Mästersångarna i Nürnberg (tyska: Die Meistersinger von Nürnberg), är en tysk komisk opera i tre akter med text och musik av Richard Wagner. Mästersångarna skiljer sig från Wagners andra verk, dels för att den är den enda komedin och dels för att den handlar om vanliga människor och inte om hjältar, gudar, jättar och dvärgar.
Uruppförandet skedde i München på hovteatern den 21 juni 1868 under ledning av Hans von Bülow. Vid premiären var operan den längsta som hade komponerats, drygt fyra och en halv timmes speltid. Bara sista akten är längre än vad det tar att spela till exempel Verdis Falstaff.
Mästersångarna från Nürnberg 1868 synopsis
GÖTEBORGSOPERAN
Akt I
Platsen är 1500-talets Nürnberg. Utanför Katharinenkirche kommer den unge riddaren Walther von Stolzing i samspråk med Eva, dotter till den förmögne guldsmeden Pogner, och hennes tjänarinna Magdalene. Eva berättar att hennes far har lovat bort henne till den som vinner mästersångarnas sångtävling nästa dag.
David, som är Magdalenes fästman och lärling till skomakaren och mästersångaren Hans Sachs, försöker förklara de komplicerade reglerna för hur man komponerar ett musikstycke. Därefter ordnar han en provsjungning åt Walter för att han ska få chansen att vinna Evas hand.
Mästersångarna kommer in, bland dem Evas far. Stadsnotarien Beckmesser aspirerar också på Evas hand och ser den unge riddaren som en rival han måste eliminera. Pogner tillkännager offentligt att han ger bort sin dotter till den som vinner sångtävlingen nästa dag. Hon får nobba vinnaren, men hon kommer ändå bli tvungen att gifta sig med någon mästersångarna.
Walther presenterar sig själv som självlärd inom musikens område, vilket provocerar Beckmesser som inte kan låta bli att håna honom. Walther improviserar fram en sång om kärleken och våren, men han bryter därmed mot flera av mästersångarnas principer. Beckmesser för noggranna anteckningar om alla begångna fel och i slutänden blir Walther underkänd. Hans Sachs tycker dock att Walthers sång har oanade kvalitéer.
Akt II
Samma kväll utanför Pogners hus berättar David om den misslyckade provsjungningen för Magdalene som för nyheten vidare till Eva. På andra sidan gatan ligger Sachs skomakeri. Sachs slår sig ner för att arbeta, men har svårt att släppa minnet av Walthers sång. Eva kommer förbi för att fråga mer om provsjungningen.
Den ende tävlanden ser ut att bli Beckmesser, men Eva är inte intresserad av honom och säger att hon hellre skulle vilja gifta sig med Sachs om han kunde tänka sig att ställa upp.
Sachs ser dock Eva som en dotter och avböjer. När Eva frågar ut honom om Walther låtsas han tycka illa om den unge mannen, vilket får Eva att avslöja att hon är förälskad i honom.
Ute på gatan stöter hon ihop med Walther, som ber henne rymma tillsammans med honom. När nattvakten kommer gömmer de sig snabbt. Sachs har hört allt och bestämmer sig för att hjälpa det unga paret. Han tycker dock att brudrov vore olämpligt och lyser upp gatan.
Ungdomarna måste då bli kvar i sitt gömställe en stund till. Under tiden har Beckmesser kommit för att sjunga serenader utanför Evas fönster.
Precis när han ska börja sjunga avbryts han av Sachs skomakarsång. Beckmesser blir irriterad, men Sachs menar att han måste få bli klar med sitt jobb. Till slut kommer de överens om att Beckmesser får sjunga medan Sachs agerar domare och markerar eventuella stilbrott med hammarslag.
Beckmesser börjar sjunga en serenad till den han tror är Eva, men egentligen är det Magdalena som står i Evas fönster.
Han avbryts gång på gång av hammarslag och blir alltmer irriterad. Hela spektaklet bevittnas av Walther och Eva i sitt gömställe – först är de konfunderade, men snart skrattar de.
Situationen spårar ur ytterligare när David dyker upp och ger sig på Beckmesser för att han uppvaktar Magdalene. Grannarna rusar ut iklädda nattsärkar och gatuslagsmål utbryter. Folksamlingen skingras dock när nattvaktens horn ljuder. Pogner leder in Eva i huset igen och Sachs släpar in Walther och David i skomakeriet. När nattvakten kommer ligger gatan tom och ödslig.
Akt III
Nästa morgon är David ångerfull och ber Sachs om ursäkt. När Sachs blir ensam kontemplerar han världens galenskap. Då kommer Walther in för att berätta om en fantastisk dröm han har haft. Sachs ser genast den poetiska potentialen och hjälper Walther att nedteckna drömmen och tonsätta den enligt konstens alla regler.
Just som de gör sig klara för tävlingen dyker Beckmesser upp. Han får syn på dikten, men tror att det är Sachs som har skrivit den. Skomakaren säger att Beckmesser får göra ett försök att sjunga texten om han kan. Beckmesser går nöjd därifrån – med en dikt skriven av den kände Sachs tror han sig ha segern som i en liten ask.
Eva kommer förbi under förevändningen att det är fel på hennes sko. Då kommer en finklädd Walther fram och sjunger sitt tävlingsbidrag för henne. Eva slits mellan sin kärlek till Walther och sin tillgivenhet för Sachs, men den äldre mannen ber henne välja den yngre. Magdalena kommer lagom till att se Sachs göra Walther till sångargesäll och Eva välsigna den nya sången. Innan de ger sig iväg till tävlingen sjunger de en sång om den lycka de alla känner, även om Sachs känner ett litet stråk av vemod.
Utanför staden har hantverkargillena och resten av befolkningen samlats på en äng. Mästersångarna kommer in. Publiken hyllar Sachs, som brister ut i en passionerad sång om konsten och den kommande tävlingen. Förste tävlande är Beckmesser. Han har dock haft svårt att tonsätta dikten och det låter inte bra. Publiken hånskrattar. Beckmesser skyller på Sachs och rusar därifrån.
Då kliver Walther fram och framför sången på sitt sätt. Publiken blir som trollbunden och utser honom till vinnare. Walther vägrar först ta emot mästerkedjan, men Sachs får honom att ge med sig. Även om det är viktigt att vara nyskapande måste man även upprätthålla traditioner. Gamla och unga förenas i samförstånd. Walther får sin Eva och folket hyllar än en gång den store Hans Sachs.
Fotograf: Mats Bäcker
DEN KONGELIGE OPERA
1.AKT
I Katarinakyrkan
Walther von Stolzing, har kommit till Nürnberg för att göra affärer med Pogner, och har förälskat sig i hans dotter Eva. Han är ivrig att få komma till tals med henne för att få reda på, om hon är förlovad, och för att förklara henne sin kärlek. Magdalena berättar för honom, att Pogner vill ge hennes hand och hela sin förmögenhet, som belöning till den som vinner morgondagens sångartävling. Bara mästersångare får delta. Eva besvarar Walthers kärleksförklaring och är fast besluten att inte gifta sig med någon annan.
När Magdalene får reda på att det skall avhållas en provsjungning, övertalar hon David att genast ge en lektion i mästersångarnas regler. David, som går i lära hos Hans Sachs, Nürnbergs största diktare, är skeptisk med tanke på Walthers chanser och inviger honom i det överväldigande regelverket. Walther är helt orädd, David och de andra lärlingarna inrättar sångarskolan.
Pogner och mästarna anländer, och Walther begär att få bli upptagen i deras lag, vilket överraskar Pogner. Beckmesser, som är med domare vid skolan, och själv har för avsikt att konkurrera om Evas hand, betraktar honom genast som rival.
Pogner berättar för mästrarna om sin stora plan med tävlingen och förklarar sina motiv: Han är trött på, att det sägs om köpmännen i Nürnberg, att de bara tänker på sina rikedomar. Han önskar att med denna ädelmodiga gest att bevisa att handel och konst kan gå hand i hand. Alla är fulla av lovord, bara Sachs är oenig, då han nämner möjligheten, att Eva kanske inte tycker om vinnaren. Han vill mycket gärna att folket också skall rådfrågas i beslutet, men hans kolleger är inte beredda att ta ett dylikt demokratiskt steg.
Pogner presenterar Walther, som förklarar att han har lärt sin konst av Walther von der Vogelweides diktning och av själva naturen. Det slutar med att han får sjunga en provsång. Den blir bedömt av Beckmesser och den bryter mot så många regler, att Walther blir avbruten, innan han har sjungit färdigt. Endast Sachs beundrar Walthers originalitet, men det räcker inte för att rädda från nederlaget. Med stor majoritet avvisar mästersångarna hans ansökan om att bli medlem i laget.
2.AKT
På gatan framför Pogner och Sachs hus.
Lärlingarna plågar David. Magdalene blir bedrövad när hon får reda på att Walther inte klarade att bli mästaresångare. Hon berättar det för Eva, efter det att hon har övertalat Pogner att gå in i huset. Eva bestämmer sig att fråga Sachs om Walthers prövosång, och hittar honom djupt försjunken i samma tankar. Hon avslöjar inte direkt att hon är intresserad av Walther; hon föreslår änkemannen Sachs, som själv är intresserad av henne. Utan att förstå vidden av Sach´s kärlek till henne, avslöjar hon bit för bit, att det är Walther som hon älskar. Sachs lovar sig själv att han skall arbeta i det fördolda för att de skall få varandra.
Magdalene kommer in och berättar, att Evas far letar efter henne, och att Beckmesser önskar sjunga en serenad för henne samma kväll. Walther visar sig och han håller utkik efter Eva. Deras enda utväg, som de har kvar, nu när han inte blev upptagen i laget, är att fly tillsammans. Eva byter kläder med Magdalene, men när de är på väg att fly, ingriper Sachs kvickt och förhindrar detta.
Paret gömmer sig, när Beckmesser kommer för att sjunga den serenad för Eva, som han skall sjunga vid nästa dags tävling. Sachs insisterar på att fortsätta att arbeta på Beckmessers nya sko, vilket är ett mycket störande moment, och Beckmesser ber honom att vara tyst. De två mästarna blir eniga om, att Sachs skall bedöma Beckmessers sång genom att använda sin hammare istället för att använda kritan till att utmärka felen i Beckmessers sång. Magdalene visar sig i fönstret, utklädd till Eva, när serenaden börjar.
När Sachs skall bedöma Beckmesser, är han lika sträng som domare som Beckmesser var för Walther, och det efterföljande spektakel väcker alla grannarna. David slår på Beckmesser, som han tror har friat till Magdalene. Nattväktarens horn hörs, och spektaklet tystnar.
3.AKT
I Sachs verkstad.
Det är Sankt Hans dag, morgonen efter kvällens uppståndelse, och Sachs sitter och filosoferar över det ovanliga i den mänskliga naturen, som så oförutsett leder till en sådan oordning. Han inser, att denna oordning också kan vara positiv och beslutar, att han vill vända det till en fördel för de planer, som han har för Eva och Walther. Walther dyker upp och berättar för Sachs om en förbluffande dröm han har haft – så vidunderlig, att han är rädd för att förstöra den genom att beskriva den. Sachs säger till honom, att det är konstens uppgift att tyda drömmar, och erbjuder sig att forma den till en sång, som kanske kan vara avgörande för han att vinna Evas hand.
Medan de är borta för att klä om till sångartävlingen, anländer Beckmesser. Han hittar den nyskrivna sången och tror felaktigt, att den är skriven av Sachs, som vill använda den i kampen om Eva. Sachs nekar till en sådan avsikt – och för att bevisa det ger han sången till Beckmesser, så att han kan använda den till samma ändamål. Beckmesser misstankar är dämpade, och han lämnar platsen för att lära sig sången.
Nu kommer Eva, hon är orolig för utfallet av tävlingen. Walther kommer in, ser Eva och gör sin sång färdig. Deras kärlig för varandra är uppenbar, och Sachs har inte för avsikt att göra om samma felsteg som Kung Marke i historien om Tristan och Isolde.
Magdalene letar efter Eva och förenas med David, som Sachs utnämner till gesäll, och de övervar “dopet” på Walthers nya sång, innan alla drar iväg till sångartävlingen.
På en festplats utanför staden.
Gillena och folksamlingarna samlas under stor glädje och förväntningar inför sångartävlingen. Några i taget anländer mästarsångarna, Sachs har blivit utvald till att hålla tal, men innan han kan hålla talet, hyllas han av folket med äkta kärlek och hängivenhet, när han sjunger psalmen, han har komponerat till Martin Luthers ära.
Sachs introducerar sångartävlingen med lovord till Pogner och det pris han har utlovat. Pogners tack får en anstrykning av den ängslan han känner inför resultatet. Beckmesser börjar att sjunga, men han har inte lyckats att lära Walthers sång utantill och han gör sig till ett åtlöje inför publiken. Han vänder sig argt mot Sachs och anklagar honom för att ha diktat sången.
Anklagelsen mötes med tvivel och förvirring. Sachs vänder dock situationen till sin fördel. Han står som den anklagade, men insisterar på att kalla ett vittne, som kan utföra sången på rätt sätt och därmed bevisa, att Sachs inte är diktaren.
Walther sjunger sin prissång och hyllas av både mästarna och folket. Pogner överräcker honom mästersångarnas kedja, men han nekar att ta emot den. Sachs protesterar: Han måste erkänna detta väldiga kulturarv, som nationens stora konstnärer har förfinat och bevarat och vara redo att ta del av konstens eviga förnyelse. Walther blir utropat till mästarsångare och gifter sig med Eva.
Översatt: av Mogens H Andersson
UPPHOVSPERSONER
Musik och libretto: Richard Wagner
Världspremiär: Hovteatern, München, 21 juni 1868
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
