Lucrezia Borgia GöteborgsOperan 2012

Lucrezia Borgia GöteborgsOperan 2012 Katja Levin (Lucrezia Borgia) och Bülent Bezdüz (Gennaro) - foto: Mats Bäcker
78 / 100

Lucrezia Borgia i går kväll var det dags för GöteborgsOperans sista säsongspremiär, nämligen Donizetti´s Lucrezia Borgia. Det är även premiär för mig och kanske många andra också, eftersom verket inte har spelats i Sverige sedan 1903. Det är inte heller ett verk som jag har sett på repertoaren på något av Berlins tre operahus. Verket gavs dock så sent som 2008 på La Scala i Milano och med Renée Fleming i huvudrollen i en föreställning, men det är ett operahus som jag än så länge bara har skådat från utsidan.

Lucrezia Borgia GöteborgsOperan 2012

Uppsättningen är den fjärde verket i GO:s omtalade kvinnoporträtt, men det är knappast ett verk som kommer att väcka liknade diskussioner som “Lady Macbeth från Mzensk” och för egen del känns det rätt skönt att slippa uppleva den typen av scener som förekommer där, men i övrigt får jag villigt erkänna att den diskussionen missade jag i alla fall när den pågick som intensivast.

Lucrezia Borgia är tydligen okänt för många för jag noterade att det tyvärr inte var fullsatt, vilket det vanligtvis alltid är på en operapremiär på alla operahus, men när recensioner blir kända blir det förmodligen rusning efter biljetterna.

Lucrezia Borgia är en Donizetti-opera och det kan mycket väl höra utan att överanstränga sig. Likheten med hans ”Lucia di Lammermoor” är påfallande, vilket jag anser att man tydligt hör om man lyssnar till musiken och framförallt orkestreringen.

Operan hade premiär på Teatro alla Scala i Milano 1833 och har getts bl a på Kungliga Teatern i Stockholm och sista föreställningen gavs 1903.

Sedan dess har verket endast getts konsertant här i landet och då i Berwaldhallen 1983, med Joan Sutherland i huvudrollen och Gösta Winbergh som Gennaro och den danske basen Ulrik Cold som Don Alonso, hertigen av Ferrara.

Montserrat Caballé medverkade i en berömd, halvscenisk föreställning på  Carnegie Hall i New York 1965, som inhoppare för Marylin Horne  och tillsammans med de franska sångarna mezzosopranen Jane Berbié och som Gennaro hördes Alain Vanzo.

Renée Fleming gjorde rollen i en föreställning på Teatro alla Scala i Milano 2008 eftersom hon blev utbuad av publiken, Fleming har också gjort partiet  på San Francisco –operan så sent som i oktober 2011

Det är alltså ett verk som jag inte tidigare har upplevt och inte heller har någon cd-inspelning eller är närmare bekant med på annat sätt, men en Donizetti opera brukar alltid vara  hör- och sevärt även om det också handlar om hur uppsättningen är gjord.

För regin svarar den hyllade Christof Loy som jag nu senast har sett i en fin uppsättning av C W Glucks ”Alceste” på Den Kongelige Opera i Köpenhamn, men också i Puccinis ”Flickan från västern” på Kungliga Operan i Stockholm. Dessutom har jag tidigare sett hans uppsättningar på GO och några till på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.

Mitt samlade intryck av hans uppsättningar är att han gillar att ha mycket folk på scenen och där kläderna får signalera ålder och annat, men uppsättningen i går gillade jag inte särskilt mycket och det beror säkert på att jag inte kunde ta till mig hans och övriga i produktionsteamets  idéer.

Det som störde mig mest var dessa ständiga klädbyten och särskilt då i andra akten då körmedlemmarna fick klä ut sig till som jag förmodar folket i Venedig kring 1500-talets början. Handlingen i pjäsen och operan utspelar sig ju egentligen  där men i denna uppsättning var handlingen i stort placerad i modern tid och så länge den höll sig kvar där kunde jag någorlunda följa med.

Till det mest positiva med uppsättningen hör de alldeles utmärkta sånginsatserna och speciellt gällde det i andra akten.I första akten dominerade husets egna sångare och då främst Ann-Kristin Jones och Mats P Persson som Maffio Orsini respektive Don Alonso.

Med beröm godkänd

Den ryska sopranen Katja Lewin gjorde okså en utmärkt insats, medan den turkiske tenoren Bülent Bezduz svarade för en något blek insats i prologen och första akten, men kom tillbaka med en fantastisk fin insats i andra akten. Helhetsinsatsen får alltså med beröm godkänd.

Mycket bra var också körens insatser, som denna gång var kraftigt förstärkt med solister från husets egna förmågor, men också gäster utifrån. Bland gästerna noterade jag särskilt Joel Annmo och John Sax och Anders Lorentzson mäktiga bas kunde inte döljas bakom någon förklädnad. Jonas Olofsson gjorde en sceniskt roande Rustighello liksom Marco Stella svarade för en fin insats  som Gubetto.

Orkestern under ledning av operans 1:e gästdirigent Giancarlo Andretta svarade också för en musikaliskt fin insats, men det är ju inget ovanligt utan så brukar det ju vara på GO.

Avsluningsvis kan jag rekommendera uppsättningen för dess goda sånginsatser och om du gillar Donizetti´s musik så missa inte detta tillfälle.

Om föreställningen

Sett föreställningen

 Upphovspersoner

Musik: Gaetano Donizetti

Team

Dirigent Giancarlo Andretta
Regissör: Christof Loy
Scenograf: Henrik Ahr
Kostymdesigner Barbara Droshin
Ljusdesigner Joachim Klein
Koreografi Thomas Wilhelm
Biträdande regissör Andreas Weirich

Medverkande

Don Alfonso: Mats Persson
Donna Lucrezia Borgia, hans maka: Katja Lewin
Gennaro:  Bülent Bezduz
Maffio Orsini: Ann-Kristin Jones
Jeppo Liverotto: Joel Annmo
Don Apostolo Gazella: Andreas Lundmark
Ascanio Petrucci: John Sax
Oloferno Vitelozzo: Erik Årman
Gubetta: Marco Stella
Rustighello: Jonas Olofsson
Astolfo: Anders Lorentzson
En röst i fjärran: Sven Törnell
Prinsessan Negroni: Klara Bringfors

Mer att läsa

Lyssna