Min födelsedag – fem år som pensionär

Brooklyn Bridge, New York

Min födelsedag – fem år som pensionär

I dag är det inte bara min födelsedag, men det är också fem år sedan jag blev pensionär, mot min egentliga vilja. Nu är jag ombudsman i pension. Alltså är jag inte en pensionerad ombudsman.

Visst, svensk lag är även tillämplig för ombudsmän och om jag hade anmält typ sex månader före den avtalade pensionsavgången, att jag önskade kvarstå i tjänst, så hade arbetsgivaren inte kunnat hindrat detta och strikt tillämpat borde jag ha kunnat haft min sista arbetsdag i dag.

Lag är en sak och tillämpa lag en annan sak. Lagen gav mig alltså rätt att arbeta vidare, men lagen står det inget om de ekonomiska villkoren; dessa regleras i form av kollektivavtal.

Den regleringen eller dessa villkor innebär att jag kunde fortsätta arbeta heltid, minst, men lönen skulle ersättas av pension dvs jag skulle inte få full lön för fullt arbete.

Att fortsätta arbeta åtminstone framtill att jag fyllde 65 var mitt önskemål, men självklart med full lön och som det heter med bibehållna löneförmåner. Då detta inte var möjligt att uppnå så fanns det inget annat alternativ än att gå i pension, som jag upplevde det hals över huvudet. Det är dock en sak som jag inte känner är nödvändigt att gå in på här, men orsaken till att jag inte ville sluta jobba beror på rent personliga omständigheter i min livssituation.

Att gå i pension skulle ju egentligen vara bra och kännas befriande, vilket jag alltså inte gjorde, men eftersom jag ändå hade vetat om detta sedan ett halvår tillbaka hade jag naturligtvis börjat att planera för mitt nya liv samtidigt som jag hade bestämt mig att ge det ytterligare sex månader innan jag bestämde mig vad jag skulle satsa på.

Redan 1995 började jag med att läsa in en fullständig gymnasieexamen på Komvux och med det bestämda syftet att jag skulle läsa historia på Lunds universitet eller Malmö högskola, men jag började med att bli en av IM:s volontärer ett uppdrag som engagerade mig några år. Året efter skrev jag in mig på Malmö högskola och började då att läsa Historia med kulturanalys som jag nu nästan är klar med.

Under tiden som jag funderade på vad jag skulle göra började jag mer aktivt att ta upp mitt gamla operaintresse. Direkt efter att jag hade gått i pension åkte jag på en operaresa till Berlin och sedan gick det av bara farten.

Opera har intresserat mig sedan jag upplevde min första operaföreställning, 1962 i Wismar i dåvarande DDR. Under årens lopp har jag behållit mitt intresse för opera. Även om jag inte såg så många operaföreställningar under olika perioder av mitt liv så har jag ändå tagit alla möjligheter att uppleva opera i ett operahus. Men vanligast var det att jag gjorde operabesöken under semesterresor eller under mina löpareresor som aktiv marathonlöpare under 80-talet, med resor till Berlin, London och New York.

I mitten av 90-talet flyttade jag tillbaka till Malmö och då tog det inte särskilt lång tid förrän jag hade skaffat mig ett operaabonnemang på Den Kongelige Opera i Köpenhamn. På den vägen är det, och det var egentligen då som mitt operaintresse blommade upp, vilket innebar att jag började med regelbundna operabesök och operaresor.

I början av 2004 startade jag Mogens Operasidor, ja egentligen var det några år tidigare, men då låg sidan på en Teliaadress och levde en ganska anonym tillvaro. 2004 skaffade jag en plats på ett webbhotell och sedan dess har jag haft mer än en miljon besökare på sidan.

Ett par år innan det var dags att avsluta mitt arbetsliv började jag att blogga om mina operaupplevelser och det gjorde jag antagligen för att jag i grunden inte hade någon som jag kunde diskutera mina operaupplevelser med. Mina inlägg lästes av i genomsnitt tjugofem personer per dag och det var inte förrän jag blev utsedd till Årets Musikbloggare 2009, av Kulturmagasinet Kulturbloggens läsare, som antalet läsare ökade till ett hundratal per dag.

Den stora förändringen inträffade i samband med att jag publicerade min blogg, Operalogg, på en egen domänadress. Det var då som besökarna ökade kraftigt och nu ligger antalet läsare på omkring 25 000 läsare per månad. Antalet är dessutom ständigt i stigande och nu är 200 000 strecket passerat med god marginal varav lejonparten har inträffat under 2012.

Självklart handlar det inte bara om att lägga upp bloggen på en egen domänadress utan en annan viktig faktor handlar om hur ofta inläggen publiceras. Då i början handlade det om ett inlägg då och då medan jag numera skriver ett inlägg om dagen och vissa dagar kan det bli upp till tre inlägg om dagen. Dessutom har jag skrivit inlägg på Kulturspegeln och Kulturmagazinet Kulturbloggen och på den sistnämnda gör jag det relativt frekvent, men Kulturspegeln är numera nerlagd.

Dessutom lägger jag ner mycket tid på att uppdatera mina operasidor, men där har jag, under detta år, noterat kraftigt minskande besök, men jag har ändå haft mer än en miljon besökare sedan start.

Hur mitt operaintresse egentligen har uppstått kan jag faktiskt inte riktigt svara på, men förmodligen ligger det i blodet och i grunden har jag ju alltid tyckt om musik. En gång fick jag en fråga via min operasida om jag kunde förklara hur en person med min bakgrund kunde bli en dylik passionerad operaälskare. Det var inte möjligt för mig att då besvara denna märkliga och förvånande fråga och tyvärr har det inte blivit lättare med åren. Ibland funderar jag på vad frågeställaren menade med min bakgrund…

Related posts

One thought on “Min födelsedag – fem år som pensionär

  1. Grattis på födelsedagen, Mogens! Hoppas du får en riktigt trevlig sådan!!!

Kommentera