Lucia di Lammermoor fullträff på Hedeland

Lina Johnson med ensemble – foto: Mikal Schlosser

Lucia di Lammermoor fullträff på Hedeland

Premiär 4.8.2018 på Opera Hedeland

Musik: Gaetano Donizetti|Libretto: Salvadore Cammarano|Översättning: Kamilla Pontoppidan Haderup|Dirigent: Martin Nagashima Toft|Regissör: Rodula Gaitanou|Scenografi och ljusdesign: Simon Corder|Kostumedesign: Göje Rostrup|Koregraf: Jannick Elkaer|Ljuddesign: Claus Pedersen|Solister: Lina Johnson, Audun Iversen, Adam Frandsen, Rasmus Jupin, Steffen Bruun, Stina Schmidt och Jonathan Koppel|Säckpipa: Palle H.A. Ankerstjerne Schiernin

Det var en traditionell uppsättning, ett tidsmässigt kostymdrama, placerad tidsmässigt korrekt utan en massa onödiga moderna hänsyftningar.

Det är tids nog att man i efterhand i lugn och ro, var och en på sin kammare, kan begrunda den aktuella och moderna tolkningen som är fullt möjlig. Uttryckt på  ett annat sätt en kvinnas frigörelseprocess och rätten att välja den hon älskar utan inblandning av patriarkets medlemmar.

Till den starka upplevelsen vill jag absolut räkna den scenografiska lösningen och där vi fick möjlighet att uppleva livet på ett skotskt herresäte i slutet av 1600-talet.

Scenografen Simon Corder hade verkligen fått i hop alla scenografiska delar för att förtydliga handlingen och på den begränsade ytan som han hade till sitt förfogande. Den i handlingen centrala sängen hade finurligt placerats på orkesterhusets tak och dit nådde man via en tidstypisk trappa.

Här hade regissören valt att illustrera en trolig orsak till Lucias sammanbrott genom att visa den regelmässiga våldtäkten!

Musikaliskt var det en mycket drabbande upplevelse och orkestern Collegium Musicum under ledning av dirigenten Martin Nagashima Toft. Han gjorde en överlag hyfsad insats särskild med tanke på de svårigheter som finns och som består i att dirigenten inte har någon naturlig ögonkontakt.

Vokalt var det en lysande upplevelse där jag blev imponerad av de olika solisterna, varav några var helt nya bekantskaper som också medverkade i Opera Hedelands kör under ledning av Filipe Carvalheiro.

Det noterades utmärkta insatser av Stina Schmidt i partiet som Alisa, Jonathan Koppel i partiet som Normanno, men också Steffen Bruun som sjöng Raimondos parti och Rasmus Jupin som sjöng Arturo den mördade makens parti.

Föreställningens tre huvudpartier sjöngs och gestaltades med beröm godkänd för Adam Frandsens Edgardo och Audun Iversens dominante broder Enrico. Det var  vackert, dynamiskt, kraftfullt och  mycket njutbart.

Bäst på plan var från början Audun Iversen, men det blev en uppgift som hans fru fick ta över, Lina Johnson, särskilt i sista akten. Vokalt och musikaliskt blev Lucias vansinnesaria det som satte pricken över i:eet och att få uppleva arian som den ursprungligen var tänkt att framföras var en verklig fjäder i hatten både för Lina Johnson och Sascha Reckerts glasharmonikaspel.

Avslutningsvis räknar jag detta som en av de absolut bästa operaupplevelserna under alla de åren som jag har besökt Opera Hedeland.

De danska tidningar redovisar oftast sitt omdöme i ett antal stjärnor och årets uppsättning, Lucia di Lammermoor får sex stjärnor av Operalogg.

Lucia di Lammermoor ges också den 10 och 11 augusti

Andra recensioner

Lars Erik Larsson i bloggen Musik och Mat

Gregers DH

Related posts