Lucrezia Borgia – stor succé på GöteborgsOperan

Lucrezia Borgia - stor succé på GöteborgsOperan
IMG_0148
Lucrezia Borgia – stor succé på GöteborgsOperan

Lucrezia Borgia – stor succé på GöteborgsOperan

Premiär på Lucrezia Borgia GöteborgsOperan 31 mars Musik: Gaetano Donizetti Libretto: Felice Romani efter Victor Hugo´s drama

I går kväll var det dags för GöteborgsOperans sista säsongspremiär, nämligen Donizetti´s ”Lucrezia Borgia. Det ar även premiär för mig och kanske många andra också, eftersom verket inte har spelats i Sverige sedan 1903. Det är inte heller ett verk som jag har sett på repertoaren på något av Berlins tre operahus. Verket gavs dock så sent som 2008 på La Scala i Milano och med Renée Fleming i huvudrollen i en föreställning, men det är ett operahus som jag än så länge bara har skådat från utsidan.

Uppsättningen är den fjärde verket i GO:s omtalade kvinnoporträtt, men det är knappast ett verk som kommer att väcka liknade diskussioner som ”Lady Macbeth från Mzensk” och för egen del känns det rätt skönt att slippa uppleva den typen av scener som förekommer där, men i övrigt får jag villigt erkänna att den diskussionen missade jag i alla fall när den pågick som intensivast.

Verket är tydligen okänt för många för jag noterade att det tyvärr inte var fullsatt, vilket det vanligtvis alltid är på en operapremiär på alla operahus, men när recensioner blir kända blir det förmodligen rusning efter biljetterna.

Lucrezia Borgia är en Donizetti-opera och det kan mycket väl höra utan att överanstränga sig. Likheten med hans ”Lucia di Lammermoor” är påfallande, vilket jag anser att man tydligt hör om man lyssnar till musiken och framförallt orkestreringen.

Operan hade premiär på Teatro alla Scala i Milano 1833 och har getts bl a på Kungliga Teatern i Stockholm och sista föreställningen gavs 1903.

Sedan dess har verket endast getts konsertant här i landet och då i Berwaldhallen 1983, med Joan Sutherland i huvudrollen och Gösta Winbergh som Gennaro och den danske basen Ulrik Cold som Don Alonso, hertigen av Ferrara.

Montserrat Caballé medverkade i en berömd, halvscenisk föreställning på  Carnegie Hall i New York 1965, som inhoppare för Marylin Horne  och tillsammans med  de franska sångarna mezzosopranen   Jane Berbié  och som Gennaro hördes  Alain Vanzo.

Renée Fleming gjorde rollen i en föreställning på Teatro alla Scala i Milano 2008 eftersom hon blev utbuad av publiken, Fleming har också gjort partiet  på San Francisco –operan så sent som i oktober 2011

Det är alltså ett verk som jag inte tidigare har upplevt och inte heller har någon cd-inspelning eller är närmare bekant med på annat sätt, men en Donizetti opera brukar alltid vara  hör- och sevärt även om det också handlar om hur uppsättningen är gjord.

För regin svarar den hyllade Christof Loy som jag nu senast har sett i en fin uppsättning av C W Glucks ”Alceste” på Den Kongelige Opera i Köpenhamn, men också i Puccinis ”Flickan från västern” på Kungliga Operan i Stockholm. Dessutom har jag tidigare sett hans uppsättningar på GO och några till på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.

Mitt samlade intryck av hans uppsättningar är att han gillar att ha mycket folk på scenen och där kläderna får signalera ålder och annat, men uppsättningen i går gillade jag inte särskilt mycket och det beror säkert på att jag inte kunde ta till mig hans och övriga i produktionsteamets  idéer.

Det som störde mig mest var dessa ständiga klädbyten och särskilt då i andra akten då körmedlemmarna fick klä ut sig till som jag förmodar folket i Venedig kring 1500-talets början. Handlingen i pjäsen och operan utspelar sig ju egentligen  där men i denna uppsättning var handlingen i stort placerad i modern tid och så länge den höll sig kvar där kunde jag någorlunda följa med.

Till det mest positiva med uppsättningen hör de alldeles utmärkta sånginsatserna och speciellt gällde det i andra akten.I första akten dominerade husets egna sångare och då främst Ann-Kristin Jones och Mats P Persson som Maffio  Orsini respektive Don Alonso. Den ryska sopranen Katja Lewin gjorde okså en utmärkt insats, medan den turkiske tenoren Bülent Bezduz svarade för en något blek insats i prologen och första akten, men kom tillbaka med en fantastisk fin insats i andra akten. Helhetsinsatsen får alltså med beröm godkänd.

Mycket bra var också körens insatser, som denna gång var kraftigt förstärkt med solister från husets egna förmågor, men också gäster utifrån. Bland gästerna noterade jag särskilt Joel Annmo och John Sax och And ers Lorentzson mäktiga bas kunde inte döljas bakom någon förklädnad. Jonas Olofsson gjorde en sceniskt roande Rustighello liksom Marco Stella svarade för en fin insats  som Gubetto.

Orkestern under ledning av operans 1:e gästdirigent Giancarlo Andretta svarade också för en musikaliskt fin insats, men det är ju inget ovanligt utan så brukar det ju vara på GO.

Avsluningsvis kan jag rekommendera uppsättningen för dess goda sånginsatser och om du gillar Donizetti´s musik så missa inte detta tillfälle.

Du kan läsa mer om handlingen här

Här kan du se och lyssna på ett smakprov från GöteborgsOperans uppsättning

Recensioner

Martin Nyström i DN

Lennart Bromander i Aftonbladet

Karin Helander i SvD

Produktionsteam

Dirigent Giancarlo Andretta

Regissör: Christof Loy

Scenograf: Henrik Ahr

Kostymdesigner Barbara Droshin

Ljusdesigner Joachim Klein

Koreografi Thomas Wilhelm

Biträdande regissör Andreas Weirich

 

Medverkande

Don Alfonso:  Mats Persson

Donna Lucrezia Borgia, hans maka:  Katja Lewin

Gennaro:  Bülent Bezduz

Maffio Orsini: Ann-Kristin Jones

Jeppo Liverotto: Joel Annmo

Don Apostolo Gazella: Andreas Lundmark

Ascanio Petrucci: John Sax

Oloferno Vitelozzo: Erik Årman

Gubetta: Marco Stella

Rustighello: Jonas Olofsson

Astolfo: Anders Lorentzson

En röst i fjärran: Sven Törnell

Prinsessan Negroni: Klara Bringfors

Vill du veta mer om mina intryck av gårdagens föreställning kan du läsa mitt inlägg på Kulturmagasinet Kulturbloggen.

Här kan du se och lyssna på ett smakprov från GöteborgsOperans uppsättning

Related posts

Kommentera