Det är nog ingen tvekan om att Giacomo Puccinis Madama Butterfly tillhör en av mina favoritverk. I går kväll upplevde jag ännu en uppsättning denna gång med Roberto Alagna som Linkerton, nej Pinkerton heter hans roll ju. Egentligen hade jag inte tänkt att se  föreställningen denna gången dels för att jag reda i år har hunnit med två  utmärkta uppsättningar, dels är jag inte särskilt förtjust i  tenoren Roberto Alagna

Madama Butterfly Folkets Hus och Parker 2016

Kristine Opolais

I sista stund ångrade jag mig dock och det beror i huvudsak på att Kristine Opolais skulle sjunga  partiet som Madama Butterfly även om jag har sett uppsättningen som sådan tidigare,  som operabio, 2009,  så ville jag uppleva Kristine Opolais också i detta parti.

Vacker uppsättning

Det är en mycket vacker uppsättning som styrs av skillnaden mellan ljus och mörker och alla mellanvarande nyanser. För uppsättningens premiär är den numera avlidne amerikanske filmregissören Anthony Minghella ansvarig och det är nog så som en amerikan upplever  det exotiska Japan med dess vackra kostymer, blommor och pantomin-dansare.

Minghella

I de allra flesta uppsättningarna finns det med ett levande  barn i lämplig ålder men i Minghellas uppsättning har barnet ersatts av en docka som förs fram av tre dockskötare och tillsammans med den strama scenografi och skillnaden mellan ljus och mörker blir det ytterst effektfullt och känslosamt!

Musikaliskt blev det en alldeles utmärkt upplevelse och den engelske dirigenten Karel Mark Chichon, en helt ny bekantskap för mig, gjorde en helt godkänd insats även om det sedan sist har skett en del förändringar dock inga stora störande saker, men tillräckligt för att få mig att reagera.

Roberto Alagna

Även om Roberto Alagna gjorde en betydligt bättre insats den här gången än som De Grieux i Manon Lescaut så uppfyllde han mina önskemål endast, i stort sett, i tredje akten. Nu skall det i ärlighetens namn direkt konstateras att jag aldrig har varit en beundrare av den italienskfödde franske tenoren. Vokalt är han alldeles för ojämn för min smak och jag får intrycket att han slarvar sig igenom ariorna. Jag tror att det i huvudsak beror på att han helt enkelt inte är i tillräckligt god kondition för att klara av sin roll , men det kan ju också finnas andra förklaringar.

Att han slarvar är en sak men det som irriterar mig mest är att han inte kan låta bli och blunda  när han sjunger. Inte ens i den vackraste kärleksarian klarar han att hålla ögonen öppna och ha kontakt med sin medspelare. Han blundar sig helt enkelt genom  de flesta av sina arior. Det duger inte när det är fullt synligt i bio-salongen, men nästa gång det blir tillfälle till ett operabesök med Roberto Alagna skall jag kanske själv blunda?

Hans sceniska förmåga eller gestaltning lämnar mycket i övrigt att önska och då är det en klen tröst om han lyckas sjunga bra de minuterna han befinner sig på scen i tredje akten.

Vokal dominans

Vokalt dominerades föreställningen  helt av Kristine Opolais och  Maria Zifchak som Suzuki. Här hade Alagna haft mycket att lära sig om gestaltning och sceniskt uttryck och då tänker jag inte bara på Kristine Opolais ljuvliga Madama Butterfly utan också Maria Zifchaks tolkning av Suzuki. Hon var helt enkelt lysande inte bara vokalt utan framförallt sceniskt.

Flera utmärkta insatser bland herrarna, men det kändes onekligen som damerna sopade scenen med framförallt Roberto Alagna, men den annars utmärkta Dwayne Croft hade inte en av sina bästa dagar.

Damerna, musikaliska och sceniska

Det var alltså damerna, det musikaliska och sceniska som var aftonens stora behållning och det räcker ju en bra bit om än inte ända fram. Du som missade föreställningen och reprissändningarna har möjlighet att uppleva uppsättningen både på ENO i London dels på Nationaloperan i Vilnius i höst.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Giacomo Puccini

Kreativt team

Conductor……………Karel Mark Chichon
Production…………..Anthony Minghella
Director/
Choreographer………..Carolyn Choa
Set Designer…………Michael Levine
Costume Designer……..Han Feng
Lighting Designer…….Peter Mumford
Puppetry…………….Blind Summit Theatre
TV Director………….Gary Halvorson

Medverkande

Cio-Cio-San………….Kristine Opolais
Pinkerton……………Roberto Alagna
Suzuki………………Maria Zifchak
Sharpless……………Dwayne Croft
Goro………………..Tony Stevenson
Bonze……………….Stefan Szkafarowsky
Yamadori…………….Yunpeng Wang
Kate Pinkerton……….Edyta Kulczak
Commissioner…………David Crawford
Yakuside…………….Craig Montgomery
Mother………………Belinda Oswald
Aunt………………..Jean Braham
Cousin………………Patricia Steiner
Registrar……………Juhwan Lee
Dancer………………Hsin-Ping Chang
Dancer………………James Graber
Cio-Cio-San’s Child
(Puppet)…………….Kevin Augustine, Tom Lee, Marc Petrosino

Mer  att läsa

• Om Giacomo Puccini
• Folkets Hus och Parker

Folkets Hus och Parker