Lucia di Lammermoor på Göteborgsoperan 2013

Lucia di Lammermoor på Göteborgsoperan 2013 Mattias Ermedahl (Normanno), Bülent Bezdüz (Edgardo) och Kerstin Avemo (Lucia). - foto: Mats Bäcker
77 / 100

Det har varit dubbelpremiär på GöteborgsOperan dels premiär på deras första Donizetti opera dels premiär på hans ”Lucia di Lammermoor”  Uppsättningen som regisserades av engelsmannen David Alden hade ursprungligen premiär på English National Opera (ENO) i London år 2008 och blev sådan framgång att verket även sattes upp en andra gång 2010.Det är tydligen inne med Donizetti i år för detta är nu den fjärde Donizetti operan som jag ser på mindre än en månad och dessutom har jag sett två uppsättningar av ”Kärleksdrycken” och detta blir min andra ”Lucia di Lammormoor” på fjorton dagar.

Lucia di Lammermoor på Göteborgsoperan 2013

Tidigare har jag också sett Marianne Mörcks fantastiska uppsättning för ett antal år sedan, men också den på DKT två gånger. Senast såg jag alltså den fantastiska versionen från Metropolitan Opera direktutsändningen på Spegeln i Malmö.Uppsättningarna var på ett sätt ganska lika varandra även om handlingen i New York utspelade sig både ute och inne, medan man i denna version hade förlagt handlingen inomhus, om ni förstår vad jag menar.

I stort sett gillade jag Aldens version, men jag har lite svårt att förstå varför han vill göra Lucia till ung dum kvinna och särskilt de sexuella anspelningarna mellan Lucia och hennes bror. Det tyckte jag var onödigt, men det finns kanske en nutida läsning som gör detta inslag berättigat, men jag är mycket tveksam.

Att Lucia blir vansinnig beror, enligt min mening, i huvudsak på Edgardos plötsliga uppdykande, just när hon har tvingats skriva under äktenskapskontraktet, och det dåliga samvetet när hon upptäcker att hon har blivit lurad av brodern med hjälp av det falska brevet. Lägg därtill sorgen över moderns död då tror jag att det räcker till för att driva en ung kvinna till mord och vansinne.

Det finns också några andra smärre invändningar, men dessa avstår jag från att ta upp i detta sammanhang.Det var en fantastisk operaupplevelse och främst var det som sig bör det älskande paret som svarade för den bästa prestationen. Kerstin Avemo gjorde en rakt igenom helt fantastisk fin rollprestation och den turkiske tenoren Bülent Bezdüz, var också helt fantastisk i sin rollprestation.Vilken tenorkraft, men det visste såklart vi som tidigare har hört honom som Rodolfo i Puccini´s ”La Bohème” på samma scen för några år sedan.

Ett par av hans entréer var dock ganska dråpliga särskilt den när han smög in bakom gardinen. Det är ju inte heller fel att få dra på smilbandet, även om det kanske inte passar sig i en dylik allvarlig historia, som ju ”Lucia di Lammermoor” egentligen är.

Kerstin Avemo har jag nog bara hört tidigare i ”Rigoletto” som Gilda på KO, men hon hade en koloraturstämma som påminde mig om en annan sångerska, nämligen Dilbér som jag upplevde i Malmö Opera:s version för typ femton år sedan. Hon var väl i klass med Metropolitans Lucia, nämligen Natalie Dessay.

Av hemmasolisterna var jag mycket imponerad av Mats Persson som sjöng brodern Enrico Ashton´s parti, men också Anders Lorentzson imponerade djupt med sin karaktäristiska stämma. Anders Lorentzson passar alldeles utmärkt både som kung, målare, präst och skomakare. Båda herrarna agerar dessutom ytterst trovärdigt.

Enligt min mening så gjorde Mats Persson ett väsentligt bättre intryck än rollinnehavaren i uppsättningen från Metropolitan Opera gjorde.Erika Sax sjöng också utmärkt, men tyvärr är hennes parti ganska litet och även om alla roller är viktiga så får detta omdöme räcka. Bra var också Tomas Lind som sjöng Lord Arturo Bucklaw, mannen som skulle rädda Enrico Ashtons ekonomi genom giftermålet med Lucia. Fint agerande och det såg onekligen lite dråpligt ut när Enrico skulle hälsa på honom och istället fick ta hand om lord Arturos hatt och käpp.

Mattias Ermedahl gjorde också en bra prestation som Normanno, Enricos trotjänare och även en tydligare prestation än i Metropolitanuppsättningen för fjorton dagar sedan.
En oerhörd bra insats svarade GöteborgsOperans orkester under ledning av GianCarlo Andrettas ledning. Jag var mycket imponerad av med vilken lätthet orkestern fick fram alla dessa underbara melodier i verket.GöteborgsOperans kör svarade också för en mycket bra insats, men det är ju å andra sidan ingen nyhet, men kanske var de ytterligare ett strå vassare denna helt fantastiska operakväll.

Det är alldeles uppenbart att GO tillhör en av de främsta operascenerna i Sverige och åtminstone i Skandinavien det har deras produktioner under årens lopp visat med eftertryck och ”Lucia di Lammermoor” utgör inget undantag. Tvärtom!Synd bara att de har valt att satsa så mycket på musikalerna och kanske på bekostnad av opera, som ju egentligen borde vara det huvudsakliga för ett operahus.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Gaetano Donizetti
Libretto av Salvatore Cammarano efter Walter Scotts roman ”The Bride of Lammermoor”

Kreativt team

Regissör: David Alden
Biträdande regissör: Ian Rutherford
Scenograf: Charles Edwards
Kostymdesigner: Brigitte Reiffenstuel
Ljusdesigner: Adam Silverman
Originalkoreografi: Claire Glaskin
Rörelseinstruktör: Maxine Braham

Sångare

Lord Enrico Ashton: Mats Persson
Lucia, hans syster: Kerstin Avemo
Sir Edgardo di Rawenswood: Bülent Bezdüz
Raimondo Bidebent, präst och Lucias förtrogne: Anders Lorentzson
Alisa, Lucias sällskapsdam: Erika Sax
Normanno, Enricos trotjänare: Mattias Ermedahl

Läs mer