dem och lovar att uppfylla deras önskningar. I folksamlingen finns Ragonde Hon berattar för Ory att i männens frånvaro har damerna på slottet lovat att de ska leva som änkor, men att grevinnan Adéle, som lider av en märklig melankoli, är på väg för att rådfråga honom. Ory blir överlycklig över att få träffa henne. Orys page Isolier anländer tillsammans med Orys informator, som letar efter sin elev (“Veiller sans cesse”). Informatorn är misstänksam beträffande eremitens identitet och avlägsnar sig för att kalla på förstärkning. Isolier känner däremot inte igen sin herre och berättar för “eremiten” att han är kär i grevinnan. Han har en plan för att komma in i slottet: han ska klä ut sig till pilgrim (duett: “Une dame de haut parage”). Ory imponeras av idén och går med på att hjälpa till, men bestämmer sig i hemlighet för att själv använda planen.

Grevinnan anländer och gråter en skvätt (“En proie ä la tristesse”). Till hennes förvåning rekommenderar Ory en förälskelse som medicin, vilket leder till att hon bekänner sina känslor för Isolier. Men “eremiten” avråder henne från att ge sig i lag med “libertinen” Orys page. Tacksam över hans råd bjuder grevinnan in Ory till slottet. De är på väg att ge sig av när Orys informator kommer tillbaka och demaskerar honom – vilket orsakar stor bestörtning hos Isolier, grevinnan och övriga församlade damer. När de nås av nyheten att korsfararna förväntas vara tillbaka om två dagar beslutar sig Ory för att dessförinnan göra ett sista försök att ta sig in i slottet.

Akt II

På slottet samma kväll diskuterar de upprörda kvinnorna Orys fräckhet. En storm utbryter och utifrån hörs rop på hjälp från en grupp kvinnliga pilgrimer som säger sig vara förföljda av Ory. Det är i själva verket greven och hans män, utklädda till nunnor. Grevinnan släpper in dem och en av dem ber att få uttrycka sin tacksamhet. Det är Ory, som när han blir lämnad ensam med grevinnan knappt kan behärska sig (duett: “Ah! quel respect, Madame”). Grevinnan beställer in en enkel måltid åt sin gäst och avlägsnar sig sedan, Raimbaud, som har upptäckt slottets vinkällare, kommer in med vin åt alla (“Dans ce lieu solitaire”). Männens rumlande övergår i gudfruktiga sånger så fort Ragonde kommer i närheten. Isolier berättar för grevinnan att korsfararna kommer att återvända samma natt. När Ragonde säger att hon ska berätta detta för gästerna förstår Isolier vilka dessa är och bestämmer sig för att spela Ory ett spratt. Han släcker lampan i grevinnans sovrum när Ory kommer på oväntad visit. Lurad av grevinnans röst börjar Ory att kurtisera Isolier (trio: “Å la faveur de cette nuit obscure”). När trumpetsignaler anmäler att korsriddarna har kommit hem avslöjar Isolier sin identitet och Ory har inget annat val än att fly.

Upphovspersoner

Musik: Gioacchino Rossini|Text:Eugène Scribe

Libretto