Maria Stuart operapremiär med Opera Vega 2012

Maria Stuart med Opera Vega 2013
81 / 100

Maria Stuart i Opera Vega´s version blev ingen berörande operaupplevelse

Maria Stuart operapremiär med Opera Vega 2012

Det har varit en intensiv operaweekend i Stockholm Det började med fjärde föreställningen av ”Lohengrin” på Kungliga Operan och fortsatte med sista föreställningen för denna säsong av ”Carmen” och avslutades med Opera Vega´s version av Donizetti´s ”Maria Stuarda” eller ”Maria Stuart” som Opera Vega har valt att kalla föreställningen för. ”Maria Stuart” är egentligen ett skådespel av Schiller, men operan brukar man kalla för ”Maria Stuarda”.

Förra året såg jag Opera Vega´s version av Giuseppe Verdi´s ”Maskeradbalen” också på Teater Pero i Stockholm. Det var en mycket fin operaupplevelse och faktiskt första gången jag upplevde en uppsättning i en så liten intim lokal som Teater Pero ju faktiskt är. För musiken svarade en person nämligen en pianist. Sedan dess har jag upplevt flera liknande föreställningar runt om på olika scener i Kungliga huvudstaden, men också i andra städer .

När jag fick reda på att Opera Vega skulle sätta upp ”Maria Stuart” så blev jag mycket glad för det är ett verk som jag inte har sett att något av våra svenska operahus har satt upp. Men jag har faktiskt sett en uppsättning med vår egen Katarina Karnéus, på en av operascenerna i Berlin och det var under den tiden som Karnéus sjöng på alla de stora scenerna ute i Europa.

Verket ingår i det man vanligtvis kallar Donizettis drottningoperor och är en belcanto-opera, som bl a  är en paradroll för Montserrat Caballe .

I Opera Vegas version framförs den i en kammarmusikalisk form och som regissör hade gruppen valt tenoren Håkan Starkenberg och det blev ju extra spännande eftersom det bara är några veckor sedan jag upplevde hans version av ”Tosca” – Fascist Javisst, som sattes upp i Reaktorhallen på KTH här i Stockholm.

Premiären i kväll blev dock något av en besvikelse, trots att flera av premiärföreställningens sångare även var  med  i  ”Maskeradbalen”. Av uppsättningens fem sångare var det bara ett par stycken som var bra. Annars var det sceniskt ganska bra och ett lyckat sätt att låta de kungliga kusinerna mötas på scen, något som jag inte tror skedde i verkligheten.

Huvudpersonen, Maria Stuart, sjöngs av Johanna Ringarp och hon hade några fina arior, men som helhet var hennes röst en besvikelse. Talbot sjöngs av barytonen Thomas Vestlund, vilket var en helt ny bekantskap för mig, men inte heller hans röst  imponerade på mig även om han stundtals var ganska bra särskilt i ett par arior i andra akten.  Christian Håkansson hade en hård och osentimental röst, men både han och Thomas Vestlund är ju relativt unga så de har alla möjligheter att utveckla sina röster och de hoppas jag i alla fall på.

Bäst på plan var utan tvekan drottning Elisabeth som sjöngs av Ann Louise Johansson. Bra var också tenoren,John Haque, om än inte från början, i Leicesters parti, men han kan betydligt bättre än han visade på denna premiär.

För den musikaliska ledningen svarade Alexander Nordwall och han och Ann Louise Johansson får dela på kvällens bästa prestation, men sceniskt anser jag att samtliga skötte sig trovärdigt och bra och det får ju vara ett gott betyg åt regissören, Håkan Starkenberg.

Det återstår fyra föreställningar och dessa äger rum 17, 20, 22 och 25 april. Har du möjlighet så uppmanar jag dig gärna att se föreställningen och du skall absolut inte låta dig avskräckas av min subjektiva uppfattning, som tyvärr inte är så positiv som jag hade hoppats på från början.

Om föreställningen

Upphovspersoner

Musik: Gaetano Donizetti
Libretto: Giuseppe Bardari|Svensk textbearbetning av: Anna Louise Johansson med Lasse Zilliacus översättning om grund

Konstnärligt team

Regi: Håkan Starkenberg
Musikalisk ledning: Alexander Nordwall

Medverkande

Maria Stuart: Johanna Ringarp
Elisabeth I: Anna Louise Johansson
Leicester: John Haque
Cecil: Christian Håkansson
Talbot: Thomas Vestlund

Mer att läsa