Mästersångarna från Nürnberg sticker ut från Wagners operaer. Denna kloka och varmhjärtade komedi avvisar kompositörens vanliga gudar och gudinnor, magiska drycker och avlägsna länder för att berätta en enklare historia om vardagen och människor. Resultatet är ett verk av enorm mänsklighet och sanning – en musikalisk firande av själva konsten.
Mästersångarna från Nürnberg i Glyndebourne 2020
En ung riddare
När en ung riddare anländer till staden Nürnberg blir han omedelbart kär i Eva. Men hennes hand har blivit utlovad till vinnaren av en sångtävling, och därför, med hjälp av skomakare-poeten Hans Sachs, siktar han på att vinna både tävlingen och flickan.
Komisk opera
Mästersångarna från Nürnberg, som beskrivs av kompositören själv som ”en stor komisk opera”, kombinerar lyriska arier och ensembler med stora körinsatser för att skapa ett verk av omfattning och intimitet, ett stycke som firar tradition samtidigt som man förväntar sig förändring och innovation.
Vladimir Jurowski
Vladimir Jurowski dirigerar Glyndebournes första iscensättning någonsin, med Gerald Finley i huvudrollen som debuterar som skomakare-poeten Hans Sachs.
Mästersångarna från Nürnberg spelades in på Festivalen 2011. Den finns på DVD från vår butik.
Ännu en gång
I går bestämde jag mig för att se Mästersångarna från Nürnberg ännu en gång. Mest för att det fick avsluta sommaren 2020.
Det har ju varit en sommar utan möjlighet att få uppleva en operaföreställning på något av alla dessa sommarscener.
I stället har jag upplevt en stor mängd streamade föreställningar från i stort sett hela världen,men främst från Bayreuth och Glyndebourne.
Det är ju inte samma sak men på så vis har jag sparat en hel del pengar som jag tänker använda om min planerade resa till Festspelen i Bayreuth blir av 2021 eller 2022.
Det var andra föreställningen som jag har upplevt i sommar. I juli upplevde jag Koskys uppsättning som hade premiär i Bayreuth för några år sedan.
Nu tänker jag inte jämföra mina upplevelser men kan ju ändå konstatera att det var stora skillnader både musikaliskt och vokalt.
2011
Glyndebournes version var från 2011 och rent sceniskt tyckte jag det var en fin upplevelse. De flesta solisterna var helt nya för mig och det var egentligen bara ett par stycken som jag tidigare hade upplevt.
Bäst på plan var utan tvekan Gerald Finley, som gestaltade Hans Sachs och Johannes Martin Kränzle som gestaltade Sixtus Beckmesser och Topi Lehtipuu som gestaltade Davids parti.
Kärleksparets insatser imponerade inte särskilt, men det var ju en inspelning från 2011 så mycket kan ju ha skett med deras utveckling sedan dess.
Avslutningsvis önskar jag till sist att det snart skall bli möjligt att åter få njuta av opera i en fullsatt salong, men just nu ser det tyvärr ut att dröja…
Konstnärligt team
Dirigent: Vladimir Jurowski
Regissör: David McVicar
Scenografi: Vicki Mortimer
Ljusdesigner: Paul Constable
Koreografi: Andrew George
Fight Director: Nicholas Hall
The London Philharmonic Orchestra
The Glyndebourne Chorus
Kormästare: Jeremy Bines
Medverkande
Walther von Stolzing: Marco Jentzsch
Eva: Anna Gabler
Magdalena: Michaela Selinger
David: Topi Lehtipuu
Veit Pogner: Alastair Miles
Sixtus Beckmesser: Johannes Martin Kränzle
Hans Sachs: Gerald Finley
Kunz Vogelsang: Colin Judson
Konrad Nachtigall: Andrew Slater
Fritz Kothner: Henry Waddington
Hermann Ortel: Robert Poulton
Balthasar Zorn: Alasdair Elliott
Augustin Moser: Daniel Norman
Ulrich Eisslinger: Adrian Thompson
Hans Foltz: Graeme Broadbent
Hans Schwartz: Maxim Mikhailov
Nattväktaren: Mats Almgren
Annonsera på Operalogg och bestäm själv vad det får kosta
