Les Miserables 2016 på Wermland Opera

Les Miserables 2016 på Wermland Opera Les Miserables på Wermland Opera - synopsis
79 / 100

Les Misérables är ett episkt verk om en mans kamp för att bryta med sitt forna liv och bygga ett nytt liv för sig själv och sin styvdotter i det efter-revolutionära Frankrike. Landet kokar av missnöjda studenter som hävdar sin rätt till frihet, jämlikhet och broderskap.

Les Miserables 2016 på Wermland Opera

Den före detta straffången Jean Valjean jagas av sin skoningslöse antagonist, polisman Javert efter att han brutit sin villkorliga frigivning. Han undviker att visa det intatuerade fångnumret 25601 samt att rapportera sig till polismyndigheterna. Detta gör att Javert gör till sin livsuppgift att fånga Valjean. Trots att han ständigt är rädd att avslöjas lyckas ändå Valjean bygga upp ett nytt liv där han bestämmer sig för att bara göra goda gärningar. Han lovar bland annat att ta hand om den döende arbetarkvinnan Fantines lilla dotter Cosette. I och med det tar hans liv en helt ny vändning…
Föreställningen sjungs på svenska med översättning av Ture Rangström.

OM

Les Misérables är en klassisk fransk musikal skriven av Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil, baserad på Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn. Uppförd på scen i Paris 1980, i en form som var ganska annorlunda jämfört med hur den ser ut idag. 1982 började teaterproducenten Cameron Mackintosh att arbeta på en engelsk version, med sångtexter av Herbert Kretzmer.

Denna omarbetade version, i regi av John Caird och Trevor Nunn, fick sin premiär på Barbican Arts Centre i London den 8 oktober 1985, och flyttades några veckor senare till Palace Theatre i Londons West End. Här spelades musikalen fram till 2004, då den flyttades till Queen’s Theatre där den fortfarande spelas. Uppsättningen har spelat över 12000 föreställningar, och på sin 21-årsdag, den 8 oktober 2006, gick den om Andrew Lloyd Webbers Cats som den längst spelade musikalen någonsin.

Upphovsmännen Boublil och Schönberg har också skrivit musikalerna La Revolution Française, Miss Saigon, Martin Guerre, The Pirate Queen och Marguerite. Av dessa är Miss Saigon den enda som rönt riktigt stor framgång.

I Sverige har föreställningen spelats på Cirkus i Stockholm (1990), Värmlandsoperan i Karlstad (1996-97), Göteborgsoperan (2000) samt på Malmö Opera och Musikteater (2001). Säsongen 2011-12 återvände föreställningen till Malmö Opera och 2016 sattes föreställningen åter upp på Värmlandsoperan.

2012 kom filmen Les Misérables ut som baseras på musikalen, med bland andra Anne Hathaway och Russell Crowe i huvudrollerna.

Akt 1

1815, Toulon: Ett gäng trasklädda fångar hugger sten, övervakade av flera brutala vakter, bl.a. polismästaren Javert. Han kallar fram fånge nr 24601 Jean Valjean, och meddelar honom att han har blivit villkorligt frigiven. Valjean har varit fängslad i 19 år för att ha stulit en brödlimpa, och sedan försökte rymma från fängelset.

På fri fot får Valjean jobb på en bondgård, men får bara hälften så mycket betalt som de andra, på grund av den villkorliga frigivningen. Valjean försöker få ett rum på ett värdshus, men blir utkastad. Berövad sina drömmar om ett nytt, fritt liv sätter han sig tröstlös utanför ett hus. Där bor biskopen av Digne som bjuder in honom, ger honom att äta och erbjuder honom en säng över natten.

Biskopens bordssilver är dock värt ungefär dubbelt så mycket som han tjänade på de 19 åren som fånge och frestelsen blir alltför stor. Mitt i natten stjäl Valjean silvret och flyr, men han kommer inte långt utan blir gripen och förd tillbaka till biskopen. Denne säger dock att silvret var en gåva och ger honom dessutom två silverljusstakar. Biskopen får honom att lova att bli en hederlig man. Utom sig av skam för vad han blivit bryter Valjean sin villkorliga frigivning och ger sig av för att starta ett nytt liv.

1823, Montreuil-sur-Mer: Valjean som nu kallar sig för Monsieur Madeleine har, med silvret som hjälp, startat en fabrik och till och med blivit borgmästare i den lilla staden Montreuil-sur-Mer. Den unga, vackra fabriksarbeterskan Fantine har en längre tid avvärjt förmannens närmanden och de andra kvinnorna förutspår att detta snart kommer att bli hennes olycka. Fantine har just fått ett brev från värdshusvärden Thénardier som har hand om hennes oäkta lilla dotter, Cosette.

I brevet står att flickan är sjuk och att han behöver mer pengar till en doktor. Plötsligt sliter en annan kvinna åt sig brevet och läser det högt. Fantine försöker ta tillbaka det och råkar i slagsmål. Madeleine störtar fram för att skilja dem åt, och ber förmannen att lösa tvisten. Förmannen som ser sin chans att hämnas på Fantine ger henne sparken och utblottad och ensam sjunger hon om sina brustna drömmar. För att kunna skicka pengar till Cosette säljer Fantine först sitt halsband, sedan sitt långa ljusa hår och till sist sig själv som en prostituerad.

En dag råkar hon ut för en kund som misshandlar henne, och när hon försvarar sig river hon honom på kinden. Han anmäler henne för polisen, det vill säga Javert som nu är polismästare i den lilla staden, och hon är på väg i fängelse när Madeleine känner igen henne. Hon berättar sin historia för honom och eftersom han till viss del är skyldig till hennes belägenhet ser han som borgmästare till att hon kommer in på sjukhus istället för i fängelse.

En fullastad vagn har kommit i rullning och klämt fast en man under det ena hjulet. Ingen vågar försöka lyfta kärran; de är rädda att vagnen skall krossa dem. Då stiger Madeleine fram och lyckas ensam lyfta kärran så att mannen kan räddas. Javert som har sett alltihop minns en fånge med extraordinär styrka: en viss Jean Valjean som rymde för flera år sedan.

Javert anförtror borgmästaren att han nu åter är infångad och skall ställas inför rätta samma dag. Madeleine våndas; kommer denne man i fängelse vore det slutet på alla hans problem, han skulle vara fri för alltid. Han kan dock inte låta en oskyldig man ta hans straff, utan vid rättegången avslöjar han att han är den riktiga Valjean. Som stöd för påståendet visar han fångnumret – 24601 – som står tatuerat på hans bröst. Medan alla är förstenade av förvåning passar han på att smita.

Valjean går till Fantine på sjukhuset, som är döende och yrar. Han lovar henne att han skall ta hand om Cosette och hon dör i frid. Då kommer Javert för att häkta honom. Valjean ber om ett par dagars frist för att kunna se till att Cosette får det bra. Han ger sitt ord på att sedan återvända. Javert är dock omedgörlig och till sist slår Valjean ner honom med en trasig stol och flyr.

Hos värdshusparet Thénardier slavar Cosette som piga, medan deras egen dotter Eponine lever ett bortskämt liv. En mörk kväll skickar de ut Cosette för att hämta vatten från brunnen i skogen, bara för att hon inte hunnit skura alla golv. Thénardier är en riktig skojare som blandar vatten i vinet, lagar mat av hästnjure och kattlever och dessutom är en mästare på att hitta på nya sätt att skinna sina gäster.

I skogen hittar Valjean Cosette och tar henne med tillbaka till värdshuset. Thénardiers hittar på massa orsaker till att han inte skulle kunna få ta Cosette med sig, endast för att klämma mer pengar ur honom. Till slut går de med på 1500 franc och Valjean och Cosette lämnar värdshuset.

1832, Paris: Studenterna Marius och Enjolras diskuterar tillståndet i staden; det står illa till. Makthavarna lever i sus och dus och bryr sig inte om folket. Bara en man bryr sig om de fattiga, General Lamarque, vilken är döende. Den lille gatpojken Gavroche varnar för Thénardiers som nu försörjer sig som tjuvar i Paris. Thénardier får av en slump syn på Valjean och den nu vuxna Cosette som gömmer sig undan Javert i Paris och bestämmer sig för att råna dem; han känner igen Valjean.

Eponine är förälskad i Marius och varnar honom för att han kan råka illa ut om han stannar kvar. Hon springer sin väg, och när Marius följer efter krockar han med Cosette. Det blir kärlek vid första ögonkastet från bådas håll. Då kommer polisen med Javert, som nu är polismästare i Paris, i spetsen. Han får tag i Thénardiers innan de hinner fly. Valjean har känt igen Javert och passar också på att smita med Cosette.

Javert är förvånad över att rånoffret har försvunnit och undrar vem det kan ha varit. Han vet att Valjean tog sig an Fantines dotter och förstår snart att det verkligen var den gamle straffången han såg och han blir tvungen att låta Thenardier löpa eftersom rånoffret är försvunnet. Så svär Javert vid Gud att han inte skall vila förrän Valjean är tillbaka bakom lås och bom. Marius letar reda på Eponine och får henne att lova att ta reda på var Cosette bor.

Studenterna har samlats på ABC Café för att diskutera sina revolutionsplaner. Marius kommer sent och berättar för dem om flickan han träffat och om hur hon försvann innan han knappt hunnit prata med henne. De andra retas med honom, men Enjolras avbryter dem och säger att de har viktigare saker att tänka på, de har ett högre mål; rättvisa åt folket.

Gavroche kommer rusande, med budet att General Lamarque är död. Enjolras ser detta som det tecken de har väntat på. På generalens begravningsdag skall revolutionen bryta ut. De ger sig ut på gatorna för att sprida sitt budskap.

Cosette går ensam i sin trädgård och tänker på Marius, som hon genast blev förälskad i. Hon undrar om han känner samma sak som hon. Då kommer Valjean ut ur huset. Cosette som bara kommer ihåg lite från sin barndom vill ha reda på sanningen, men han svarar bara att det är bättre om hon inte vet, varpå han går in igen.

Under tiden har Eponine fått reda på var Cosette bor och nu tagit med sig Marius dit. Den höga grinden in till trädgården är låst, men Marius klättrar över och kommer in till Cosette. De sjunger om sin kärlek till varandra, medan Eponine utanför sjunger om sin obesvarade kärlek till Marius. När Cosette och Marius går längre in i trädgården dyker det plötsligt upp en skum figur. Eponine ser genast att det är en av hennes fars kumpaner. De skall råna huset eftersom Thénardier tycker att de fick alldeles för lite betalt av Valjean för Cosette.

Eponine som är orolig för att Marius skall råka illa ut försöker övertala dem att inte göra det. När inte det hjälper skriker hon som varning och gänget flyr hals över huvud. Marius och Cosette kommer tillbaka till grinden, och han presenterar dem för varandra. Samtidigt som Valjean kommer ut i trädgården, ditlockad av Eponines skrik, klättrar Marius över grinden och försvinner. Cosette ljuger och säger att hon såg tre män i skuggorna utanför grinden och att det var hon som skrek av rädsla.

Valjean tror att det är Javert som hittat deras bostad och han bestämmer att de skall fly till England redan nästa dag. Enjolras och studenterna sjunger om att nu är det bara en dag kvar tills frihetens barrikader reser sig. Marius kan inte bestämma sig om han skall följa med Cosette till England eller stanna och slåss med sina vänner, men bestämmer sig ändå för att stanna.

Han och Cosette sjunger om sin vånda att lämna varandra. Eponine sörjer över att Marius är förlorad för henne och om hur hon önskar att allt vore annorlunda. Javert har planer på att infiltrera studenterna och på så sätt hjälpa till att kväva upproret i dess linda samtidigt som paret Thénardier drömmer om de rikedomar de kan lägga händerna på när revolutionen börjar.

Akt 2

Revolutionärerna har byggt en stor barrikad mitt i gatan. Javert, som är klädd som en av dem, erbjuder sig att ge sig iväg och ta reda på styrkan hos deras fiende. Enjolras tycker att det är en bra idé och Javert ger sig iväg. Eponine är med på barrikaderna, klädd som en pojke, för att få vara nära Marius. Marius vill inte att Eponine skall bli skjuten utan skickar iväg henne till Cosette med ett brev.

Hemma hos Cosette möter hon Valjean. Hon berättar att hon har ett brev till Cosette från en av studenterna på barrikaderna. Hon ger honom brevet och ger sig iväg igen, men Valjean läser brevet istället för att ge det till sin skyddsling. Det är ett avskedsbrev, som ber Cosette att be för sin Marius eftersom han ber för henne.

Eponine vandrar ensam genom den sovande staden. Hon sjunger om sin kärlek till Marius och om hur hon önskar att han vore hos henne för all framtid, även om hon vet att det aldrig kommer att hända.

Armén avancerar mot barrikaden och beordrar dem att ge upp. Enjolras lyckas egga studenterna och avspisar armén, när Javert kommer tillbaka och förser dem med felaktig information. Gatpojken Gavroche känner dock igen honom och avslöjar honom. Studenterna binder Javert och talar om att folket skall få bestämma hans öde; han kommer inte att bli den siste av dem att dö.

Javert förs bort och plötsligt hörs skott. Det är Eponine som har tagit sig tillbaka till barrikaden, men blivit skadad. Hon dör i Marius armar, efter att ha bekänt sin kärlek till honom. Studenterna lovar att hämnas hennes död.

Valjean klättrar över barrikaden, klädd som en av militären. Studenterna är misstänksamma och visar honom Javert, samtidigt som de hotar med att utsätta Valjean för samma sak om han ljuger. De hinner inte fråga så mycket innan armén anfaller. Under striden skjuter Valjean en smygskytt som siktar på Enjolras. Studenterna lyckas vinna första slaget och som tack för att Valjean räddade hans liv lovar Enjolras att göra Valjean en tjänst.

Valjean ber att få ta hand om Javert och tar med honom en bit bort från barrikaderna. Javert tror att Valjean skall döda honom, men Valjean skär av repen, fyrar av ett skott i luften, och låter Javert löpa. Studenterna tror naturligtvis att polismannen är död.

Det är nu natt och revolutionärerna varvar ner, sjunger och dricker. Marius längtar efter sin Cosette. Sent på natten lägger sig alla studenterna utom vakten och sover. Valjean som fattat tycke för Marius vakar över honom, och ber till Gud att han skall klara sig. När gryningen kommer står det klart att den revolutionära folkstorm som studenterna hade väntat sig inte har utbrutit.

De är ensamma mot hela arméstyrkan. Enjolras befaller alla kvinnor och alla män med familjer att lämna barrikaderna. Studenterna börjar få ont om ammunition. Lille Gavroche klättrar, trots de andras försök att hindra honom, över barrikaderna för att samla in ammunition från de döda kropparna som ligger där. Han klarar sig en lång stund, men blir till de andras stora bestörtning nedskjuten. Så anfaller armén än en gång.

Enjolras manar på de kvarvarande studenterna och säger att även om de dör, så kommer striden för rättvisa att fortsätta i all evighet. Han ställer sig högst upp på barrikaden och svänger den röda fanan, men blir skjuten och störtar ner. Snart är alla studenterna döda, utom Marius som är skadad och medvetslös samt Valjean som är helt oskadd. Valjean lyfter upp Marius och flyr ned i kloakerna med honom. Strax efter klättrar Javert över barrikaden. När han inte hittar Valjeans kropp förstår han att han måste vara nere i kloakerna och ger sig av dit de mynnar ut.

Thénardier släpar ner lik i kloakerna och stjäl deras värdesaker. Valjean kommer bärande på Marius och kollapsar. Thénardier får syn på dem och rånar Marius, bl.a. tar han en ring. Sedan vänder han sig mot Valjean, känner igen honom och ger sig iväg. Så småningom vaknar Valjean och släpar vidare på sin börda och när de närmar sig utgången möter de Javert.

Valjean ber att han skall få rädda Marius och Javert minns Valjeans godhet mot honom själv och låter dem gå. Javert har ångest, han kan inte smälta att Valjean lät honom gå när han kunde ha dödat honom. Han vägrar att leva i skuld till en förbrytare och tar sitt liv genom att hoppa i floden.

Marius håller på att återhämta sig från sina sår. Han vet inte vem det var som räddade honom från barrikaderna. Han tänker sig tillbaka till ABC Café, där hans vänner möttes för sista gången. Han sörjer dem och tänker på deras längtan efter en ny morgondag, den morgondag som aldrig kom. Och han frågar sig vad deras död var värd, medan vålnaderna av alla de som dött på barrikaden syns i bakgrunden. Så småningom blir han dock frisk och det ståndar till bröllop mellan honom och Cosette.

Innan bröllopet söker Valjean upp Marius och berättar för honom att han är en före detta fånge, och att han tänker ge sig av för att Cosette aldrig skall få reda på något och bespara henne skammen. Marius går motvilligt med på att hålla tyst. Marius och Cosette får fira sitt bröllop utan Valjean när paret Thénardier plötsligt dyker upp, utstyrda i hiskeliga kläder och frisyrer. De vill tala med Marius.

Thénardier säger att han såg något i kloakerna, dagen på barrikaderna föll, men vill ha 500 franc för att säga något. Marius betalar och Thénardier berättar att han såg Valjean i kloakerna, rånandes lik. Som bevis håller han fram en ring som han skulle ha fått av Valjean för att hålla tyst om vad han sett. Marius känner igen sin egen ring och förstår hur hela historien hänger ihop. Han slår till Thénardier och kör iväg honom från festen. Sedan ger sig Marius och Cosette iväg för att få tag i Valjean.

Ensam i sin kammare sitter Valjean. Han är gammal och vet att han snart skall dö. Han ber för att Marius och Cosette skall få det bra. Då visar sig Fantines ande, som tackar för att han uppfostrat hennes barn med kärlek. Marius och Cosette kommer inrusande i rummet; de ser inte Fantine. Marius berättar nu att han vet vem som räddat honom från barrikaderna och tackar Valjean av hela sitt hjärta.

Valjean har skrivit ner sin historia på ett papper och ber Cosette läsa den när han är död. Han berättar om hennes mor som gav sitt liv för henne. Nu syns också alla de andra vålnaderna och ledsagad av Fantine och Eponine dör Valjean och förenar sig med dem.

IN ENGLISH

Volume I: Fantine

The story begins in 1815 in Digne, as the peasant Jean Valjean, just released from 19 years’ imprisonment in the Bagne of Toulon—five for stealing bread for his starving sister and her family and fourteen more for numerous escape attempts—is turned away by innkeepers because his yellow passport marks him as a former convict. He sleeps on the street, angry and bitter.

Digne’s benevolent Bishop Myriel gives him shelter. At night, Valjean runs off with Myriel’s silverware. When the police capture Valjean, Myriel pretends that he has given the silverware to Valjean and presses him to take two silver candlesticks as well, as if he had forgotten to take them. The police accept his explanation and leave. Myriel tells Valjean that his life has been spared for God, and that he should use money from the silver candlesticks to make an honest man of himself.

Valjean broods over Myriel’s words. When opportunity presents itself, purely out of habit, he steals a 40-sous coin from 12-year-old Petit Gervais and chases the boy away. He quickly repents and searches the city in panic for Gervais. At the same time, his theft is reported to the authorities. Valjean hides as they search for him, because if apprehended he will be returned to the galleys for life as a repeat offender.

Six years pass and Valjean, using the alias Monsieur Madeleine, has become a wealthy factory owner and is appointed mayor of Montreuil-sur-Mer. Walking down the street, he sees a man named Fauchelevent pinned under the wheels of a cart. When no one volunteers to lift the cart, even for pay, he decides to rescue Fauchelevent himself. He crawls underneath the cart, manages to lift it, and frees him. The town’s police inspector, Inspector Javert, who was an adjutant guard at the Bagne of Toulon during Valjean’s incarceration, becomes suspicious of the mayor after witnessing this remarkable feat of strength. He has known only one other man, a convict named Jean Valjean, who could accomplish it.

Years earlier in Paris, a grisette named Fantine was very much in love with Félix Tholomyès. His friends, Listolier, Fameuil, and Blachevelle were also paired with Fantine’s friends Dahlia, Zéphine, and Favourite. The men abandon the women, treating their relationships as youthful amusements. Fantine must draw on her own resources to care for her and Tholomyès’ daughter, Cosette. When Fantine arrives at Montfermeil, she leaves Cosette in the care of the Thénardiers, a corrupt innkeeper and his selfish, cruel wife.

Fantine is unaware that they are abusing her daughter and using her as forced labor for their inn, and continues to try to meet their growing, extortionate and fictitious demands. She is later fired from her job at Jean Valjean’s factory, because of the discovery of her daughter, who was born out of wedlock. Meanwhile, the Thénardiers’ monetary demands continue to grow. In desperation, Fantine sells her hair and two front teeth, and she resorts to prostitution to pay the Thénardiers. Fantine is slowly dying from an unspecified disease.

A dandy named Bamatabois harasses Fantine in the street, and she reacts by striking him. Javert arrests Fantine. She begs to be released so that she can provide for her daughter, but Javert sentences her to six months in prison. Valjean (Mayor Madeleine) intervenes and orders Javert to release her. Javert resists but Valjean prevails. Valjean, feeling responsible because his factory turned her away, promises Fantine that he will bring Cosette to her. He takes her to a hospital.

Javert comes to see Valjean again. Javert admits that after being forced to free Fantine, he reported him as Valjean to the French authorities. He tells Valjean he realizes he was wrong, because the authorities have identified someone else as the real Jean Valjean, have him in custody, and plan to try him the next day. Valjean is torn, but decides to reveal himself to save the innocent man, whose real name is Champmathieu. He travels to attend the trial and there reveals his true identity. Valjean returns to Montreuil to see Fantine, followed by Javert, who confronts him in her hospital room.

After Javert grabs Valjean, Valjean asks for three days to bring Cosette to Fantine, but Javert refuses. Fantine discovers that Cosette is not at the hospital and fretfully asks where she is. Javert orders her to be quiet, and then reveals to her Valjean’s real identity. Weakened by the severity of her illness, she falls back in shock and dies. Valjean goes to Fantine, speaks to her in an inaudible whisper, kisses her hand, and then leaves with Javert. Later, Fantine’s body is unceremoniously thrown into a public grave.

Volume II: Cosette

Portrait of “Cosette” by Emile Bayard, from the original edition of Les Misérables (1862)

Valjean escapes, is recaptured, and is sentenced to death. The king commutes his sentence to penal servitude for life. While imprisoned in the Bagne of Toulon, Valjean, at great personal risk, rescues a sailor caught in the ship’s rigging. Spectators call for his release. Valjean fakes his own death by allowing himself to fall into the ocean. Authorities report him dead and his body lost.

Valjean arrives at Montfermeil on Christmas Eve. He finds Cosette fetching water in the woods alone and walks with her to the inn. He orders a meal and observes how the Thénardiers abuse her, while pampering their own daughters Éponine and Azelma, who mistreat Cosette for playing with their doll. Valjean leaves and returns to make Cosette a present of an expensive new doll which, after some hesitation, she happily accepts. Éponine and Azelma are envious. Madame Thénardier is furious with Valjean, while her husband makes light of Valjean’s behaviour, caring only that he pay for his food and lodging.

The next morning, Valjean informs the Thénardiers that he wants to take Cosette with him. Madame Thénardier immediately accepts, while Thénardier pretends to love Cosette and be concerned for her welfare, reluctant to give her up. Valjean pays the Thénardiers 1,500 francs, and he and Cosette leave the inn. Thénardier, hoping to swindle more out of Valjean, runs after them, holding the 1,500 francs, and tells Valjean he wants Cosette back. He informs Valjean that he cannot release Cosette without a note from the child’s mother. Valjean hands Thénardier Fantine’s letter authorizing the bearer to take Cosette. Thénardier then demands that Valjean pay a thousand crowns, but Valjean and Cosette leave. Thénardier regrets that he did not bring his gun and turns back toward home.

Valjean and Cosette flee to Paris. Valjean rents new lodgings at Gorbeau House, where he and Cosette live happily. However, Javert discovers Valjean’s lodgings there a few months later. Valjean takes Cosette and they try to escape from Javert. They soon find shelter in the Petit-Picpus convent with the help of Fauchelevent, the man whom Valjean once rescued from being crushed under a cart and who has become the convent’s gardener. Valjean also becomes a gardener and Cosette becomes a student at the convent school.

Volume III: Marius

Eight years later, the Friends of the ABC, led by Enjolras, are preparing an act of anti-Orléanist civil unrest (i.e. the Paris uprising on 5–6 June 1832, following the death of General Lamarque, the only French leader who had sympathy towards the working class. Lamarque was a victim of a major cholera epidemic that had ravaged the city, particularly its poor neighborhoods, arousing suspicion that the government had been poisoning wells). The Friends of the ABC are joined by the poor of the Cour des miracles, including the Thénardiers’ eldest son Gavroche, who is a street urchin.

One of the students, Marius Pontmercy, has become alienated from his family (especially his royalist grandfather M. Gillenormand) because of his Bonapartism views. After the death of his father, Colonel Georges Pontmercy, Marius discovers a note from him instructing his son to provide help to a sergeant named Thénardier who saved his life at Waterloo—in reality Thénardier was looting corpses and only saved Pontmercy’s life by accident; he had called himself a sergeant under Napoleon to avoid exposing himself as a robber.

At the Luxembourg Garden, Marius falls in love with the now grown and beautiful Cosette. The Thénardiers have also moved to Paris and now live in poverty after losing their inn. They live under the surname “Jondrette” at Gorbeau House (coincidentally, the same building Valjean and Cosette briefly lived in after leaving the Thénardiers’ inn). Marius lives there as well, next door to the Thénardiers.

Éponine, now ragged and emaciated, visits Marius at his apartment to beg for money. To impress him, she tries to prove her literacy by reading aloud from a book and by writing “The Cops Are Here” on a sheet of paper. Marius pities her and gives her some money. After Éponine leaves, Marius observes the “Jondrettes” in their apartment through a crack in the wall. Éponine comes in and announces that a philanthropist and his daughter are arriving to visit them. In order to look poorer, Thénardier puts out the fire and breaks a chair. He also orders Azelma to punch out a window pane, which she does, resulting in cutting her hand (as Thénardier had hoped).

The philanthropist and his daughter enter—actually Valjean and Cosette. Marius immediately recognizes Cosette. After seeing them, Valjean promises them he will return with rent money for them. After he and Cosette leave, Marius asks Éponine to retrieve her address for him. Éponine, who is in love with Marius herself, reluctantly agrees to do so. The Thénardiers have also recognized Valjean and Cosette, and vow their revenge. Thénardier enlists the aid of the Patron-Minette, a well-known and feared gang of murderers and robbers.

Marius overhears Thénardier’s plan and goes to Javert to report the crime. Javert gives Marius two pistols and instructs him to fire one into the air if things get dangerous. Marius returns home and waits for Javert and the police to arrive. Thénardier sends Éponine and Azelma outside to look out for the police. When Valjean returns with rent money, Thénardier, with Patron-Minette, ambushes him and he reveals his real identity to Valjean. Marius recognizes Thénardier as the man who saved his father’s life at Waterloo and is caught in a dilemma.

He tries to find a way to save Valjean while not betraying Thénardier. Valjean denies knowing Thénardier and tells him that they have never met. Valjean tries to escape through a window but is subdued and tied up. Thénardier orders Valjean to pay him 200,000 francs. He also orders Valjean to write a letter to Cosette to return to the apartment, and they would keep her with them until he delivers the money. After Valjean writes the letter and informs Thénardier of his address, Thénardier sends out Mme. Thénardier to get Cosette. Mme. Thénardier comes back alone, and announces the address is a fake.

It is during this time that Valjean manages to free himself. Thénardier decides to kill Valjean. While he and Patron-Minette are about to do so, Marius remembers the scrap of paper that Éponine wrote on earlier. He throws it into the Thénardiers’ apartment through the wall crack. Thénardier reads it and thinks Éponine threw it inside. He, Mme. Thénardier and Patron-Minette try to escape, only to be stopped by Javert.

He arrests all the Thénardiers and Patron-Minette (except Claquesous, who escapes during his transportation to prison, and Montparnasse, who stops to run off with Éponine instead of joining in on the robbery). Valjean manages to escape the scene before Javert sees him.

Volume IV: The Idyll in the Rue Plumet and the Epic in the Rue St. Denis

Éponine prevents the robbery at Valjean’s house

After Éponine’s release from prison, she finds Marius at “The Field of the Lark” and sadly tells him that she found Cosette’s address. She leads him to Valjean’s and Cosette’s house on Rue Plumet, and Marius watches the house for a few days. He and Cosette then finally meet and declare their love for one another. Thénardier, Patron-Minette and Brujon manage to escape from prison with the aid of Gavroche (a rare case of Gavroche helping his family in their criminal activities).

One night, during one of Marius’s visits with Cosette, the six men attempt to raid Valjean’s and Cosette’s house. However, Éponine, who has been sitting by the gates of the house, threatens to scream and awaken the whole neighbourhood if the thieves do not leave. Hearing this, they reluctantly retire. Meanwhile, Cosette informs Marius that she and Valjean will be leaving for England in a week’s time, which greatly troubles the pair.

The next day, Valjean is sitting in the Champ de Mars. He is feeling troubled about seeing Thénardier in the neighbourhood several times. Unexpectedly, a note lands in his lap, which says “Move Out.” He sees a figure running away in the dim light. He goes back to his house, tells Cosette they will be staying at their other house on Rue de l’Homme Arme, and reconfirms to her that they will be moving to England.

Marius tries to get permission from M. Gillenormand to marry Cosette. His grandfather seems stern and angry, but has been longing for Marius’s return. When tempers flare, he refuses his assent to the marriage, telling Marius to make Cosette his mistress instead. Insulted, Marius leaves.

The following day, the students revolt and erect barricades in the narrow streets of Paris. Gavroche spots Javert and informs Enjolras that Javert is a spy. When Enjolras confronts him about this, he admits his identity and his orders to spy on the students. Enjolras and the other students tie him up to a pole in the Corinth restaurant.

Later that evening, Marius goes back to Valjean’s and Cosette’s house on Rue Plumet, but finds the house no longer occupied. He then hears a voice telling him that his friends are waiting for him at the barricade. Distraught to find Cosette gone, he heeds the voice and goes.

When Marius arrives at the barricade, the revolution has already started. When he stoops down to pick up a powder keg, a soldier comes up to shoot Marius. However, a man covers the muzzle of the soldier’s gun with his hand. The soldier fires, fatally wounding the man, while missing Marius.

Meanwhile, the soldiers are closing in. Marius climbs to the top of the barricade, holding a torch in one hand, a powder keg in the other, and threatens to the soldiers that he will blow up the barricade. After confirming this, the soldiers retreat from the barricade.

Marius decides to go to the smaller barricade, which he finds empty. As he turns back, the man who took the fatal shot for Marius earlier calls Marius by his name. Marius discovers this man is Éponine, dressed in men’s clothes. As she lies dying on his knees, she confesses that she was the one who told him to go to the barricade, hoping they would die together. She also confesses to saving his life because she wanted to die before he did.

The author also states to the reader that Éponine anonymously threw the note to Valjean. Éponine then tells Marius that she has a letter for him. She also confesses to have obtained the letter the day before, originally not planning to give it to him, but decides to do so in fear he would be angry at her about it in the afterlife.

After Marius takes the letter, Éponine then asks him to kiss her on the forehead when she is dead, which he promises to do. With her last breath, she confesses that she was “a little bit in love” with him, and dies.

Marius fulfills her request and goes into a tavern to read the letter. It is written by Cosette. He learns Cosette’s whereabouts and he writes a farewell letter to her. He sends Gavroche to deliver it to her, but Gavroche leaves it with Valjean. Valjean, learning that Cosette’s lover is fighting, is at first relieved, but an hour later, he puts on a National Guard uniform, arms himself with a gun and ammunition, and leaves his home.

Volume V: Jean Valjean

Valjean in the sewers with the wounded Marius (US edition, 1900)

Valjean arrives at the barricade and immediately saves a man’s life. He is still not certain if he wants to protect Marius or kill him. Marius recognizes Valjean at first sight. Enjolras announces that they are almost out of cartridges. When Gavroche goes outside the barricade to collect more ammunition from the dead National Guardsmen, he is shot dead.

Valjean volunteers to execute Javert himself, and Enjolras grants permission. Valjean takes Javert out of sight, and then shoots into the air while letting him go. Marius mistakenly believes that Valjean has killed Javert. As the barricade falls, Valjean carries off the injured and unconscious Marius. All the other students are killed. Valjean escapes through the sewers, carrying Marius’s body. He evades a police patrol, and reaches an exit gate but finds it locked.

Thénardier emerges from the darkness. Valjean recognizes Thénardier, but Thénardier does not recognize Valjean. Thinking Valjean a murderer lugging his victim’s corpse, Thénardier offers to open the gate for money. As he searches Valjean and Marius’s pockets, he surreptitiously tears off a piece of Marius’s coat so he can later find out his identity. Thénardier takes the thirty francs he finds, opens the gate, and allows Valjean to leave, expecting Valjean’s emergence from the sewer will distract the police who have been pursuing him.

Upon exiting, Valjean encounters Javert and requests time to return Marius to his family before surrendering to him. Surprisingly Javert agrees, assuming that Marius will be dead within minutes. After leaving Marius at his grandfather’s house, Valjean asks to be allowed a brief visit to his own home, and Javert agrees. There, Javert tells Valjean he will wait for him in the street, but when Valjean scans the street from the landing window he finds Javert has gone.

Javert walks down the street, realizing that he is caught between his strict belief in the law and the mercy Valjean has shown him. He feels he can no longer give Valjean up to the authorities but also cannot ignore his duty to the law. Unable to cope with this dilemma, Javert commits suicide by throwing himself into the Seine.

Marius slowly recovers from his injuries. As he and Cosette make wedding preparations, Valjean endows them with a fortune of nearly 600,000 francs. As their wedding party winds through Paris during Mardi Gras festivities, Valjean is spotted by Thénardier, who then orders Azelma to follow him.

After the wedding, Valjean confesses to Marius that he is an ex-convict. Marius is horrified, assumes the worst about Valjean’s moral character, and contrives to limit Valjean’s time with Cosette. Valjean accedes to Marius’ judgment and his separation from Cosette. Valjean loses the will to live and retires to his bed.

Thénardier approaches Marius in disguise, but Marius recognizes him. Thénardier attempts to blackmail Marius with what he knows of Valjean, but in doing so, he inadvertently corrects Marius’s misconceptions about Valjean and reveals all of the good he has done. He tries to convince Marius that Valjean is actually a murderer, and presents the piece of coat he tore off as evidence.

Stunned, Marius recognizes the fabric as part of his own coat and realizes that it was Valjean who rescued him from the barricade. Marius pulls out a fistful of notes and flings it at Thénardier’s face. He then confronts Thénardier with his crimes and offers him an immense sum to depart and never return. Thénardier accepts the offer, and he and Azelma travel to America where he becomes a slave trader.

As they rush to Valjean’s house, Marius tells Cosette that Valjean saved his life at the barricade. They arrive to find Valjean near death and reconcile with him. Valjean tells Cosette her mother’s story and name. He dies content and is buried beneath a blank slab in Père Lachaise Cemetery.

OM FÖRESTÄLLNINGEN

Sånger

Första akten

  • Prologue
    • Look down (Se ner)
    • On Parole
    • Valjean arrested/Valjean forgiven
    • Valjean’s Soliloquy (Vad har jag gjort?)
  • At the End of the Day (När en dag är förbi)
  • I Dreamed a Dream (Jag har en dröm)
  • Lovely Ladies
    • Fantine’s Arrest
    • Runaway Cart
  • Who Am I?/The Trial (Vem är jag?)
  • Fantine’s Death (Kom till mig)
  • Confrontation
  • Castle on a Cloud (I himlens slott)
  • Master of the House (Herre i sitt hus)
  • Well Scene
  • Bargain/The Waltz of Treachery
  • Look Down (Gavroches Sång)
    • The Robbery/Javert’s Intervention
  • Stars (Guds Stjärnor)
  • Eponine’s Errand
  • ABC Café/Red and Black (Kafé ABC)
  • Do You Hear the People Sing (Folkets Sång)
  • Rue Plumet/In My Life (Inom mig)
    • Heart Full of Love (Av hjärta och själ)
    • Attack on Rue Plumet
    • The departure
  • One Day More (Än en dag)

Andra akten

  • At the Barricade/Upon These Stones
  • On My Own (För mig själv)
  • Building the Barricade (Första anfallet)
    • Javert’s Arrival
    • Little People
  • Little Fall of Rain (Ett litet stilla regn)
  • Valjean on the barricade
  • Night of Anguish
  • First Attack
  • Drink With Me (Drick med mig)
  • Bring Him Home (Led hans väg)
  • Dawn of Anguish
    • Second Attack/Death of Gavroche
    • Final Battle
  • Sewers/Dog Eats Dog
  • Javert’s Suicide (Javerts Självmord)
  • Turning
  • Empty Chairs At Empty Tables (Tomma bord och tomma stolar)
  • Every Day
  • Valjean’s Confession
  • Wedding Chorale (Bröllopet)
  • Beggars At the Feast (Ett sånt kalas)
  • Epilogue/Finale (Epilog)

Svenska uppsättningen 1990

Den första svenska uppsättningen av Les Misérables hade premiär på Cirkus i Stockholm den 4 december 1990 i regi av Ken Caswell baserad på originalregin av Trevor Nunn och John Caird.

Stockholmsproduktionen var en direkt kopia på Londonversionen. Den svenska översättningen gjordes av Ture Rangström. Ett urval av musikalens sånger på svenska gavs ut på CD av CBS 1991. Uppsättningen vann fyra Guldmasker 1991.

Huvudroller

  • Jean Valjean: Tommy Körberg
  • Javert: Jan Åström
  • Fantine: Karin Glenmark
  • Madame Thénardier: Beatrice Järås
  • Thénardier: Claes Malmberg
  • Marius: Richard Carlsohn
  • Cosette: Gunilla Backman
  • Eponine: Maria Rydberg
  • Enjolras: Joakim Jennefors

Mer att läsa