Lucia di Lammermoor – succé på Opera på Skäret

Lucia di Lammermoor – succé på Opera på Skäret
Lucia di Lammermoor – succé på Opera på Skäret – Foto: Andreas Hulthén

Lucia di Lammermoor – succé på Opera på Skäret

Det var från början inte alls tänkt att jag skulle bege mig till Opera på Skäret i år heller och huvudanledningen till detta är att det nästan är nödvändigt att man far dit med egen bil.

Visst, det går att ta sig dit med allmänna kommunikationer, men det innebär att man har en flera km lång promenad framför sig när man väl har anlänt till Kopparberg. Att hitta någonstans att bo i Kopparberg är inte heller det enklaste, men med hjälp av hjälpsamma vänner är det inte omöjligt att övervinna svårigheterna.

Till vissa föreställningar kan man åka ångtåg från Stockholm C direkt till anläggningen, men detta förutsätter en övernattning i kungliga huvudstaden och naturligtvis en t o r till Stockholm. Detta alternativ är dock inte tillgängligt på premiärföreställningen.

Det var dock , även i efterhand värd alla bekymmer och ansträngningar för jag blev en operaupplevelse rikare.

Årets sommaropera på Opera på Skäret är Donizetti´s ”Lucia di Lammermoor”. Det är ett verk som kräver goda solistinsatser, kör- och orkesterinsatser. Det är förvisso inte min favoritopera, men det är helt klart en av Donizetti´s bästa verk. Vacker, dramatisk och välljudande musik.

I stort anser jag att Opera på Skäret uppfyller dessa tre saker. På solistsidan imponerades jag framförallt av den kinesiska Yitian Luan som behärskade Lucias svåra parti med nästan bravur.

Alisa sjöngs av den svenskfödde sopranen Ann Roach – en helt godkänd prestation, men det är alltid svårt att bedöma när jag hör en röst för första gången. Dessutom är det ju inget stort parti, men självklart helt nödvändigt för att alla bitar skall falla på plats.

Anton Eriksson gjorde en mycket gedigen insats som Enrico, Lucias bror, men bäst på plan åtminstone bland herrarna var utan tvekan Levente Páll, som var fullödig i Raimondo´s parti. Edgardo´s parti sjöngs av Kristian Benedikt, med en röst som jag hade svårt för, men det är självklart en smaksak, men jag saknade framförallt värme, glöd och intensitet i hans röst.

Övriga herrar finns det inte så mycket att anföra, men både Kalle Leander och Anders Håkansson gjorde en utmärkt insats, som inte lämnar mycket i övrigt att önska.

Kören imponerade mycket och särskilt med tanke på deras antal och detta gäller kören som helhet även om jag är ganska svag för herrkörens insatser, särskilt i slutet av operan. Bara det en upplevelse.

Orkestern, under ledning av Marcello Mottadelli gjorde mycket fin insats och även här måste man beakta dess storlek. De lät som det satt betydligt fler i diket denna premiärkväll. Flöjtisten, Maria Jonsson svarade för en särskilt fin insats, som onekligen är värd en extra eloge, vilket också dirigenten gärna framhöll, vid applådtacket.

En eloge för den fina scenografin och de eleganta kostymerna signerade Robin Karlsson respektive Sven Östman. Enligt min mening är det nog den bästa uppsättningen som jag har upplevt på Opera på Skäret och det är naturligtvis mycket tack vare produktionsteamets insatser.

För en gång skull kan jag också kosta på mig att berömma regissören, vilket inte är någon svår uppgift eftersom han i programbladet delger oss sina tankar om uppsättningen, för att ha lyckats väl med att överföra Lucia di Lammermoor till Opera på Skärets förutsättningar. Detta skrives som det heter på förekommen anledning, annars brukar jag bara skriva om regissören, när jag inte gillar uppsättningen och tror att det är just regissören som är ansvarig för detta. Att regissören har en viktig funktion i en uppsättning är ju så självklart att det skulle betraktas som en överloppsgärning att särskilt konstatera detta välkända faktum.

Det är som jag tidigare konstaterat en av de bästa uppsättningar som jag har upplevt här och till denna upplevelse bidrar i allra högsta grad ett alldeles utmärkt program där framförallt den konstnärliga ledningen får beskriva sin uppfattning om just sin uppsättning orsak bakgrund och verkan.

Lasse Anrells kåseri, i programbladet, är en fullständig fullträff och den borde läsas av fler än besökarna till Opera på Skäret, även om jag inte delar hans uppfattning att detta är världens bästa opera, men både operan och uppsättningen är väl värd en resa till Kopparberg och Opera på Skäret.

Recensioner

Måns Uggla i Nerikes Allehanda

Kulturkompasset

Related posts

Kommentera