Maria Stuarda 1831 synopsis
KUNGLIGA OPERAN
Westminster Palace.
Inför hovet meddelar drottning Elisabetta (Elizabeth) att hon mottagit ett giftermålsanbud från den franske regenten. Hon är tveksam, men är beredd att acceptera om det skulle gagna hennes undersåtar. Orsaken till hennes tveksamhet är att hon älskar greve Leicester. Denne är sedan många år Elisabettas favorit vid hovet. Talbot, drar nytta av hennes osäkerhet och passar på att begära nåd för Maria Stuarda (Stuart), som under lång tid suttit i fångenskap på grund av sina anspråk på den engelska tronen. Cecil däremot, vill påskynda Marias avrättning. Han är Elisabettas närmaste rådgivare och vet att så länge Maria finns, är drottningens liv och Englands säkerhet i fara.
När Leicester kommer får han av Elisabetta uppdraget att överlämna en ring till det franska sändebudet som tecken på att hon accepterat frieriet. Leicesters likgiltighet bekräftar hennes misstankar. Vid hovet talar ryktet nämligen om att Leicester återupptagit sin tidigare förbindelse med Maria. När drottningen lämnat salen ger Talbot Leicester ett brev och ett porträtt från Maria. Leicester svär att göra allt för att befria henne. När Elisabetta återkommer anar hon genom Leicesters oro att han mottagit ett meddelande från Maria. Han blir tvungen att ge henne brevet och vädjar att hon skall gå med på det möte Maria ber om. Elisabetta inser Leicesters känslor för Maria och i sin svartsjuka går hon med på mötet för att hämnas.
Parken vid Fotheringhay.
Maria har fått lämna fängelset för en promenad i parken med Anna, sin förtrogna. Naturen påminner henne om hennes lyck- liga ungdom i Frankrike. Man hör det kungliga jaktsällskapet närma sig och tanken på det förestående mötet fyller Maria med ängslan. Leicester kommer och bekräftar att Elisabetta är i antågande. Han besvär Maria att vara ödmjuk, han ska finnas vid hennes sida.
Maria knäböjer inför Elisabetta, men denna visar ingen barmhärtighet utan påminner i stället Maria om alla hennes förbrytelser. Inför dessa smädelser tar Marias stolthet överhanden och hon bemöter den engelska drottningen med rasande anklagelser. Därmed har hon beseglat sitt öde och dödsdomen är ett faktum.
AKT II
Westminster Palace.
Elisabetta tvekar alltjämt att underteckna dödsdomen. Cecil försöker övertyga henne om nödvändigheten av detta. Men först när Leicester kommer får hon kraft att signera dokumentet. Hennes svartsjuka driver henne ännu längre. Som straff måste han också bevittna avrättningen.
Fotheringhay.
Maria har accepterat sitt öde, men finner ingen frid. Hennes hat mot Elisabetta känner inga gränser. Cecil överlämnar dödsdomen. När han gått avslöjar Talbot att han prästvigt sig i den katolska läran för att ta emot hennes bikt. Genom sin medkänsla förmår han Maria att erkänna sina brott och vinna försoning. Marias vänner är samlade. Maria tar farväl av dem och de ber en bön tillsammans. Cecil kommer för att övervara avrättningen. Maria låter honom få veta att hon förlåtit Elisabetta. Efter ett sista kärleksfullt avsked till Leicester går hon lugnt att möta döden.
METROPOLITAN OPERA
Akt I
Whitehall Palace, London. Hela det engelska hovet firar. Hertigen av Anjou, bror till kungen av Frankrike, har friat till drottning Elisabet och folket väntar spänt på att ländernas allians ska tillkännages. Elisabet anländer, men inombords är hon fortfarande villrådig när det gäller frieriet. Hennes hjärta har länge klappat för favoriten Robert Dudley, earlen av Leicester, men på sistone tycks hans intresse ha svalnat. Talbot, earlen av Shrewsbury och Maria Stuarts fångvaktare, tar tillfället i akt att be drottningen släppa Maria fri.
Drottningens sekreterare Cecil menar att så länge Maria lever utgör hon ett hot mot Englands stabilitet. Elisabet vill inte tala om kusinen men fruktar innerst inne att det är hon som är det nya föremålet för Leicesters ömma känslor. Under åren i Frankrike var Leicester nämligen förtjust i den unga Maria och uppvaktade henne flitigt.
När Leicester kommer ger Elisabet honom i uppdrag att överlämna en ring till den franske ambassadören som bevis för att hon accepterar Anjous frieri. Leicester verkar tämligen oberörd och Elisabet stormar iväg – hennes värsta farhågor verkar ha besannats. När Talbor och Leicester blir ensamma överräcker Talbot ett brev och ett miniatyrporträtt från Maria. Marias liv hänger på en skör tråd, nu när hon blivit så intimt förknippad med de engelska katolikernas kuppförsök.
Leicester blir hänförd vid åsynen av porträttet och svär att hjälpa Talbot befria Maria. Talbot ger sig av och Elisabet återvänder utan sitt hov. Hon tvivlar på Talbots lojalitet och kräver att få läsa brevet som Leicester håller i handen. Brevet innehåller en vädjan från Maria till Elisabet om att bevilja henne en audiens. Tårar väller upp i drottningens ögon. Kvick att utnyttja situationen får Leicester drottningen att följa med på jakt nära Marias fängelse, så att han kan anordna ett hemligt möte mellan de bägge drottningarna. Elisabet är misstänksam men går med på favoritens förslag.
Maria Stuart gläds över att ha fått tillstånd av Talbot att vandra fritt i parken utanför Fotheringhay Castle. Hon springer ifrån sin sällskapsdam Hannah Kennedy och tänker på de lyckliga dagarna i frihet när hon bodde i Frankrike. Plötsligt hörs hornstötar från den kungliga jakten. Hon hör Elisabets namn ropas och blir som paralyserad. Snart ska hon äntligen få träffa sin kusin.
Leicester har ridit i förväg för att förbereda Maria på mötet och ber henne uppträda underdånigt för att få Elisabet att tycka synd om henne. Han betygar henne sin kärlek och trofasthet och försäkrar att detta är nyckeln till hennes frihet. Jaktsällskapet är framme och Leicester skyndar sig att hälsa på Elisabet. Drottningen är uppvarvad och misstänksam. När hon ser Leicesters engagemang för Maria blir hon svartsjuk.
Talbot leder fram Maria till Elisabet och de båda kvinnorna ser varandra i ögonen för första gången. Maria övervinner sin stolthet och visar sig underdånig, men Elisabet uppträder överlägset och anklagar henne för omoral, mord och förräderi. Leicester försöker släta över det hela och lugna Maria, men detta provocerar bara Elisabet ytterligare. Maria har nått gränsen för vad hon tål och attackerar Elisabet verbalt. Hon kallar Elisabet för horunge och säger att hon vanärar och befläckar Englands tron. Vakterna griper Maria och släpar tillbaka henne till fängelset.
Akt II
Ytterligare en tid har passerat. Maria har varit inspärrad på Fotheringhay under allt strängare förhållanden. Elisabets giftermål med Anjou har runnit ut i sanden. Cecil har funnit bevis för att Maria varit inblandad i en katolsk konspiration för att mörda drottningen. Han lägger Marias dödsdom på skrivbordet i Whitehall Palace, men Elisabet tvekar att skriva under den.
Om hon gör det skickar hon inte bara en monark av guds nåde till graven, hon gör sig dessutom till fiende för hela det katolska Europa. Cecil uppmanar henne att vara ståndaktig; att låta Maria leva kan kosta henne själv livet. Han säger att hela England står bakom Elisabet.
När Leicester kommer in i rummet finns inte längre någon tvekan – Elisabet skriver nonchalant under ordern och räcker den till Cecil. En förfärad Leicester vädjar till henne att visa nåd och återkalla ordern. Elisabet beordrar honom då att bevittna avrättningen. Leicester säger att hon sänt en syster i döden och går.
På Fotheringhay förbannar Maria sitt öde. Plötsligt träder Cecil och Talbot in för att berätta att hon ska dö nästföljande morgon. Cecil erbjuder henne en protestantisk präst under de sista timmarna, men hon vägrar ilsket och ber honom gå. Talbot får stanna kvar. Han berättar att Leicester kommer att vara på plats och försöker trösta henne. Maria är plågad av spöken från det förgångna och vill bikta sig, men eftersom Cecil vägrar låta henne träffa en katolsk präst så är det omöjligt. Hjärtat hennes är tungt av blodiga minnen från Skottland, som morden på hennes favorit David Rizzio och maken lord Darnley.
Talbot erbjuder sig att bli hennes biktfader och hon lättar sitt hjärta för honom. Maria erkänner att hon oavsiktligen dragits in i den engelske katoliken Anthony Babingtons planer på att mörda Elisabet. Tillsammans med Talbot ber Maria om Guds förlåtelse och hon bereder sig på att dö.
Tidigt nästa morgon samlas Marias bedrövade tjänare utanför den stora salen i Fotheringhay, där Maria ska halshuggas. Drottningen gör entré. Hon ber dem sluta gråta eftersom döden är hennes befriare. Hannah får en silkesnäsduk att binda för hennes ögon med innan slutet. Maria leder hushållet i bön. En kanonsalva tillkännager att avrättningen strax ska äga rum och Cecil kommer med vakterna för att eskortera Maria in i salen. Elisabet har gett order om att Marias sista önskningar ska uppfyllas, och Maria ber då att få ta med sig Hannah som stöd.
Till Cecil säger hon att hon förlåter sin kusin och ber att hennes blod ska skölja bort hatet mellan dem. Leicester störtar in. Han är upprörd och ännu mer så när kanonsalvor tillkännager att stunden är kommen. Maria lugnar honom. Hon är lättad över att få dö så nära honom. Maria ber att England ska skonas från Guds vrede, och iklädd martyrskapets röda färg bestiger hon plattformen.
Maria Stuarda från Metropolitan Opera till FHP – synopsis
OPERAFABRIKEN
AKT I
År 1567 I Westminsterpalatset
Drottningen av England, Elisabetta, överväger av politiska skäl ett frieri hon fått från kungen av Frankrike. Emellertid är Elisabetta hemligt förälskad i Roberto, earlen av Leicester. Elisabetta misstänker dock att han är förälskad i hennes politiska fånge, Maria Stuarda (Maria Stuart), drottning av Skottland. Elisabetta prövar Robertos känslor när hon kallar honom för att han skall leverera en ring till kungen av Frankrike som ett godtagande av kungens frieri.
Roberto svarar likgiltigt med ett enkelt ”Jag lyder er” vilket bekräftar Elisabettas misstankar. Roberto får ett brev från Maria där hon uttrycker sin önskan att träffa Elisabetta i hopp om försoning. Roberto tvingas lämna brevet till Elisabetta och vädjar till henne att acceptera Maria begäran. Elisabetta går motvilligt med på att träffa sin rival.
AKT II
I trakten av Fotheringhay
Maria, tillsammans med sin hovdam Anna, går och minns de lyckliga dagarna av sin ungdom. Horn kungör att Elisabetta närmar sig. Av fruktan ångrar Maria sin begäran att få träffa Elisabetta, men Roberto anländer före resten av sällskapet och övertygar henne att stanna. Elisabetta anländer med Lord Guglielmo Cecil som leder planeringen av Marias avrättning.
Maria följer Robertos råd och knäböjer inför Elisabetta i underkastelse, ber om förlåtelse. Elisabetta svarar med blandade känslor: å ena sidan avvisar hon Cecil s uppmaning att dekapitera Maria, å andra sidan rasar hon mot att Roberto försvarar henes rival. Efter att ha fått ett antal förolämpningar från Elisabetta, anklagar Maria henne för att vara en kunglig bastard och därför inte har rätt till tronen. Denna skymf upprör Elisabetta som nu meddelar Maria att hon skall förbereda sig för sin avrättning.
AKT III
I sin våning i Westminster, känner Elisabetta vånda och tvekar att underteckna dödsdomen av rädsla för att detta kommer att skada hennes rykte. Cecil försöker övertyga henne att hennes säkerhet till tronen är beroende av Marias död. Robertos entré väcker starka känslor av svartsjuka i Elisabetta och hon skriver snabbt under dödsdomen och beordrar maliciöst Roberto att övervaka avrättningen. Giorgio Talbot och Cecil anländer till Marias rum på Fotheringhay med dessa dystra nyheter.
Cecil berättar för henne att hon har dömts till döden. Maria bekänner sina synder för Talbot. Maria närmar sig bödeln i närvaro av Roberto, Talbot, Cecil och ångestfyllda supportrar. Hon uttalar sin kärlek för Roberto och ber Gud att förbarma sig över Elisabetta och skydda England. Vid ljudet av den tredje kanonsaluten går Maria mot bödeln.
UPPHOVSPERSONER
Musik: Gaetano Donizetti och libretto av Giuseppe Badari efter pjäsen Andrea Maffeis översättning av Friedrich Schillers drama Maria Stuart (1800).
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
