Metropolitan Operabio – säsongspremiär 2014-15

Metropolitan Operabio - säsongspremiär 2014-15 Metropolitan Operabio - säsongspremiär 2014-15
metropolitanlogga

Metropolitan Operabio – säsongspremiär 2014-15

Metropolitan Operabio – säsongspremiär 2014-15

Macbeth öppnade säsongen 2014-15 med sändningarna från Metropolitan Opera i New York till FHP:s digitala biografkedja. Det var en premiär som jag hade sett framemot inte minst för att jag skulle få uppleva förställningen på klassisk biografmark nämligen Bio Rio vid Hornstull.

Biografen hette från början Flamman eller Facklan och var en av grundförutsättningarna för vad som sedermera blev den omtalade för att inte skriva beryktade Anno Johansson-Wisborgs stiftelse, men det är viktigt att komma  ihåg att det handlar om två olika stiftelser.

Anna Johansson, som tillhörde de fackliga pionjärerna i Stockholm på sin tid ägde utöver biografen också ett fastighetskomplex, men i min värld är hon mest känd för att ha grundat ett semesterhem för behövande kvinnor  beläget i Stockholms skärgård, men ändå på bekvämt avstånd från storstaden.

Om denna stiftelse har jag skrivit en c-uppsats som du kan läsa här.

Det var egentligen en dubbelpremiär för min del eftersom det dels var första gången jag besökte en föreställning på Bio Rio dels var det alltså säsongspremiär för sändningarna 2014-15.  Det noterades att också här i kungliga huvudstaden fanns det speciella regler att följa. Till exempel fick man inte dricka vin i biosalongen utan detta var endast tillåtet i foajén i gatuplanet. Det är så klart ingen stor fråga, men jag undrar ju om kommunala tjänstemän är undersysselsatta eftersom de har tid att utfärda direktiv om var och när det får drickas vin?

Premiärföreställningen Verdi´s Macbeth var en föreställning som jag hade sett framåt inte minst på grund av att den ryska sopranen Anna Netrebko skulle sjunga lady Macbeth, ett parti som jag normalt inte förknippar med hennes röstfack. Det hade dock inte funnits någon som helst anledning till oro, hon skötte sin uppgift med utmärkt beröm godkänd eller berömlig som det hette under min skoltid.

Solistinsatser i övrigt sköttes av Željko Lučić som sjöng Macbeth, René Pape, Banquo och Joseph Calleja MacDuff i stort skötte de sina uppgift väl, men Macbeth kom inte riktigt i gång förrän efter pausen. Mitt förstahandsintryck är också att ingen av dem var särskilt bra på sin gestaltning och värst var det med Željko Lučić, men egentligen var ingen av herrarna särskilt engagerade i sina partier. För att jag skall få en bra totalupplevelse är det också önskvärt med ett väl utfört sceniskt agerande.

Herrarna hade haft  mycket att lära sig av dels lady Macbeth dels av operakörens utmärkta sceniska agerande. Det är inte möjligt ens med bästa vilja i världen att påstå att föreställningen var en berörande upplevelse.

Det största problemet med min upplevelse av föreställningen handlar ju om regissören Adrian Noble val att förlägga denna berättelse från 1200-talets Skottland till modern tid. Soldater utrustade med revolvrar och k-pistar och vaktpost i en handdragen jeep hör ju knappast till den historiska bakgrunden. Jag är införstådd med resonemanget bakom tidsförläggningen och jag har inga principiella invändningar mot att man gör på detta vis under förutsättning att resultatet blir trovärdigt och bra.

Kören sjunger om förhållandet mellan Skottland och England, men regissören vill uppenbarligen få oss att reflektera över dagens krigsförhållanden  i Syrien på gränsen till Turkiet.

Det är också bekant för mig att många av Verdis verk vinner på att förläggas till annan tid än den ursprungliga tiden som librettist och kompositör har valt, men också att Verdi av olika skäl valde en tid för att undvika bråk med dåtidens censorer som hade som uppgift att godkänna en uppsättning i förväg.

Den märkliga scenografin som mina ögon hade svårt att urskilja är en annan förklaring till varför uppsättningen inte blev en succé i min operavärld och det var utan tvekan Anna Netrebko som räddade min upplevelse.

Föreställningens höjdpunkter räknar jag de fullödiga insatserna från orkesterdiket under ledning av Verdi-kännaren Fabio Luisi och inte minst de fantastiska körinsatserna, men det är jag ju van vid sedan länge.

Så här upplevde min operavän Björn Ekblom samma uppsättning fast i Lidköping:

Visst stal Anna Netrebko showen, men det betyder inte att de övriga aktörerna var dåliga. Nej tvärt om. Alla de bärande rollerna hade goda aktörer och sångare. Jag är personligen svag för den magnifike tyske basen Rene Pape. Han har en djup och mjuk bas utan tillstymmelse till tremolo och han intar scenen med en naturlig pondus.

Rollen som Macduff är en väldigt liten, men ack så viktig roll. Egentligen har han bara en aria, men den ställer stora krav, både på sånglig förmåga och teatraliskt uttryck. Båda dessa grenar klarade tenoren Joseph Calleja galant. Även Zeljko Lucic i titelrollen gjorde en habil insats och hans lite sträva baryton satt perfekt i den tyranniske Macbeth. En viss liten tveksamhet i början försvann efter ett par insatser.

Om du inte hade möjlighet att uppleva föreställningen i lördags rekommenderar jag dig att kolla med din FHP-biograf när det är dags för reprissändningen.

folketshus