Maria Stuarda på Kungliga operan – synopsis

Katarina Dalayman, Bruce Sledge Foto: Alexander Kenny

Maria Stuarda på Kungliga operan – synopsis

Westminster Palace.

Inför hovet meddelar drottning Elisabetta (Elizabeth) att hon mottagit ett giftermålsanbud från den franske regenten. Hon är tveksam, men är beredd att acceptera om det skulle gagna hennes undersåtar. Orsaken till hennes tveksamhet är att hon älskar greve Leicester. Denne är sedan många år Elisabettas favorit vid hovet. Talbot, drar nytta av hennes osäkerhet och passar på att begära nåd för Maria Stuarda (Stuart), som under lång tid suttit i fångenskap på grund av sina anspråk på den engelska tronen. Cecil däremot, vill påskynda Marias avrättning. Han är Elisabettas närmaste rådgivare och vet att så länge Maria finns, är drottningens liv och Englands säkerhet i fara. När Leicester kommer får han av Elisabetta uppdraget att överlämna en ring till det franska sändebudet som tecken på att hon accepterat frieriet. Leicesters likgiltighet bekräftar hennes misstankar. Vid hovet talar ryktet nämligen om att Leicester återupptagit sin tidigare förbindelse med Maria. När drottningen lämnat salen ger Talbot Leicester ett brev och ett porträtt från Maria. Leicester svär att göra allt för att befria henne. När Elisabetta återkommer anar hon genom Leicesters oro att han mottagit ett meddelande från Maria. Han blir tvungen att ge henne brevet och vädjar att hon skall gå med på det möte Maria ber om. Elisabetta inser Leicesters känslor för Maria och i sin svartsjuka går hon med på mötet för att hämnas.

Parken vid Fotheringhay.

Maria har fått lämna fängelset för en promenad i parken med Anna, sin förtrogna. Naturen påminner henne om hennes lyck- liga ungdom i Frankrike. Man hör det kungliga jaktsällskapet närma sig och tanken på det förestående mötet fyller Maria med ängslan. Leicester kommer och bekräftar att Elisabetta är i antågande. Han besvär Maria att vara ödmjuk, han ska finnas vid hennes sida.

Maria knäböjer inför Elisabetta, men denna visar ingen barmhärtighet utan påminner i stället Maria om alla hennes förbrytelser. Inför dessa smädelser tar Marias stolthet överhanden och hon bemöter den engelska drottningen med rasande anklagelser. Därmed har hon beseglat sitt öde och dödsdomen är ett faktum.

AKT II

Westminster Palace.

Elisabetta tvekar alltjämt att underteckna dödsdomen. Cecil försöker övertyga henne om nödvändigheten av detta. Men först när Leicester kommer får hon kraft att signera dokumentet. Hennes svartsjuka driver henne ännu längre. Som straff måste han också bevittna avrättningen.

Fotheringhay.

Maria har accepterat sitt öde, men finner ingen frid. Hennes hat mot Elisabetta känner inga gränser. Cecil överlämnar dödsdomen. När han gått avslöjar Talbot att han prästvigt sig i den katolska läran för att ta emot hennes bikt. Genom sin medkänsla förmår han Maria att erkänna sina brott och vinna försoning. Marias vänner är samlade. Maria tar farväl av dem och de ber en bön tillsammans. Cecil kommer för att övervara avrättningen. Maria låter honom få veta att hon förlåtit Elisabetta. Efter ett sista kärleksfullt avsked till Leicester går hon lugnt att möta döden.