Marnie.Det var årets starkaste operaupplevelse och utan tvekan en av de bästa uppsättningarna jag har upplevt från Metropolitan Opera inte bara i år. Marnie är komponerad av den unge amerikanske kompositören Nico Muhly, som tidigare har haft framgång med Two Boys från 2013.
Marnie årets operaupplevelse från New York 2018
Novell
Marnie bygger på en novel av Winston Graham från 1961 och Alfred Hitchcocks film med samma namn, Marnie. En film som jag fortfarande minns med Tippi Hedrén och Sean Connery. Operan som är en samproduktion med English National Opera och Metropolitan Opera hade premiär i London 2017.
Det blev en lysande föreställning! Marnie räknar jag som en av mina allra största operaupplevelser från Metropolitan Opera! Musikaliskt är det en triumf för Nico Muhly, Metropolitan orkester och kör under ledning av den för mig helt okände dirigenten Robert Spano! Föreställningen domineras av Isabel Leonard, som vi minns från flera andra uppsättningar från Metropolitan Opera.
Hennes gestaltning och framförande lämnar intet i övrigt att önska och bara alla klädbytena får ju anses vara en utomordentlig prestation att genomföra samtidigt som det fordras mycket av henne rent vokalt! Den brittiske barytonen Christopher Maltman gjorde en gestaltning inte minst vokalt på samma höga nivå som Isabel Leonard. Countertenoren Iestyn Davies var en annan sångare som svarade för en alldeles utmärkt insats som balanserade de två andra på ett rent djävulskt och mycket obehagligt sätt.
Denyce Graves
Den amerikanska mezzosopranen Denyce Graves gestaltade Marnies mamma och gjorde detta så bra att hennes framförande får betraktas en av föreställningens absoluta höjdpunkter! Som vanligt när det gäller operasändningarna från Metropolitan Opera så är alla roller även de mindre partierna besatta med utmärkta röster.
I går kväll var det gossopranen Gabriel Gurewich som imponerade inte bara genom sin röst men också sin ungdom. En annan sångare som jag gärna vill höra mer om är Anthony Dean Griffey, som imponerade inte bara genom sin storlek.
Det blev en oerhörd stark operaupplevelse i en scensättning där det mesta stämde musikaliskt scenografiskt och inte minst kostymdesignen. Precis som Björn kan jag konstatera att publiken uteblev också i Malmö där ungefär ett 25-tal operaälskare hade samlats. Med reservation för att jag inte vet hur många som satt i Salong Bar Deco som också rymmer trettio platser.
Om föreställningen
Sett på Spegeln i Malmö 10.11.2018
Upphovspersoner
Musik: Nico Muhly|Libretto: Nicholas Wright efter en novel av William Graham|
Kreativt team
Dirigent: Robert Spano
Produktion: Michael Mayer
Set Designer: Julian Crouch
Projection Designer: Julian Crouch and 59 Productions
Costume Designer: Arianne Phillips
Lighting Designer: Kevin Adams
Choreographer: Lynne Page
Dramaturg Paul Cremo
Medverkande
Isabel Leonard (Marnie), Christopher Maltman (Mark Rutland), Denyce Graves (Marnie’s Mother), Anthony Dean Griffey (Mr. Strutt), Lestyn Davies (Terry Rutland), Ashley Emerson (Laura Fleet), Will Liverman (Malcom Fleet), Ian Koziara (Derek), Marie Te Hapuku (Miss Fedder), Janis Kelly (Mrs. Rutland), James Courtney (Dr. Roman), Jane Bunnell (Lucy), Stacey Tappan (Dawn), Gabriel Gurevich (Little Boy)
Här är Björn Ekbloms recension
Stark psykologisk thriller
Årets starkaste operaupplevelse hittills fick vi i en direktsändning från Metropolitan i lördags. Det var den moderna operan Marnie, skriven efter en thriller av Alfred Hitchcock. Det tråkiga var bara, att Folkans salong gapade så ödslig. Det var inte mer än ett 30-tal, som hade letat sig dit.
Musiken var gjord av den knappt 40 år unge amerikanske kompositören Nico Muhly. Han har även skrivit filmmusik tidigare och det var påfallande tydligt, hur han målade upp stora känslosvängningar i toner. Detta är ett stort psykologiskt drama, och musiken accentuerade detta, både i kör och orkester. Musiken innehöll både melodiska element, men också djärva klanger, då det behövdes.
En utmaning med en opera av detta slaget är, att överföra filmens snabba rapsodiska berättande, till en statisk scen, något som man lyckat oerhört bra med. En sparsmakad scenografi, som bara innehöll det allra mest nödvändiga gjorde, att man snabbt kastades mellan olika scenbilder. Den rumsliga begränsningen gjorde det omöjligt, att iscensätta den rävjakt som är så central för handlingen. Det var dock löst på ett genialt sätt, med galopperande hästar i backprojektion och en dramatisk musik. Själva ridolyckan var mycket skickligt koreograferad i slow motion.
Sångarlaget var också av yppersta klass. Isabel Leonard var helt enkelt magnifik i den traumatiserade, frigida och beräknande titelrollen. Hennes mezzosopran var perfekt och förde fram det psykologiska dramats alla känslolägen. Christoffer Maltmans baryton visade samma kvaliteter i den roll som Sean Connery gestaltade på vita duken. Vilket lyckokast att ha countertenoren Iestyn Davies i den osympatiska rollen som brodern. Ett udda röstfack och en udda sminkning, med ett stort eldsmärke i ansiktet, förtydligade hans osympatiska drag, utan att gå till banala överdrifter.
Bland övriga imponerande sångare vill jag framför allt lyfta fram Denyce Graves, som Marnies tvivelaktiga mor. Hon hade en djup mezzo, med en altliknande klang i en roll vars tessitura nog låg mer åt althållet. En imponerande insats gjorde också gossopranen, vars namn jag missade. Fantastiskt att få fram så mycket ur en så ung röst.
De stumma figurer som rörde sig koreografiskt runt Marnie, fick representera hennes skumma förflutna och dåliga samvete. Mycket skickligt gjort.
De enda som jag tycker riktigt synd om är de 225 personer, som skulle ha fått plats i Folkans salong denna gång, men inte utnyttjade möjligheten.
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
